Den nya killen

Kapitel 11

~~~~~ALEXANDER~~~~~

Jag kollar ner och ser att Amanda har somnat i mitt knä. Hon ser så söt ut så det finns inte.

Efter 10 min så parkerar mamma bilen och hoppar ut och går in i huset.

Jag funderar på om jag ska väcka Amanda eller om jag bara ska låta henne sova och bära in henne istället.

Jag bestämmer mig för att bära in henne för jag vill inte väcka henne för hon har haft en tuff dag.

Jag sätter ena handen under knäna och den andra under ryggen och sen hoppar jag ut ur bilen.

När jag kommer in i huset så går jag direkt upp till Amandas rum och lägger henne där.

Jag bäddar ner henne och tittar på hennes fina ansikte.

Jag går ut ur rummet och nerför trappan.

''Sover hon fortfarande''

''Aa, hon har haft en tuff dag'' svarar jag och tar ett äpple från kylen.

''Jo jag vet, det är hemskt''

Jag nickar och går ut till vardagsrummet.

Jag sätter mig i soffan och sätter på tv och kollar på Simpson.

Jag känner hur mina ögon håller på att stängas så jag lägger mig ner och nästan direkt somnar jag.

~~~~~AMANDA~~~~

Jag sitter på sjukhuset i mammas rum och väntar på att hon ska vakna.

Hon har varit i koma i 6 månader nu och jag har kommit hit varje dag.

Läkarna vet fortfarande inte när hon kommer vakna eller om hon ens kommer att vakna.

Jag går fram till sängen och sätter mig på stolen som står bredvid.

''Kom igen mamma. Bara öppna ögonen, jag vet att du kan''

Jag sitter och ber att hon ska vakna upp.

Efter några minuter så hör jag att nån hostar lite svagt.

Jag kollar på mamma och ser att hon håller på att vakna.

''Ja mamma kom igen! Jag vet att du klara det''

Hon öppnar sina ögon och kollar på mig.

Jag känner att jag börjar gråta så jag hoppar på mamma och kramar om henne så hårt som jag kan.

''Jag har saknat dig så mamma'' viskar jag till henne.

''Vem är du?''

''V-va? Mamma det är jag, Amanda, din dotter'' säger jag och känner hur hjärtat börjar slå riktigt hårt.

Kommer hon inte ihåg vem jag är?

''Gå här ifrån, jag känner inte dig. Gå ut, jag vill aldrig mer se dig'' skriker hon i mitt ansikte.

''M-m-mamma det är jag. Kommer du inte ihåg mig?''

''Hjälp. Hjälp. Hjälp'' skriker mamma.

Jag backar försiktigt undan och börjar stor gråta.

Min egna mamma vet inte ens vem jag är.

Läkarna kommer in springandes och går fram till mamma och försöker lugna ner henne när hon sitter där och har panik.

Två av läkarna kommer fram till mig och tar tag i mig och drar mig ut genom dörren.

''NEJ. Släpp mig jag måste till min mamma. släpp mig''

Dem lyssnade inte på mig utan fortsatte bara drar bort mig.

Det sista jag hörde innan dörren till mammas sjukhusrum var att hjärtmaskinen gick över till ett långt pip.

''Nej mamma lämna mig inte, du får inte lämna mig'' jag skrek och skrek så högt jag Kunde och sen helt plötsligt blev det helt mörkt.

~~~~~~~

Jag vaknade upp ur min mardröm och bara skrek så högt jag kunde och började gråta.

Jag låg i sängen och sparkade runt och kände hur svetten rann nerför ansiktet.

Jag ser att dörren flyr upp riktigt snabbt, och mitt i dörröppningen står Alex.

Han springer bort till mig och kramar om mig riktigt hårt.

Jag kramar om han också och stor gråter i hans famn.

''Shh.. det är okej Amanda, det var bara en dröm'' säger han och stryker mig lugnt på ryggen.

''M-men det k-kändes s-s-så riktigt''

''Jag vet, men det är ingen fara jag är här nu'' säger han och försöker trösta mig.

Vi sitter såhär i några minuter tills jag har lugnat ner mig.

''Vill du berätta vad som hände?''

Jag funderar lite men sen nickar jag till svars.

Vi drar oss ur kramen och sitter mittemot varandra.

Jag börjar berätta vad som hände, att min mamma vakande upp men hon kom inte ihåg mig och sen att hennes hjärta stoppades.

*******

~~~~ALEXANDER~~~~~~

När Amanda hade berättat klart så drog jag in henne snabbt i en kram igen.

''Shh.. det är ingen fara, det hände inte på riktigt det var bara en dröm'' tröstar jag henne samtidigt som hon gråter.

Vi har suttit såhär i 20 minuter nu men det har blivit helt tyst från Amanda.

Jag kollar ner och ser att hon har somnat i min famn.

Jag ler och lägger henne ner försiktigt i sängen.

Jag pussar henne på pannan och går sedan mot dörren.

''Nej snälla lämna mig inte Alex, kan du inte stanna hos mig''

Jag vänder mig om och ser att Amanda sitter och kollar på mig med röda puffiga ögon.

''Jag går mot henne och lägger mig bredvid henne under täcket.

''Klart jag kan'' säger jag och håller om henne.

Jag ligger och tänker lite på vad som har hänt men sen orkar jag inte mer så jag somnar i Amandas säng med Amanda i mina armar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kommentera och rösta!

Tack för 4k :)