Den nya killen

Kapitel 21

~~~ ALEXANDER ~~~

Jag kollade surt på Felix när gick ut genom dörren med Amanda för att snacka. Han kan ju inte bara ta min tjej sådär. Jag fick ett stort leende på mina läppar när jag minns orden som kom ut ur Amandas mun. ''Jag älskar dig'' det var som att all tid stannade upp och det var bara vi som betydde något. Jag vet att det låter konstigt men det var precis så det var. Jag satte mig ner på sängen igen oh började läsa tidningen som vi hade fått av Felix och Felicia. Efter några minuter så hör jag att dörren till rummet sakta öppnas. Jag vänder mig om för att se vem det är som har kommit in. Direkt när jag ser vem det är så försvinner leendet från mina läppar och jag vänder ryggen mot dörren.

''Vad vill du Felicia'' frågar jag nonchalant och fortsätter att läsa tidningen. Felicia svarar inte så det är helt tyst i rummet. Helt plötsligt känner jag att sängen tippar och jag vänder mig snabbt om och då ser jag att Felicia har satt sig på säng kanten.

''Jag vill ha dig såklart Alex'' säger hon och kollar in i mina ögon. Hon tar sina hand och lägger på min arm och börjar röra den upp och ner. Jag drar snabbt bort min arm så att hon inte ska kunna fortsätta.

''Om du inte har märkt det än Felicia så kommer vi aldrig bli tillsammmans igen. Du sårade mig helt och jag är inte redo att förlåta dig för det och dessutom så älskar jag Amanda nu'' säger jag och ställer mig upp från sängen och går bort till dörren för att gå till Amanda.

''Vänta'' ropar Felicia. Jag vänder mig om och tittar på henne och väntar på att hon ska fortsätta.

''Jag tror inte du vill gå ut från detta rum efter att jag har berättat en sak för dig'' säger hon och flinar elakt.

''Vad är det Felicia'' jag blänger argt på henne. Hon börjar gå sakta fram till mig och när hon kommer till dörren så stänger hon den och tittar på mig djupt in i ögonen.

''Eftersom att jag fortfarande vil ha dig så är det så det kommer att bli. Om du lämnar detta rummet nu så kommer jag skadad Amanda väldigt mycket. Jag vill ha dig tillbaka för jag älskar dig och det var ett misstag på festen. Men om inte jag kan få ha dig så kan ingen få ha dig. Så om du går ut ur den dörren nu så kommer jag skada Amanda så hårt att hon aldrig kommer att förlåta dig'' säger hon och flinar vinnande mot mig. Jag vet att jag inte har något val utan att följa Felicias regler för jag vet vad Felicia kan göra.

''Vad vill du att jag ska göra?'' Säger jag tyst och kollar ner i golvet.

''Det första du kan göra är att kyssa mig'' säger hon och går fram hela vägen till mig. Jag vet att jag inte har något val så jag bara nickar och väntar på att hon ska sätta ihop våra läppar. När jag känner att hon gör det så ångrar jag mig så jag kysser inte henne tillbaka utan det är bara hon som kysser mig.

''Kyss mig tillbaka för annars vet du konsekvenserna'' säger hon och kysser mig igen men denna gången så kysser jag tillbaka man jag gillar inte det. Jag vet att jag är otrogen mot Amanda nu men det är ju för att skydda henne. Eller hur. Efter några sekunder så hör jag några snyftningar komma från dörren och när jag kollar dit så ser jag att Amanda står där med tårar rinnande ner för kinderna. Nej vad har jag gjort? Jag hatar att se henne ledsen och nu vet jag ju också att det är jag som har orsakat det.

''Amanda det är inte som det ser ut som jag lovar låt mig bara förklara'' sa jag och gick fram till henne. Jag kände att tårarna ville komma ut. Jag försökte krama om henne men hon knuffade bara bort mig.

''Nej Alexander släpp mig. Jag hatar dig. Hur kunde du göra så mot mig du vet själv hur det känns när man blir bedragen. AHHH.. JAG HATAR DIG ALEXANDER'' när hon sa de sista orden så kändes det som mitt hjärta gick i sönder i tusen bitar. Tjejen som betyder mest för mig sa just precis att hon hatar mig. Det gör ont , jätte ont. Tårarna rann nu ner som ett vattenfall för mina kinder. Amanda bara rusade ut genom dörren.

''Vad har jag gjort? Jag förlorade precis Amanda. Och allt är ditt fel'' skrek jag på Felicia. Jag slog ner allt i rummet. Stolar, bord och slog ett hål i väggen. Jag var så arg på mig själv och på Felicia. Felicia går fram till mig och kramar om mig.

''Se det positivt. Nu kan du ju va med mig'' sa hon och log mot mig. Jag knuffade henne av mig så hon snubblade och ramlade men just nu brydde jag mig inte. Jag rusade ut ur rummet för att leta reda på Amanda men det ångrar jag för det jag hör Amanda säga splittrar mitt hjärta i fler bitar.

''Får jag komma tillbaka till dig?''

Nu har jag ingen chans..

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~**~*~*~*~~**~*~*~*~*~~**~*~*~

Ohh, nu fick vi se vad som verkligen hände.
Tror ni att Amanda kommer låta Alexander förklara vad som hände, eller kommer hon lämna honom för alltid ?

Tack så enormt mycket för över 100k ❤️

Kommentera och rösta ❤️