Samma buss, samma syner. Bomber, krig, död. De hade vi sett ganska länge nu. Sorgligt nog kunde vi inte hjälpa de goda. Bara hindra de onda.
Grupperna var detsamma. Fienden var detsamma. Skotten viner ovanför oss och ett rus går igenom kroppen. William; en kille i X ställer sig vildsint upp och skjuter som en jädra galning. "Här får ni era fucktaaaaaaards" skriker han samtidigt. Vi andra utbyter bara en blick innan vi är med på noterna. Så i mitten utav Syrien står det tio pers och skriker fucktaaaaaaards till fienden medan de skjuter som vilddjur med automatvapen.
Man kan ju säga att generalen blev fascinerad utav vårt framförande. Men en positiv sak är att Oscar lever och han mår bra. Just nu äter jag en halv sunkig ost macka och tittar beundrat på när William får en skottskada behandlad. Fienden blev inte så glada över att han skrek fucktaaaaaaards till de verkar det som.
Ett litet leende sprider sig på mina läppar när ett par varma, mjuka händer slingrar sig runt min midja. Några blöta kyssar placeras i min nacke. "Hej" mumlar han njutningsfyllt mot min hud. Fnissandes vänder jag på oss så att vi står face to face. "Hej?" Säger jag med ett höjt ögonbryn. "Din flickvän är med i ett krig och har nyss skjutit som en jävla kannibal, och allt du säger är hej?" Flinar jag. Han skrattar lite och tar tag om mina kinder. "Hejsan min finaste, underbaraste, modigaste, starkaste flickvän" viskar han och kysser mig ömt. "Det var bättre" mumlar jag emellan andetagen. "Visst".
Stämningen blir med ens värre när vi ser att fienden börjar att kasta bomber på oss. Gasmaskerna åker på och mångas ögon vidgas. Pistolen håller jag hårt i min hand och börjar att täcka oss. Jag skjuter, träffar. Laddar om. Skjuter, träffar. Så går det om och om igen. Tillslut är alla klara och vi börjar att röra oss mot våran andra destination som råkar att vara ett gammalt bryggeri. Innan vi går in så slänger generalen in en rökgranat för att säkra byggnaden. Han ger oss klar tecken och vi utrustar stället med vapen och knivar. Men även förbandslådor och mat.
Mitt jobb blir återigen att täcka oss tillsammans med William och snabbt rör vi oss mot muren. Ett tag är det helt tyst. Men fienden är på andra sidan. Vi ser dem. Till våran lycka finns det små hål i muren som man kan titta i. Då ser vi att de endast är tio meter bort, gömda bakom en bil. Korkade som vi är börjar vi att ta upp tråden igen. "Hello people, you know, I didn't got killed by your shot. Lucky me" började William efter vi hade gjort upp vår plan. Gömd av ljudet av Williams röst trycker jag snabbt ögat mot hålet och ser hur en man reser sig upp bakom bilen. Då placerar jag pistolen där istället och trycker av. En hög smäll hörs och ett flin sprider sig på läpparna.
"You have killed my brother" skrek en annan och pistolskott regnade över oss. Snabbt var nu bådas pistoler mot varsina hål och elden sköts ut. Man efter man föll ner till marken av våra skott och tillslut var det bara en kvar. "You fucking teens is not going to kill me" röt han ilsket. "I'm sorry man but you have nothing here to do" skrek William ut med ett flin. "I Will kill you with My teeth" väste mannen.Tyvärr tryckte jag av precis då. Ett gurglande läte lämnade hans läppar och han förr till marken som en säck med potatis. Lättat gav William mig en high Five innan vi begav oss tillbaka in till byggnaden.
Direkt var Oscar där och omfamnade mig så hårt att mina organ höll på att spräckas. "Vad duktiga ni var" mumlade han i mitt öra. "Visst" svarar jag utmattat.
****
Teen Wolf in My heart.
Vill ha sushi, typ nu
Du är vacker i presens (notera John Green)
