Bussen som jag sitter i är ganska sliten. Gamla blåa säten, smutsiga fönster och hälften av bussgolvet är nerklottrat. Men ändå kunde inte något av det hindra det väldigt stora leendet på mina läppar.
Lurarna är i öronen och The Weeknd strömmar ut i dem. Tyst nynnar jag med och tänker noga igenom min situation. Här sitter jag Alexandra Bergkvist 16 år, påväg mot militärbasen. Den största drömmen av mina hundratusen har slår äntligen in.
Lättat andas jag in den friska luften utanför militären. Byggnaden är rätt simpel. Mörkgrön med några ljusa ränder. Platt tak och stora glasdörrar. Kanske tio andra ungdomar kliver ur bussen efter mig och kollar sig lika fascinerat om kring sig som jag gjorde. Min mobil surrar till och snabbt plockar jag upp den. "Hej mamma" inleder jag vårt samtal. "Hej gumman min, hur är det? Har du allting med dig nu? Ska jag komma och hämta dig? Vill du hem? Du är väll inte laktos va? eller är du det? Åh herregu-" pladdrar hon oroligt på. "Det är superbra! Och som svar på dina frågor, bra,ja, nej, nej, nej" skrattar jag fram i telefonen. " Lilla, Lilla Alexandra. Både jag, pappa och Linus saknar dig jätte mycket," säger mamma sorgset. " Jag saknar er också, men det är ju bara tre månader! Okej jag måste gå nu, men hälsa till pappa och säg till Linus att inte röra mina saker. Puss älskar dig!" Avslutar jag lite smått stressat då alla ungdomar börjar att röra sig mot byggnaden. "Puss puss hejdå" fnissar hon roat.
Vi kommer in genom huvudentrén och möts av stora väggar i vitt marmor. Alla rör sig till vänster och börjar att gå genom den ganska trånga korridoren. På varje milimeter av korridors väggarna sitter det bilder på olika personer som jag antar är militärer.
Efter kanske två minuter kommer vi fram till en stor sal. Salen är prydd med massor av flaggor och längst in står det tre personer som pratar ganska intensivt. Två av dem är kvinnor och den andra är en man. När de uppfattar våran Ankomst slutar de genast att prata och ställer sig på rad framför oss. Stora leendet finns på både deras och våras läppar just nu och en stund står vi bara och ler mot varandra. "Välkomna ungdomar!" Påbörjar den ena kvinnan som är lite mörkare. "Ni har nu anlänt till Sveriges militärbas och ska strax starta GMU utbildningen för att få grundkunskaperna till att kunna bli en nationell militär" fortsätter hon. "Reglerna är enkla, ingen alkohol,tobak eller droger, inget sexuellt samgänge, ingen lämnar sina rum efter klockan 23:00 och ingen går in i det motsatta könets rum." Säger mannen. "Vi har alltså tre rum här. Ett för killar, ett för tjejer och ett för de som identifierar sig som ett Annat kön. Alla tre rum ligger på samma våning och har egna toaletter. Men duscharna måste ni dela på." Avslutar mannen. "Vi tre kommer att finnas i receptionen och ni är ytterst välkomna dit om ni vill fråga någonting. Jag heter Eva" yttrar den andra kvinnan. "Mitt namn är Linda och min manliga kollega här heter Peter" avslutar den mörkare kvinnan.
Vi har nu fått våra rum och packar upp. Man får en liten garderob för sig själv som står bredvid sängen man har valt. Rummet är ganska litet. Det står fyra sängar på rad, kala, vita väggar och kallt stengolv. En stor spegel sitter på väggen bredvid dörren, och en sunkig toalett bredvid spegeln. Det bor tre styckena tjejer med mig. De verkar känna varandra från innan då de pratar som om de vore bästisar. Jag tycks uppfatta vad alla heter. En lång tjej med mellan långt svart hår heter tydligen Amanda, en lite kortare tjej med långt rött hår heter Caroline, och den sista tjejen som har kort brunt hår heter Sandra. Ärligt talat så verkar de rätt taskiga. De pratar skit om folk och kommenterar massa saker om personernas utseende. Men jag backar undan och håller en hyfsat låg profil.
Höga knackningar på dörren avbryter min uppackning och in kommer Eva med en stor låda. "Här har ni era kläder" säger hon andfått och ställer ner den på golvet. Långsamt går jag fram till lådan och kikar i den. Eva tar upp en kamouflagefärgad T-shirt och en likadan bomberjacka som hon räcker till mig, sedan ger hon mig även en mörkgrön tjocktröja och två par långbyxor. Samma reson delas ut till alla tjejer som genast stoppar dem i garderoben. "Ni har er första samling om tjugo minuter, det är skottövning" flikar Eva in innan hon lämnar rummet med en tom låda. Genast byter jag om till militär t-shirten och ett par av mina egna gröna jeans. Mitt blonda hår sätter jag upp i en hög tofs och tar på lite extra deodorant. Precis innan jag ska gå ut ur rimmet känner jag förvånansvärt nog en hand på min axel. Hastigt vänder jag mig om och ser Sandra stå där med ett hånflin på läpparna. "Hoppas att du inte är lika dålig som du ser ut" flinar hon och skrattar medan hon går ut. Samma sak gör Amanda och Caroline och lämnar mig helt förvirrad. Chockad och sårad beger jag mig mot skjutbanan.
****
Lameeeee i know. HAHAHA
du är fin idag och alla andra dagar på året!
Vill ha en semla. Tror att jag ska baka en. Fast det går inte. Klockan är 03:07
Gash jag är Psykiskt sjuk ja vet tack för upplysningen.
Godnatt kram o puss
