Nya perspektiv ~ foscar

23.

3 juli 2016

"Felle? Var har du varit hela kvällen?" Ogges fråga når knappt mitt medvetande då jag hastigt tar mig förbi honom där han sitter i soffan i vardagsrummet. Armen håller jag upp för att dölja tårarna som faller likt ett vattenfall längs mina kinder.

"Felix?" Hör jag hans oroliga stämma yttra bakom mig när jag smäller igen sovrumsdörren efter mig och faller ner på mage i sängen och begraver ansiktet i kudden innan jag släpper ut mig gråten inom mig.

"Hey Felix vad har hänt?" Frågar han oroligt och sjunker ner bredvid mig i sängen samtidigt som han lugnt stryker mig längs med ryggen.

"J-jag borde ha l-lyssnat på d-dig" snyftar jag fram och han förblir tyst, låter mig förklara. "H-han krossade m-mitt hjärta" får jag sedan ur mig och Ogge stryker mig lugnt över ryggen.

"Oscar?" Frågar han försiktigt och allt jag kan få fram är en nick. Jag hör hur han suckar innan han sätter sig med ryggen mot väggen och jag kryper upp i hans famn. Plötsligt känner jag mig som en liten pojke igen som bara behöver min storebrors tröst.

"Han är en idiot" yttrar han lugnt och jag nickar och snyftar till med ansiktet begravt i hans halsgrop. "Ja det är han. Men jag är fortfarande kär i honom, jag är kär i den fucking idioten" yttrar jag med en desperat stämma, för det är sant.

Det spelar ingen roll att du krossat mitt hjärta, det spelar ingen roll att du är en fucking idiot.
Mitt hjärta slår ändå för dig och dum som jag är föll jag handlöst i hopp om att du skulle fånga mig.

Men du lät mig falla.