Nya perspektiv ~ foscar

30.

31 juli 2016

Jag väcker dig med en kyss. Sömnigt blinkar du förvirrat med ögonen när mina läppar lämnar dina och jag möter din blick med ett svagt leende på läpparna. Du suckar tyst för dig själv och vänder bort blicken vilket inte bådar gott.

"Nej Oscar snälla" yttrar jag och du möter min blick. "Vad?" Yttrar du med en hes morgonröst och jag sänder dig en bedjande blick. "Snälla ta inte tillbaka allt" får jag fram med en svag röst och du betraktar mig länge innan du ömt placerar händerna om mina kinder och försiktigt låter tummen svepa över min underläpp.

"Jag tänker inte ta tillbaka det" yttrar du lågmält och jag biter mig löst i läppen. "Men?" Frågar jag försiktigt, för det känns som att du inte riktigt var klar. "Men jag vet inte vart det kom ifrån" avslutar du och jag förblir tyst medan jag betraktar ditt eget förvirrade ansiktsuttryck.

"Du kanske bara var påverkad av alkoholen" yttrar jag sorgset och reser mig ur sängen. Du suckar ljudligt. "Kanske" yttrar du och det gör ont i mig, men vad hade jag förväntat mig. Igår var lite för bra för att vara sann.

"Felix" hör jag dig yttra när jag börjar att klä på mig och jag sänder dig en sårad blick. "Låt mig vara, jag behöver vara ensam ett tag, okej?" Yttrar jag med en skakig röst och du kliver upp ur sängen och rör dig mot mig.

"Babe" yttrar du men jag höger handen och skakar bryskt på huvudet. "Nej snälla, du förstår inte ens. Gårdagen kanske inte spelar så stor roll för dig men för mig, jag kan inte bara släppa vad som hände och gå vidare. Du gav mig hopp, för att krossa det lika snabbt" yttrar jag och du ser förvånansvärt nog aningen skyldig ut.

"Jag behöver luft, jag kommer snart" yttrar jag tyst innan jag lämnar rummet och svär tyst för mig själv.

Jag visste att jag inte skulle ha följt med.