Den nya killen

Kapitel 9

~~~~~AMANDA~~~~~~

Efter skolan så jag jag ut till parkeringen.
Jag kom på att jag inte har nån att åka med och eftersom jag är jag så orkar jag inte gå hem fast det är bara 5 min.

Jag ser att Julia är på väg mot sin bil.
Julia är min kompis, som jag umgås med ibland. Hon får köra för hon är 2 år äldre än mig.

''Hej Julia'' skriker jag till henne och går mot hennes håll.

''Hej Amanda, hur mår du?''

''Jag mår bra, Dudå?''

''Jo tack det är bra''

''Du skulle du bara kunna skjutsa mig hem?'' frågade jag och log.

''Haha, du är så lat Amanda'' skrattar hon.

''Haha ja vet''

''Men ja jag kan skjutsa dig'' sa hon och log.

''Tack så jätte mycket''

''Så lite så''

Vi hoppade in i hennes bil och körde iväg från skolan.

''Ehh.. jag ska inte riktigt hem till mitt hus idag'' sa jag till henne.

''Vart ska du då?''

''Ehh.. min mamma och Erik är iväg i två veckor så jag bor hos några vänner''

''Jaha, men var bor dem då?''

''Vägen heter .....''

När vi kom fram till huset så hoppade jag ut och tackade henne.
Jag såg att hon åkte iväg så jag gick in i huset (jag har fått en nyckel så jag kan komma in)

''Hallå, någon hemma?''

Inget svar, så jag antog att jag var ensam hemma.
Jag gick till köket och bredde en macka. Jag satte mig ner på köksstolen och åt.
Jag kollade instagram, Facebook, Twitter och mera.

När jag var klar så gick jag upp på mitt rum och började lyssna på musik.
Efter en timme så hör jag att ytterdörren öppnas och att nån går upp för trappan.
Jag ser att min dörr öppnas och där står Alexander.

''Hej Amanda, kan vi prata lite?''

''Ehh.. ja det kan vi väl''

Han kommer in och sätter sig i nedre delen av min säng.

''Först vill jag säga att jag är ledsen för det jag sa och jag lovar jag menade verkligen inget av det'' sa han.

''Jag vet att du blev jätte sårad av det och jag skäms att jag sa det men jag är verkligen ledsen och jag vet att du fortfarande är sur på mig och jag förstå det men jag önskar att du kunde förlåta mig i framtiden'' sa han igen

''Ehh.. jag vet inte vad jag ska säga men det är okej Alex, jag förlåter dig''

''VAA?? Gör du? Omg tack så mycket'' sa han och gick fram och kramade mig.
Jag kramade han tillbaka och när vi drog tillbaka så blev det pinsamt. VÄLDIGT pinsamt.
vi satt där tysta och bara tittade runt för vi vågade inte mötas varandras blickar efter att vi precis kramades.

''Okej.. jag tror att jag ska gå nu'' sa han och gick mot dörren.
Han öppnade och gick ut men innan han stängde dörren så sa han ''tack så mycket att du förlät mig''
Sen stängde han dörren och gick till hans rum.

Jag bara satt där och log åt vad som precis hände och jag kan lova att när vi kramades så kände jag en glöd i kroppen men varför?

Jag la mig ner i sängen och somnade.