Skjutbanan är större än förväntat, ungefär som en fotbollsplan med läktare. I mitten av skjutbanan står det en måltavla. Det är en sådan måltavla man brukar ha när man kastar pil. Med svart längst ut, sedan kommer vitt och blått och gult och till sist rött. Jag kan tydligt se hur alla är nervösa medan jag själv är lugnare än en trana. Jag lärde mig skjuta när jag var nio, ingen bil deal alltså.
En okänd man med mycket muskler och lite hör kommer fram till läktaren. "Okej så,idag ska ni få lära er att skjuta med vapen" börjar han samtidigt som han slår ihop händerna. Hans kropp pryds av en svart t-shirt och ett par mörkgröna byxor som liknade dem som vi har fått. Ögonen var bruna och ett stort leende var fastklistrad på hans läppar. Han visade oss hur man laddade,säkrade,osäkrade,höll och sköt med en vanlig glock. Nu kom delen då vi en och en skulle gå fram där och skjuta mot måltavlan. "Vem vill vara först ut?" Frågar mannen som nu presenterat sig som Jonas. En kille med lite mörkare hudton och små lockar på huvudet räcker självsäkert upp handen och hans vänner börjar genast att dunka honom i ryggen och jubla. "Okej bra, vad heter du?" Frågar Jonas lite roat. "Juarez" svarar han med ett flin och börjar att klättra ner för läktaren. Han fick hörselskydd och pistolen sedan var det bara att köra. Första skottet gick åt skogen och träffade marken. Andra träffade läktar taket. De tredje hamnade bakom målet, och samma sak med de fjärde och femte. Alla fick tillslut till en liten osäker applåd åt Juarez som skärrad gick tillbaka till hans vänner.
Ungefär så gick det för de kommande fem personerna. "Nästa" ropade Jonas ut. En kille Som jag aldrig har sett förut ställde sig upp med ett leende. Han hade läskigt blåa ögon och fina ansiktsdrag. Lite skäggstubb vid hakan och kraftiga biceps. Och om jag inte hade fel hade han även några magrutor som man såg genom den vita tröjan han bar. Håret gömdes av en mössa och var sådär gulligt brunt. Han möter min blick som för tillfället stirrar på honom och ger mig en snabb blinkning med ena ögat. Hastigt tittar jag bort och mina kinder får en rödare nyans samtidigt som jag sjunker ner i stolen. "Och vad heter du?" Frågar Jonas igen. "Oscar Molander" svarar han med samma leende när han börjar röra sig ner för läktartrappan.
Hans skott gick väldigt bra faktiskt. Tre av fem satte han i det vita området. Nu var det bara Sandra & Co och mig kvar. Sandra ställer sig tappert upp när hon får allas blickar på sig genom en liten harkling. När hon går förbi Oscar vickar hon extra på höfterna och jag himlar med ögonen.
Hennes skott gick skit. Hon missa fem av fem och råka nocka sig själv med pistolen. Samma sak med hennes company. Båda två rädda för pistoler och slängde iväg den efter varje skott. Rent ut sagt förnedrande.
Nu var det min tur. Sist av alla. Sakta gick jag fram och jag hörde på långa håll att Sandra viskade om hur dålig jag var. När jag gick förbi Oscar så fick vi ögonkontakt för några sekunder. Hans vackra blåa ögon som stirrade in i mina gröna. Ett stort leende log han och mimade lycka till, och det gjorde att mitt självförtroende blev på topp.
Självsäkert gick jag fram och tog Glocken som låg på bordet. Hörselskydd behöver jag inte då jag redan har skjutit så många gånger innan. Sakta gjorde jag mig beredd. Jag riktade pistolen mot tavlan,siktade på mitten, ställde mig axelbrett och fokuserade. Tillslut släppte jag ut ett andetag och tryckte på den kalla avtryckaren som säkert låg under mitt finger. En hög smäll hördes och snabbt får jag tillbaka balansen efter trycket. Jag skjuter igen och hämtar mig snabbt efter skottet. Ett skott till och det lika bra som de andra. Ammunitionen tar slut och även fast vi inte har lärt oss detta så byter jag skickligt ut den mot en ny. Sedan samlar jag mig igen och skjuter de sista skotten. Först då märker jag att jag inte har en aning om vart skotten träffade. Sakta lägger jag ifrån mig pistolen och går fram till tavlan. Synen som möter mig får mitt hjärta att börja rusa och ett leende att lägga sig på mina läppar. Chockat kommer Jonas fram till tavlan och skådar mina skott. "Det är inte sant" mumlar han imponerat. "Hallå! Hon satte alla fem skott i den mittersta ringen" ropade Jonas förtjust ut. Jag fnissade lite innan jag gick upp på läktaren igen. Allas blickar var på mig och Sandras blick lyste av beundran och hat.
En slags glädje fyllde mig när Oscar gav mig en high Five på vägen och skrattade. Långsamt gick jag vidare och satte mig längst bak i skuggan .
****
Hello (its me) skojar bara har tröttnat big time på denna låt
du är supervacker idag!
Kram o puss
