Som en picknick i parken

0.5

Min första dag på jobbet hade inte varit en total flopp som jag trott när jag vaknat den morgonen, utan det hade faktiskt gått riktigt bra med tanke på omständigheterna. Dock hade jag varit trött hela dagen och sprungit runt och smågäspat lite då och då. Men det var inget jag lät påverka mitt arbete. När jag gått därifrån hade jag faktiskt fått beröm av Johanna, vilket var ganska oslagbart i känsla.

Men, nu ligger jag här igen med oroskänsla i magen. Musiken låter ännu en gång, och jag vill verkligen inte vara den som säger till, verkligen inte. Jag tar upp min telefon och går in på chatten med mina vänner.

Rebecka 22:31
Har en idiot till granne, suck

Mika 22:31
Hot or not?

Rebecka 22:31
Mika!

Mika 22:32
Aha, äre en tjej elleh?
Eller*

Laura 22:32
Vad spelar det för roll?
Becky, vad gör din idiot till granne?

Kajsa 22:33
Jag skulle också vilja veta vem denna granne nu är

Rebecka 22:33
Han spelar musik på full blås

Laura 22:34
Nu!?

Mika 22:34
HALLÅ

Rebecka 22:34
ja

Laura 22:34
Storstadslivet är kanske inte så flott som alla säger

Kajsa 22:35
Jag och Mika finns faktiskt!

Mika 22:35
HALLÅ

Rebecka 22:35
Nä, verkligen inte om det ska hålla på såhär.
HALLÅ, jag vet att ni finns

Mika 22:35
Men svara dååååå

Rebecka 22:36
Jag vet inte om han/hon är snygg eller inte, vet ju för fan inte ens kön

Kajsa 22:36
Tack

Mika 22:36
Men gå över och kolla då

Rebecka 22:36
Hörrni, måste sova, vi hörs imorgon
Godnatt!

Kajsa 22:37
Godnatt sötnöt!

Laura 22:38
Godnatt becky<3

Mika 22:38
Men hallå, vad händer med din granne då
Jag vill ju veta
Lova att checka imorgon
Okej, tack
Gonatt!

Med ett flin på läpparna lägger jag ner telefonen på nattduksbordet. Musiken har ännu inte slutat, men jag blundar ändå och låter mörkret sluka mig när den väl känner för det.

*

Precis som igår står jag nu och fixar de sista mackorna som behövs till disken med Viktoria innan vi öppnar. Johanna var mycket trevligare när jag kom idag, men det kan ju också bero på att jag kommit i tid denna morgon, trots min brist på sömn denna natt.

"Men du är ju ny här, hur känns det?" frågar Viktoria och hyvlar en ostbit för att sedan lägga den på sin macka.

"Det är kul, särskilt eftersom att jag tycker om sociala jobb" säger jag och hyvlar även jag en skiva ost.

Viktoria fnissar till, "Nej, jag menar här i Stockholm" säger hon och knuffar till mig lite lätt med sin arm.

"Jaha! Jo, men det är bra. Har inte hunnit göra så mycket än, på grund av att jag haft massa packning att packa upp och såklart detta" säger jag tankspritt.