Den nya killen

Kapitel 7

Jag gick ut ur köket och satta mig ner i soffan bredvid Gustav.
Jag hörde hur Amanda gick ut ur köket och upp på sitt rum. När jag hörde att hon stängde dörren så vänder jag mig mot Gustav och kollar på honom.

''Vafan håller du på med? Du kollade ju in Amanda som om hon var ett byte eller något'' säger jag argt till Gustav.

Han bara tittar på mig och skrattar.

''Ta det lugnt mannen jag gjorde ju inget. varför skulle du bry dig? Gillar du henne eller?'' Frågade han mig.
Jag blev nervös för om jag berättade för han att jag gillade henne så kommer han skratta åt och säga att jag har blivit tjejig och massa sånt. Jag vara tvungen att ljuga.

''Va.. Ehh.. N-nej absolut inte varför skulle jag va med Amanda? Hon är ful, fult hår, ful kropp och är inte snygg alls. jag kan ha vem jag vill så varför skulle jag vilja ha henne liksom'' sa jag till han.
När orden kom ut ur min mun så ångrade jag mig direkt. Varför sa jag så? Åå nu mår jag uselt.

''Jaså det är vad du tycker om mig'' hör jag en ljus röst bakom mig.

Jag vänder mig om och ser Amanda stå i trappan. Jag ser att det rinner tårar ner ifrån ansiktet och hon ser helt förkrossad ut.

''N-nej Amanda jag menade det inte så. jag ba...''

''Spara det Alexander, jag vill inte veta'' säger hon.

''Jag trodde du var en omtänksam kille och faktist min vän. men jag gissar att jag hade fel'' skrev hon i mitt ansikte.
hon pausade en stod sen sa hon.

''Jag vill aldrig mer se dig. JAG HATAR DIG!!'' sa hon och stormade upp till sitt rum och smällde igen dörren bakom sig.

Jag satt där helt chockad och undrade om det där precis hända.

Efter några minuters tystnad så harklar sig Gustav.

''Ehh.. Där det var ju lite pinsamt, jag tror jag ska gå nu'' sa han och gick ut genom ytterdörren.

Jag satt och kollade framför mig.
Vad fan har jag gjort? Vad är det för fel på mig tänker jag.
Hon kommer aldrig förlåta mig nu.
Åh du är så himla dum Alexander! Sa jag till mig själv.

Jag måste gå upp och säga förlåt till Amanda. Jag gick upp för trappan och knackade på hennes dörr.

''Snälla Amanda förlåt, jag menade verkligen inget av vad jag sa'' sa jag genom dörren.

''Gå iväg jag vill inte prata med dig'' sa hon tillbaka.

''Amanda snälla. jag lovar det var inte meningen'' försökte jag igen men denna gången svarade hon inte alls.

Jag suckade och bestämde mig för att lämna henne i fred och försöka senare.
Jag gick bort till mitt rum och slängde mig på sängen.

Jag kände en tår falla från mitt öga.
Vad har jag gjort, var det sista jag tänkte innan sömnen tog över.

~~~~~~AMANDA~~~~~~~

Jag kan inte fatta att Alexander sa något så om mig. Jag menar vad har jag någonsin gjort han?

Jag har legat i min säng i 3 timmar nu och jag är vrål hungrig så jag bestämmer mig för att gå mer och äta något.
När jag går ner så ser jag att ingen är i vardagsrummet eller i köket. Jag pustar ut, jag vill verkligen inte se Alexander just nu.

Jag öppnar kylen, men ser att det finns typ inget att äta.
Jag öppnar kylen och ser att det ligger en fryst pizza där så jag tar ut den och sätter i den i ungen.
Det stod att den skulle va inne i 20 minuters så jag sätter min ner vid köksbordet och tittar på min telefon.

Efter en stund så hör jag att köksdörren öppnas. jag tittar upp och ser Alexander komma in.

När han ser mig så ser jag att hans ögon är fyllda med sorg och ångest. Men jag tänker inte luras så jag ställer mig upp och ska precis gå ut genom den andra köksdörren, men innan jag hinner så känner jag nån ta min hand och drar mig tillbaka.

Jag kollar upp och ser att Alexander står bara några centimer bort.

''Snälla Amanda, du vet att jag aldrig skulle säga en sån sak om dig'' börjar han.

''Men om du inte skulle det varför sa du det då?'' frågar jag surt och drar bort min hand från hans.

Jag går ut ur rummet och går upp till mitt egna rum istället.
Skit! jag kom på att jag glömde min pizza i ugnen. jaja skitsamma, Alexander ser väl den.

~~~~~ 10 min senare~~~~~

Jag hör att det knackar på dörren så jag frågar vem det är.

''Ehh.. Det är Alexander''

Men varför kan han inte bara låta mig vara i fred?

''Vad vill du?'' frågar jag surt.

''Ehh.. Jag tog ut din pizza och jag har den här'' säger han snällt.

Jag har fortfarande inte öppnat dörren till han så jag kan inte se han.

''Ställ den utanför min dörr'' säger jag.

Jag hör hur han ställer ner den, men jag hör inte att han går iväg.

''Amanda, jag lovar jag menade inte att säga det, du är motsatsen till det. Du är den finaste tjejen, sötaste leendet och jag älskar ditt hår. Jag sa det bara för om jag hade sagt något annat så hade Gustav bara retat mig hela tiden. Jag lovar. Men jag ska lämna dig ifred. Jag finns på mitt rum om du behöver mig'' säger han innan jag hör hur han stänger dörren till sitt rum.

Var det samt det han sa? sa han det bara för Gustav va här? jag vet inte vad jag ska tro men jag blev verkligen sårad när jag hörde han säga det så jag vill va en stund ifrån han och se om jag kan förlåta han senare.

Jag kollade på klockan och såg att den var 8 på kvällen så jag går upp och öppnar dörren och ser att pizzan ligger där.
Jag har inte ätit sen lunch så jag är verkligen hungrig.
Jag tar upp pizzan stänger dörren och börjar äta den.
Åå Gud vad hungrig jag var.

Efter att jag ätit pizzan så går jag till mitt badrum och gör min nattrutin och sen lägger jag mig i sängen och nästan direkt somnar jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ojoj vad kommer hända nu??

Kommentera och rösta ❤️