9

301 19 3
                                    

Idag var jag sådär speciellt glad. För idag ska Oscar bjuda mig på middag (*host* donken*host*). Förhoppningsvis blir det en lyckad kväll. Det är ju liksom våran första dejt som par och jag har absolut ingen erfarenhet av förhållanden. Idag har vi endast tränat styrka och lite kondis. Jag försökte att skriva upp mig på blanketten imorse. Men när jag tittade vid lunch så hade Oscar strykit över mitt namn.

Klockan var redan 17:00 och han hämtar mig vid 18. Jag står inne på tjejernas rum och lockar mitt hår. På mig har jag ett par vita slitna shorts, en mönstrad croptop och en Cardigans. Jag hoppas att jag inte är för nedklädd. Eller jag kanske inte borde ha lockat håret, är jag för uppklädd då? Massa tankar virvlar runt och jag blir nästan lite yr. När jag var klar med mitt smink som endast bestod av mascara var den kvart i. Egentligen sa han att han skulle hämta mig 18 eftersom att han trodde att jag skulle ta så lång tid på mig. Så jag tar på mig mina vita sneakers och bestämmer mig för att överraska honom.

Det är mycket liv i korridoren och om jag inte ser helt fel står Sandra och kysser någon okänd kille. Det får mig bara att längta ännu mer till Oscar så jag går i ett ännu snabbare tempo. Mitt leende blir större när jag ser killarnas dörr oh jag springer sista biten fram till den. Min näve gör sig beredd att knacka men hejdar sig när jag gör en röst. "Asså hon är såååå in to me, hon typ älskar mig. Mm jag vet. Snart vill jag ha mina femhundra spänn. Aja måste dra ska bjuda henne på någon fånig dejt. Hon tror också att jag gillar henne. Jag har fucking behövt stryka henne från krigs listan hela veckan för att hon ska hålla sig vid liv så att jag vinner. Mm vet. Vi hörs" hör jag Oscars röst hånflina. Tårarna väller upp i mina ögon och hotar att falla. Ansträngt håller jag tillbaka de samtidigt som jag backar ett steg ifrån dörren. Den öppnas i samma veva och till min icke förvåning står Oscar där med ett leende på läpparna."Hej älskling, redo för dejt" säger han kärleksfullt. När jag inte svarar blir hans ögon oroliga och han går närmre mig. Han lutar sig mot mig och ska precis kyssa mig när jag vänder bort huvudet så att han träffar min kind istället. "Och dääär tror jag att jag förstörde dina femhundra spänn" yttrar jag sakligt och backar bort ifrån honom. Han ser med ens orolig ut och försöker att krama om mig. Men jag rycker mig loss och vänder mig om. Bestämt går jag därifrån med Oscars steg hack i häl. "Men älskling vad har hänt? Vad är det du säger?" Ropar han bakom mig.

Jag hinner precis nå tjejernas rum när han får tag på min hand. Frustrerat vänder jag mig om så att vi står ansikte mot ansikte. "Jag hörde Oscar, jag hörde ditt samtal. Och tydligen så är jag värd femhundra spänn. Men du kan vara lycklig. För nu slipper du att fortsätta hålla mig vid liv" fräser jag argsint och rycker åt mig min hand. Jag drar upp dörren och kliver in i rummet. Men det som får tårarna att spilla är det sista jag hör innan dörren slår igen. "Vad vacker du är".

Chockat stirrar tjejerna på mig när jag gråtandes sjunker ner för dörren. Det är tyst i några minuter och det ända som hörs är mina snyftningar. De tittar på varandra. Och sedan på mig. Och sedan på varandra igen. Tillslut blir det fart på dem och snabbt är de framme vid mig. De hjälper mig upp medan frågorna strömmar ut ur deras munnar. Jag gråter ännu högre vilket får tyst på dem igen. I tystnad hjälper dem av mig med kläderna och på med pyjamasen. Sminket torkar de bort och sätter sig bredvid mig i sängen. Att Sandra är så snäll förvånar mig faktiskt lite. "Vad har hänt" frågar Sandra mjukt och stryker mig över ryggen. Sakta men säkert berättar jag historien och tårarna rinner. De enda pauserna jag för är när jag behöver andas.

"Nu jävlar" muttrar Caroline samtidigt som hon,Sandra och Amanda beger sig emot killarnas rum. Tanken får mig att fnissa lite och tyst följer jag efter. De knackar hårt på dörren och en oberörd Oscar står där. "Vad vill ni?" Frågar han spydigt och lutar sig mot dörrkarmen. Sandra tar sats och knäar honom hårt mellan bena. Högt skriker han och sjunker ner på knä. Skrattandes smyger jag mig närmre och ser hur Caroline ger honom en rak höger. "Vad fan håller ni på med?" Väser han sammanbitet med händerna om skrevet. "För Alexandra" spottar Amanda ut. Alla tre börjar gå mot tjejernas rum där jag står skrattandes. När de har stängt dörren skrattar de också.

"Jag kommer strax, det är en sak jag måste göra"säger jag bestämt efter en timmes pratande. De nickar lite och fortsätter att måla sina naglar. Snabbt drar jag på mig ett par tofflor och en kofta innan jag öppnar dörren. Det är ingen i korridoren så därför blir jag chockad då jag går in i någon. "Oj förlåt" mumlar jag och tittar ner. Vem det va vet jag inte och fortsätter att gå. Men strax drar personen i min arm vilket får mig att stanna. Oscar möter min blick och synar mig från topp till tå. "Varför har du gråtit?" viskar han ledset. Jag rycker åt mig min arm och ställer mig rakt. "Varför fortsätter du att låtsats att du bryr dig? Oscar kom igen nu. Både du och jag vet att du inte gör det" fräser jag och går därifrån. "Du är fortfarande vacker" hör jag hans röst avlägset ropa.

Blanketten lyser ovanligt tydligt i det svaga ljuset från lampan. En penna ligger bredvid och snabbt fattat jag den. Beslutsamt skriver jag upp mig och går med självsäkra steg tillbaka till rummet.

****
VILL TILL AMSTERDAM
Thank god For beds
You are beautiful in Every single way (till och med Christina Aguilera säger det)

Sacrifises // O.MOù les histoires vivent. Découvrez maintenant