Fan varför är ingen halsduk skön för? Alla är så sträva och jobbiga eller så sticks de men någon av dom måste jag ta. Längs in i lådan hittad jag en mörk blå halsduk som jag trär på min hals för att dölja de blåa märkena som Ogge skapat på mig med sina vara händer.
Jag vänder mig om och kollar mig i spegeln. Framför mig ser jag en trött tjej med ruffigt hår på mitt huvud som jag snabbt sätter upp i en tofs. Ogge kommer ner för trapporna i klädd i ett par gråa mjukis byxor och en bar överkropp.
Sorgset tänker jag tillbaka på när tiden var bra mellan mig och Ogge. När han var kärleksfull och inte bara full. Nu ger han mig inte ens en ända blick när han går ner för trappan vidare till köket.
Sorgset går jag ut från huset och vidare till jobbet där Filip redan står med ett leende lekandes på sina läppar. Fundersamt kollar jag på honom med ett litet leende medan jag gå närmare honom.
"Vad du ser glad ut idag då" yttrar jag mig och han nickar glatt.
"Kanske har fått till ett litet haff" säger han glatt och jag höjer på ögonbrynen medan jag ler stort mot honom. Wow Filip som brukar vara ganska bekväm med att vara själv har skaffat sig ett litet haff.
"Jaha vem kan denna personen då vara" frågar jag intressant medan jag böjer mig bakåt mot kass bänken med armbågarna bakom mig.
"Han kan vara någon du känner" säger han och jag blir ännu mer intresserad.
"Omar?" Säger jag och mina ögon drar jag ihop lite.
"Kanske" säger han bara och backar. Jag skakar på huvudet och flinar åt honom. Såklart det är Omar.
"När man pratar om trollen" säger jag till Filip och kollar bort mot dörren där Omar kommer in. Sakta tar han sig fram och flackar med blicken mellan Filip och mig. Just nu står jag med världens flin och Filip kollar sig tveksamt omkring. Om de verkar nervösa? Ja det kan man säga.
"Hej Omar" säger jag och klappar honom på axeln när jag går ut till borden där jag ska torka de redan fina borden men ville iallafall lämna de ifred.
Omar mumlade ett litet hej som svar till mig och jag skrattar till.Svagt hör jag hur de pratar med varandra och skrattar lite grann. Inte vet jag hur länge jag har torkat de här bänkarna med trasan men jag känner mig iallafall väldigt uttråkad så jag går tillbaka eftersom att det kommer in kunder.
Omar ler mot mig och säger hejdå och Filip ler tacksamt mot mig.
"Du är skyldig mig nu" säger jag och flinar medan han bara suckar men nickar ändå.
Tysta står vi här och för mestadels bara kollar ut över caféet där det just nu sitter 4 personer i."Vad pratade ni om då?" Frågar jag honom efter en stund och han tar ett djupt andetag, fortfarande med blickarna mot caféet.
"Inte någon speciellt bara det att vi skulle träffas någon dag" säger han och jag kan se i ögonvrån hur en lätt ryckning sker och ett leende på hans läppar. Själv svara jag inte utan kollar bara fram med ett leende på läpparna jag med men får precis ett sms och drar upp mobilen men Filip rycker den snabbt ur min hand.
"Jaha vem är då Alec?" Säger han retandes och jag försöker bara få tag i min mobil men lyckas inte för att han är mycket länge än mig och viftar med mobilen högt upp i luften. "Fan vad jobbig du skulle vara då" " fast det var inte ett svar jag ville ha på min fråga" säger han retandes.
"Okej fine det är den där killen som kom in här i förrgår och igår fast du var inte här då" svarar jag och hans ögon smalnar lite."Har inte du Ogge" säger han och mitt leende som jag inte ens visste fanns på mina läppar sjönk. Jag fuktar mig om munnen med tungan medan jag biter mig hårt i överläppen och försöker så gott som möjligt undvika hans blick men det går nästan inte.
"Ehm, jo me-en jag och Alec äär bara vänner liksom" stammar jag fram. Fan nikki gråt inte gråt inte gråt inte! Men kunde höra rakt igen att jag ljög och det vet jag att Filip också vet att jag gjorde. Fast på sätt och vis så ljög jag inte för jag och Alec är bara vänner, bara den där biten med Ogge. Det är väll klart att vi är ihop eller? Jo det är vi han har bara legat med några bakom min rygg men det betyder inte att vi har gjort slut. Eller det tror jag inte fast mer hoppas.
------------------------------------------------------
Lite länge kapitel än vad det brukar vara så det vara därför det tog en lite längre tid att ladda upp fett och för att jag har haft 4 prov denna vecka... Men hoppas ni iallafall gillade den här delen lite iallafall ❤️
YOU ARE READING
Don't hurt me O.M
FanfictionSvordomar hörs svagt men tydligt i mina öron medan hasande steg går i trappan. Nervöst sitter jag här, försvarslös och rädd för inte ens en enkel mening kan ändra på hans ilska