"Hur mår du?"
"Va?"
"Ja hur mår du?"Den frågan har jag inte fått på länge. Brydde han sig verkligen? Eller?
Jag har inte direkt tänkt på hur jag mår för jag har för det mesta tänkt på hur Ogge mår."Ehm, jag mår bra vadårra?" Säger jag så snabbt jag kan för att han inte ska misstro något.
"Du har liksom varit lite off om man kan säga så, alltså inte vart lika glad som du brukar." Säger Filip och jag nickar och vänder mig om för att fixa klart med disken.
"Nej jag mår bra" säger jag men ger honom inte en blick. Jag ser i ögonvrån hur han nickar och vänder sig om till borden för att kunna torka av alla bord.
Klockan är runt nio på kvällen och vi stänger om en halvtimme så det är lika bra att göra klart allt nu för troligtvis så kommer ingen komma in nu men jag hade fel för efter fem minuter kommer samma kille in. Han som var här tidigare idag och går fram till mig.
"Skulle jag kunna få ditt nummer?" Frågar han och jag kollar storögt på honom. Varför vill han ha mitt nummer?
"Jag är inte singel" säger jag försiktigt och han ler varmt mot mig.
"Jag vad bad dig om ditt nummer, inte att få dig i säng" skrattar han fram och jag skrattar lite tyst så att min tandrad syns.
"Okej visst" han ger mig hans mobil och jag skriver in mitt nummer.
"tack" säger han och går därifrån.
"vad var det där?" Säger Filip och flinar mot mig och jag ler medan jag bara skakar på huvudet.
Jag känner hur det vibrerar i bakfickan och en sms signal hörs. Snabbt raffar jag åt mig min mobil och kollar på den med ett leende.
Okänt nummer: 21.17
Hej! ❤️------------------------------------------------------
Förlåt för jätte dålig uppdatering och dåligt kapitel men jag är och åker skidor så det är lite svårt att skriva och ett dåligt kapitel fick det bli idag men men hoppas ni har det bra ❤️
KAMU SEDANG MEMBACA
Don't hurt me O.M
Fiksi PenggemarSvordomar hörs svagt men tydligt i mina öron medan hasande steg går i trappan. Nervöst sitter jag här, försvarslös och rädd för inte ens en enkel mening kan ändra på hans ilska