Don't hurt me O.M

Kapitel 24

"Vart ska du?"
"Jag vet inte" säger jag uppgivet och tar fram en cigaretter som finns i ett fack i bilen. Jag brukar inte röka men det händer väll någon gång. Filip vet jag att han heller inte gör då han hatar lukten av det men han lånar sina föräldrars bil just nu för stunden. Dock visste jag inte att det fanns cigaretter där men man kan ju alltid kolla.

Med cigaretten finns det en tändare och jag placerar gift pinnen mellan mina läppar medan jag tänder den. Jag drar in ett bloss och hela jag slappnar av en aning. De första gångerna jag rökte hade jag bara ångest och kunde inte slappna av pågrund av att jag var rädd över att någon skulle få reda på det men nu kan jag inte bry mig mindre förutom att jag kanske tycker lite synd om Filip som sitter bredvid mig med en äcklad min. Jag rycker bara på axlarna och han skakar på huvudet och lutar sig redan mot fönstret.

"Varför sprang vi?" Frågar Filip efter en stunds tystnad och jag drar ner rutan för att slänga ut cigaretten.

"Han är en psykopat" säger jag snabbt och alla mina rädslor är borta. Jag skulle aldrig säga något sånt här till någon även om jag skulle lita på den personen men nu flyger orden ur min mun. Alla ord som har suttit fast på min tunga rullar bara ut som om det inte kan stanna kvar.

"Vadå psykopat? Är du full eller något? Du beter dig konstigt" först trodde jag att han skämtade när han sa det men han är 100% seriös.

"Ser det ut som om jag är full?" Säger jag frustrerat och han skakar på huvudet.

"Nej det var inte så jag menade, men du beter dig jätte konstigt"
"För att jag säger att han är en psykopat?"
"Ja" säger han och viftar med armarna.

"Okej skit samma" säger jag, öppnar dörren och kliver ur.

"Nikki stanna" säger han i vanlig ton men jag stänger bara bildörren i hans ansikte och börjar gå.

"Nikki vad håller du på med!" Skriker han och jag hör hur dörren smälls igen. Jag är en bit framför och jag hör snabba steg bakom mig som kommer närmare och närmare.

"Men skit samma"

"Men nej, du smsade och frågade om vi kunde ses och sen så springer du bara iväg"

"Men du tror ju inte mig!" Skriver jag, har vänt mig om och stannar.

"Men du har ju alltid sagt att ni är så jävla lyckliga och nu helt plötsligt så säger du att han är en psykopat" det är ingen idé att ens säga något för han skulle ändå aldrig tro mig.

"Men skit i det, det är ingen idé att prata om det" säger jag uppgivet och ledsamt. Varför tror han inte mig?

Nu börjar mina starka känslor komma tillbaka som en chock. Sorg väller sig över mig och min syn blir suddigare och suddigare. Jag vågar nästan inte kolla på honom och jag blinkar något hysteriskt. Mina ögon söker efter någonting att kolla på men finner ingenting förutom Filip. Han suckar uppgivet och närmar sig mig. När står tillräckligt nära för att förstå vad han ska göra men om han inte skulle gilla killar så skulle man kunna tro att han kommer kyssa mig men han kramar mig hårt och länge. Han gungar långsamt och försiktigt fram och tillbaka som om han skulle vagga ett litet barn som ska sova.

"Är du trött?" Mumlar han mot min hårbotten och jag nickar. Han lämnar en puss på mitt hjässa och tar sedan med mig till bilen.

Vägen han åker är inte samma väg som vi kom från utan från Filips håll vilket underlättar lite att vi inte åker tillbaka till Ogge.

Jag kliver in i hans lägenhet och går direkt till höger där ett gästrum finns. Jag har inga kläder, tandborste eller något förutom min mobil så Filip ger mig en av hans tröjor och en ny tandborste vilket jag tackar för.