Den bekanta väckarklockan väckte mig precis som vanligt klockan 07:15. Tröttsamt steg jag upp och gäspade stort. "Godmorgon din jävla sengångare" fnös Sandra ut från badrummet. "Hej på dig med" mumlade jag. Ansträngt öppnade jag garderoben och granskade mina ganska några kläder. Idag skulle vi inte göra någonting förens klockan tolv. Och då var det terräng löpning.
Frukosten stod redo i matsalen när jag släpade mig ditåt. På mig hade jag ett svart adidas linne och ett par olivgröna shorts. Håret var uppsatt i en slarvig bulle och såg rent ut sagt ut som skit. Genast sken jag upp i ett leende då jag såg Oscar sitta vid ett av borden. Jag masade mig snabbt mot frukost buffén där jag valde en blåbärs smoothie. Sedan begav jag mig mot honom. Han mötte min blick när jag närmade mig och log ett av sina fantastiska leenden. Det pirrade till i magen och mina kinder skiftade genast till en lite rödare nyans.
"Morgon Alex" mumlade han mellan tuggorna. "Morgon Oscar" svarade jag med ett höjt ögonbryn. "Vart är Enestad" frågar jag samtidigt som jag fundersamt blickar runt i salen. Jag märkte hur Oscar sjönk ihop lite och tittade ner på sin macka "Han var tvungen att lämna utbildningen, på grund av familjära situationer" suckar han. "Nej men gud vad tråkigt, stackars dig" försökte jag medlidande. Jag visste att de två hade hållit ihop sedan utbildningen startade. Tillsvar viftade han bara avfärdande med handen och fortsatte att tugga på sin halvätna smörgås. Jag sörplade i mig smoothien och kollade in i hans blåa ögon som redan tittade på mig.
Vår fina lilla stund avbröts av klackande steg och en gäll röst tillhörande Sandra. "Oscar, jag sa ju till dig att du kunde sitta vid vårat bord idag" sa hon förtvivlat. Obekvämt kliade Oscar sig i nacken och gav mig en -snällaräddamigjagkommerattdö- blick. Jag höjde på ögonbrynen och sände han en blinkning. "Ehm jo asså, jag tror nog att jag väldigt tydligt tackade nej till det" yttrade han stelt. Förstummad och chckad vände sig Samdra om och gick med stora steg därifrån. När hon hade rundat kröken brast både jag och Oscar ut i skratt.
Klockan slog prick 12:00 och direkt steg Jonas in i rummet. "Okej är ni redo för att springa?" flinar han samtidigt som han gnuggar händerna mot varandra i en snabb gest. Utspridda mummel och klappningar fick han till svar. Jonas skrockade lite åt våran entuasiasm och styrde sedan sina steg mot dörren. Jag letade efter Oscar bland alla människor som Virvlade runt. Runt och runt tittade jag men såg honom inte någonstans. En tanke slog mig om att han kanske var på toa vilket fick mig att motvilligt följa med de andra ut.
Väl i skogen har han fortfarande inte dykt upp och oron väller upp i mig. Mer hinner jag inte fundera innan startskottet går av och alla börja göra sig fram genom den stora, täta skogen. Vi springer tystnad och det enda som hörs är våra ansträngda andetag. Efter kanske tio minuter svänger alla av till vänster, själv svänger jag till höger och möts av ännu tätare skog. En orolig tystnad sprider sig bland träden när jag fortsätter att springa.
En plötslig skugga svischar förbi min högra sida och skrämt hoppar jag till. Samma skugga ses nu på min vänstra sida och ett högt flämt lämnar mina läppar. En kall, stor och mjuk hand läggs över min mun och den andra över min midja. Jag slungas bakåt och tumlar runt över marken med den okända personen samtidigt som en våg av panik sköljer över mig. Jag börjar att skrika och slåss. Slag och sparkar måttar jag in mot personen som förvånansvärt nog inte slår tillbaka. Den får tag på mina händer och sätter sig på min midja. Nu är det över. Jag kan inte röra mig. Jag kommer dö. Personen har svarta kläder och en luva som täcker ansiktet. Den för mina händer över mitt huvud och lutar sig mot mitt öra. Jag känner de fuktiga andetagen mot min hud som får mig att rysa. "Bu" mumlar personen ut och brister sedan i gapskratt. Förvirrat öppnar jag ögonen som jag utav skräck hade stängt och möter ett par blåa ögon. "Oscar, herregud det där va inte roligt" suckar jag samtidigt som jag slänger mig runt hans hals. Förvånat kramar han mig tillbaka och gräver ner sitt huvud i min halsgrop.
"Vart har du varit? Jag har varit super orolig" viskar jag fortfarande sittandes i hans knä. "Jag var ute och hjälpte Enestad att packa det sista" svarar han mjukt. Jag nickar lite och Oscar tar sats för att lyfta upp mig. Jag klättrar bak på hans rygg och sätter mig som en koala. "Gå mot basen" beordrar jag trött. "Ajaj kapten" skrockar han men börjar lydigt att gå tillbaka.
****
ALLT JAG VILL HA ÄR ETT RÄTTVIST SAMHÄLLE IS THAT TO MUCH TO ASK FOR?
Vad fin du är!
TAGGA SE KILLARNA IDAG PÅ SÖDRA TEATERN!!!!!
The Weeknd är bae
Har gått runt och nyst hela dan för att jag är allergisk mot sexister, rasister och homofober. Vart finns det något botemedel?
