Nya perspektiv ~ foscar

45.

17 augusti 2016

"Du krossade alltså hans hjärta samtidigt som du var kär i honom?" Yttrar Ogge hårt och jag fäster blicken på dig för att invänta din reaktion.

"Efter studenten då jag inte såg honom på typ två år så dämpades känslorna en aning men när jag sedan kom tillbaka och såg honom igen så kom de känslorna tillbaka och jag ville inte riktigt själv tro på vad jag kände. Så jag tänkte att om jag bara får spendera en kväll med honom, om jag bara får ligga med honom så kommer det att gå över. Det är säkert bara attraktion, det var vad jag intalade mig själv. Men det gjorde det fan inte, det blev värre. Jag föll bara mer och till slut så gick det inte längre att hålla sig borta" yttrar du och jag lyssnar intresserat och aningen chockat, för lite av det här visste jag om men att du redan haft känslor back then, det var verkligen något nytt.

"Varför min lillebror av alla människor Oscar?" Frågar Ogge med en svårtolkad röst och du suckar lite innan du möter min blick för ett ögonblick.

"Jag kan inte styra över mina känslor, jag kan inte hjälpa att det var just honom jag föll för. Lika lite som du kunde styra över att falla för Sebbe" yttrar du och flackar med blicken mellan mig och Ogge som båda sitter tysta och tar in dina ord. "Dessutom, han är så sjukt fin, både insida och utsida. Jag är glad att det var just honom jag föll för" fyller du i och jag kan inte låta bli att le och sträcka mig efter din hand.

"Jag ser hur mycket du bryr dig om honom, det märks tydligt. Men jag vill inte se honom bli sårad" yttrar Ogge tveksamt och du nickar lite.

"Jag ska inte såra honom, jag älskar honom och jag, jag älskar dig Felix" yttrar du aningen desperat och sista delen av meningen yttrar du riktat mot mig.

"Okej fine, vet ni vad? Jag kan acceptera detta, men om Felix kommer hem och mår dåligt över något du gjort, då jävlar Oscar" yttrar han något hotfullt och jag ler stort innan jag blickar över på dig som nickar allvarligt innan du inte heller kan stoppa leendet.

"Då kommer jag frivilligt hit så att du kan slå ner mig" yttrar du lugnt och till min förvåning så flinar Ogge smått och jag mimar ett tack till honom vilket får honom att nicka lite och le svagt.

När jag sedan vänder mig mot dig och vi sakta lutar oss in för en kyss så hör jag skrapet från Ogges stol och vrider förvånat på huvudet.

"Snälla låt mig åtminstone lämna rummet först, jag är inte helt okej med allt detta riktigt än" yttrar han och viftar lite med handen mot oss innan han lämnar rummet och jag kan inte låta bli att skratta innan jag återigen vänder mig mot dig och innan jag vet ordet av det ligger dina läppar placerade mot mina.