Nya perspektiv ~ foscar

43.

17 augusti 2016

"Ogge!" Ropar jag när vi går in genom dörren och jag blickar bak på dig som aningen nervöst drar en hand genom håret medan vi står i tystnad i väntan på att Ogge ska reagera.

Hans steg hörs och så fort han kommer in i hallen så stannar han upp med blicken fäst på dig innan han skakar på huvudet och lyfter handen för att peka på dörren.

"Dörren är där, du kan dra åt helvete!" Fräser han ur sig och jag möter din blick i en kort sekund innan jag rör mig bort mot Ogge med höjda händer som för att hindra honom från att flyga på dig.

"Ogge, Oscar är här för att prata. Ni har en del att prata igenom, kan du inte ge honom en chans?" Frågar jag bedjande och han möter min blick innan han blickar över på dig med en hård blick och spända nävar.

"Vi har inget att prata om, glöm det" yttrar han hårt och jag suckar tyst för mig själv innan jag famlar efter din hand som du genast sträcker mig och med din hand i min drar jag dig lite närmare vilket får Ogge att irriterad blicka över på oss.

"Snälla, för min skull" får jag ur mig med en lågmäld, bedjande röst och han suckar lite innan han flackar med blicken mellan mig och dig med ett ytterst tveksamt ansiktsuttryck.

"Visst men bara för din skull, han ska inte tro att någon del av mig ens vill veta av honom" yttrar han slutligen och pratar om dig som att du inte vore i rummet och jag sänder honom ett tacksamt leende innan jag blickar över på dig med en medlidande blick.

Han kommer inte att göra det enkelt för dig.