29.

3.3K 147 32
                                        

30 juli 2016

Jag försöker verkligen att avsky kvällen. Men det är omöjligt att inte imponerat dra efter andan när du tar med mig till den lyxigaste restaurangen jag någonsin sett. Att du sedan har hyrt hela restaurangen bara för oss två gör det betydligt svårare att hata det här.

"Jag ser på dig att du är imponerad, sluta spela svår" yttrar du retsamt när jag sveper med blicken över vår omgivning. "Det är okej" yttrar jag och du skrattar lite. "Jag förstår mig inte på dig" yttrar du och jag rycker lite på axlarna. "Detsamma" yttrar jag och du ler. Ett vanligt leende, inte ett av dina vanliga flin. Ett stillsamt, vackert leende.

Och i takt med att tiden går börjar jag att slappna av. Vi börjar att prata. På ett sätt som vi aldrig gjort innan. Vi pratar om sådant som får mig att förstå att vi egentligen inte ens känner varandra. Inte på djupet. Och ju mer jag får veta, desto mer ändras min bild av dig.

I slutet av kvällen när vi är tillbaka på hotellrummet så stannar vi upp, möter varandras blickar och jag rycker lite på axlarna innan jag drar dig mot mig och knyter händerna bakom din nacke.

"Vi hade ju en kompromiss" yttrar jag och låter mina läppar möta dina. Men kyssen varar inre länge innan du förvånansvärt bryter den och möter min blick.

"J-jag vet att det här låter konstigt, men kan vi, kan du bara låta mig hålla om dig en stund?" Yttrar du med en svårtolkad stämma och jag betraktar dig förvånat innan jag nickar och du tar min hand och rör dig bort mot sängen.

Lugnt lägger jag mig ner bland de svala lakanen och du drar in mig mot ditt bröst och lägger dig tätt intill mig med ansiktet nerborrat i min nacke.

"Jag hatar dig" viskar du fram och jag kan inte låta bli att le. "Jag hatar dig också" besvarar jag och rummet hinner falla i tystnad i någon minut innan du famlar efter min hand och försiktigt flätar ihop våra fingrar.

"Jag älskar dig" viskar du sedan fram och mitt hjärta slår vilt i bröstet. "Jag älskar dig också" viskar jag fram innan vi faller i tystnad och jag somnar i dina armar.

Nya perspektiv ~ foscarDonde viven las historias. Descúbrelo ahora