Nya perspektiv ~ foscar

40.

13 augusti 2016

Jag harklar mig och lyfter handen för att försiktigt knacka på Ogges sovrumsdörr som varit låst sedan vårt bråk. Inget ljud hörs och ingen rörelse uppfattas bakom den stängda dörren och jag sjunker suckandes ner med ryggen mot dörren.

"Ogge" yttrar jag tyst men ändå såpass högt att han ska kunna uppfatta det. Inte ett knyst hörs och jag suckar igen. "Jag har lagat middag, eh det står på bordet" yttrar jag med samma tysta, försynta röst och ett lågt ljud hörs, ljudet av fotsteg. Handtaget trycks ner och snart möter jag hans rödgråtna ögon med en medlidsam blick.

"Jag är inte hungrig" yttrar han bara med en tyst, skör röst och jag kommer upp på fötter. "Något får du i dig, håll mig sällskap åtminstone" yttrar jag bedjande och han möter min blick i ett ögonblick innan han rycker lite på axlarna och faktiskt följer med mig ut i köket.

Under en stel tystnad sitter vi mittemot varandra. Jag äter medan han mest låter gaffeln röra sig i olika mönster genom maten. Hans hållning är hopkrupen och hans ögon rödgråtna vilket gör mig tom på ord. Han är min storebror och det är alltid han som tröstat mig, nu när det är ombytta roller känner jag mig helt tafatt. Har ingen aning om hur jag bör hantera situationen.

"Jag är ledsen" yttrar jag bara med en tyst röst och hans rörelser stannar upp för ett ögonblick innan han suckandes lägger ner gaffeln på bordet och möter min blick.

"Felix du är min lillebror och jag vill inte låta som den vuxna här och jag har verkligen ingen aning om exakt vad som försiggått i ditt liv under tiden jag var borta. Men jag har upplevt hur det är att få ett krossat hjärta, jag har även varit med om att den jag älskar har fått sitt hjärta krossat. Och även om jag förstår att jag inte kommer att kunna skydda dig från allt ont i världen även om jag hade velat så känns det ändå som min plikt att ta hand om dig. Och om jag faktiskt vet att Oscar är en dålig kille, kanske inte mot dig, men han har varit, så vill jag åtminstone varna dig. För jag vill inte att du ska uppleva samma smärta"

Hans ord får mig att förbli tyst ett ögonblick innan jag drar in ett hackigt andetag.

"Men om han verkligen känns som den rätta?" Yttrar jag försiktigt och Ogge möter min blick. "Känns det så? Känner du verkligen så starkt för honom?" Frågar han försiktigt och jag sitter tyst en stund innan jag nickar försiktigt.

"Jag har aldrig varit kär innan men med honom, jag, jag skulle kunna dö för honom. Jag blir helt pirrig i magen så fort jag tänker på honom, jag saknar honom när jag är ifrån honom i bara några timmar. Så fort det händer något så är han den första jag vill berätta det för. Varje gång jag ser honom eller ens hör hans namn så kan jag inte låta bli att le"

Jag tystnar och uppfattar Ogges stillsamma nick innan han suckar djupt.

"Jag förstår Felix. Jag förstår att du verkligen är kär i honom, men, men jag vet inte om jag kan acceptera er, acceptera honom"

. . .
Sorry för min låga uppdatering de senaste dagarna men jag har spenderat det senaste dygnet hos en av mina närmaste vänner och det har varit sååå skönt! Verkligen som terapi, behövdes verkligen!! ❤️❤️