Kamouflage målade, rädda och exalterade sitter vi i bussen igen. Jag har mitt huvud på Oscars axel. Sakta smeker han min handrygg med sin tumme och blickar ut genom fönstret. Det vi ser är totalt kaos. Rök,rasade hus, lemlästa människor, skrikande barn. Pistolskott hörs och en helikopter svävar lågt över oss. Jag drar in ett hackigt andetag när ett av barnen plötsligt stannar upp. Blod sprutar ut ur hans bröst och ögonen blir med ens tomma. Sakta faller han till marken och jag blundar förtvivlat. Han var någons barn.
Bussen stannar med ett ryck och jag flyger framåt. Vi börjar att röra oss ut ifrån bussen och springer till en närliggande vallgrav. "Okej lyssna nu för jag tar det bara en gång. Grupp y tar försvarsfronten, grupp X tar anfallsfronten och grupp z blir medhjälpare. Uppfattat?" Skrek våran general högt för att överrösta pistolskotten. "Ja" svarade vi skarpt. "Bra go go go" fortsatte han och snabbt blev det fart på oss. Jag tillhörde grupp X och Oscar grupp y. Snabbt gav han mig en kyss som jag desperat besvarade. Jag drog ifrån och tittade in i hans ögon. "Jag älskar dig" mumlade jag leendes. "Jag älskar dig med" flinar han. Han blir bort dragen till försvaret och vinkar till mig. Leendet blir större på mina läppar och jag vinkar tillbaka innan någon drar bort mig med.
Vi var tio i våran grupp, jag var den enda tjejen. Snabbt springer vi till vår första punkt. Fienden uppenbarar sig och direkt är pistolelden igång. De skjuter på oss och vi på dem. Ingen i vår grupp vågar att anfalla speciellt mycket vilket får mig att bli ganska arg. Vi var ju ändå en anfallsgrupp. "Men kom igen nu då för i helvete" vrålade jag och ställde mig rakryggad upp. Jag skjuter och skjuter. Tillslut sänker jag mitt vapen när jag ser att fienden ligger på marken. Första stationen var avklarad och vi begav oss mot nästa.
Till vår otur var det mer fienden och de hade mycket mer ammunition än va vi hade. Skott, skott, skott och ännu mer skott. Igen var det ändå ingen som vågade att göra nåt vilket gjorde mig totalt piss arg. "Era fega jävlar gör någonting då för fuck sake" frästs jag ilsket. Det gjorde att de i alla fall vaknade lite och försiktigt började de att skjuta . Till slut blev de mer modiga och sköt nästan lika galet som jag. Utan att kunna hindra det så flög ett skratt ut ur mina läppar och fienden var sakta men säkert nere. På vår radio kallade generalen till baka oss. Snabbt sprang vi samma väg som vi kom.
Bussen tronade upp framför oss och våra steg ökade i hastighet. Dramatiskt slängde vi oss ner på marken framför generalen som med ett höjt ögonbryn skrockade lite. Vi fick varsin high Five, vatten och en macka. Efter kanske tio minuter in på vårt ätande kom
Grupp y tillbaka. Min blick letade automatiskt efter Oscar och en klump släppte i magen när han med ett leende kom emot mig. Jag kastade mig om hans hals och han fnissade lite lågt. Vi stod där länge och kramades. Men tyvärr avbröt generalen vår fina stund med sin dova röst. "Bra jobbat idag, nu tar vi bussen tillbaka till anläggningen" säger han. Lättat hoppar vi in i bussen som genast börjar att rulla. Kamouflage sminket var säkert helt smetat i mitt ansiktet men det var någonting som jag inte ens ägnade en liten tanke åt.
Med ett rent ansikte och en mjuk pyjamas dimper jag sänker i min sovsäck. Ögonen är nästan tunga som bly och jag får kämpa med att hålla de öppna. En värme sprider sig i kroppen när Oscar. Sjunker ner bredvid mig. Han drar mig intill sig och andas ut mot mitt huvud. Jag gräver ner min panna i hans halsgrop och han omfamnar mig mjukt. "Ska vi sova" viskar han. "Visst" svarar jag. "Visst"mumlar Oscar. "Visst"svarar jag igen."Visst"flinar han. "Visst" fnissar jag fram. Sedan var det tyst. Efter en lång stund av mys så svarar han.
"Visst"
****
mår du Bra idag?
Vad fin du är!
Loveee yaaa
