Den nya killen

Kapitel 10

~~~~~AMANDA~~~~~~

Jag vaknade upp av att solen strålade rakt i mitt ansikte, typiskt.
Jag satte mig upp och såg att klockan är 08.56.
Jag kom på vad som hände igår och kände hur en tår ramlade ner för ansiktet.
Nej, jag tänker inte börja gråta igen, jag måste vara stark för min mamma.

Jag reste mig från sängen och gick till mitt badrum. Jag gjorde min vanliga morgon rutin och tog på min ett par blå jeans och en vit tröja.

Jag gick mer till köket och ser att både Sara och Alex redan sitter där.

''Hej'' säger jag och ger dem ett litet leende.

''Hej gumman, hur mår du?'' Frågar Sara.

''Jobbigt men det funkar''

''Hej'' säger Alex och kommer upp och kramade mig.

''Hej Alex'' säger jag till han och kramade om han.

''vill du ha frukost?'' frågar Sara när jag och Alex bryter kramen.

''Ja tack''

Jag satte mig ner bredvid Alex och Sara kom och serverade mig ägg och bacon.
Mmm.. min favorit.

Jag sa 'tack' och sen började jag äta.

''Mm.. det är jättegott Sara''

''Tack så mycket raring''

Vi satt i tystnad och åt tills Alex bröt den.

''Så.. Amanda, när vill du åka och hälsa på din mamma?''

''Ehh.. gärna så fort som möjligt''

''Okej, jag tycker vi plockar iordning här, tar på oss och sen åker vi. Låter det bra?'' Frågar Sara mig och Alexander.

''Det låter bra'' sa vi samtidigt och skrattade.

Vi hjälptes åt att plocka undan maten och sen gick jag upp för att fixa mitt hår lite.
Jag gick ner och såg att både Sara och Alex stod och väntade på mig vid dörren.

''Är du redo?'' Frågade Sara.

''Japp''

Vi gick ut och satte oss i bilen. Sara körde och jag och Alex satt i baksätet.

Vi satt i tystnad hela vägen, det var bara radion som lät men på väldigt låg volym.

Efter det äntligen hade gått 25 min så kommer vi fram till sjukhuset.

Sara stannar bilen och vänder sig om mot mig.

''Är du redo att gå in?''

Jag tar ett djupt andetag och nickar.
Vi hoppade ut ur bilen och började sakta gå mot ingången.
När vi kom in så gick vi direkt bort till disken. (jag vet inte vad det heter, men det är där man kan fråga vilka personer som är på sjukhuset eller nåt sånt)

''Emm.. ursäkta men i vilket rum är Kristina Johnsson i?'' frågade jag tyst.

hon kollade upp på mig och sen tillbaka på papperna sen sa hon

''Hon är i rum 216 på tredje våningen'' sa hon till oss och log.

''Okej, tack'' sa jag och vi började gå mot hissen.
När vi stod i hissen på väg upp så kände jag att Alex tog min hand i sin och log snällt mot mig.

''Det kommer att bli bra''

''Ja, jag hoppas det''

Vi gick ut ur hissen och letade efter rum 216. Vi gick nerför korridoren, jag och Alex fortfarande hand i hand.
När vi hittade dörren så stod jag där en stund och tog ett djup andetag.

''Mår du bra?'' frågade Sara och kollade på mig med oroliga ögon.

''Det är bra, bara lite nervöst''

Hon bara nickade åt mig och Alex klämde min hand lite försiktigt och sen så tog jag mod och öppnade dörren.

När vi kom in så ser jag att på sängen ligger en kvinna med nålar in i armarna och en hjärtmaskin bredvid som mäter hjärtslagen. Hon ser helt vit ut i ansiktet och har några skråmor.

Jag går fram till sängen och sätter mig på en stol bredvid och tar hennes hand i min.
Det gör så ont att se mamma så här.
Jag känner att en tår rinner från mitt öga.

''Vi ska nog lämna er lite ifred nu'' sa Sara och gick ut genom dörren med Alex.

''Ehh..hej mamma. det var ett tag sen jag såg dig nu, men jag vill att du ska veta att jag har det jättebra hos Sara och Alex men att jag saknar dig något enormt. Det gör så ont att se dig så här, i koma och att du inte kan höra mig när jag pratar. Men jag önskar att du blir bättre snart mamma'' sa jag snyftande och känner hur tårarna rinner.

''Jag älskar dig mamma, du är den bästa mamman någonsin och kommer alltid att vara. Jag lovar jag kommer komma och hälsa på dig snart igen men jag måste gå nu''.

Jag reser mig upp och går mot dörren men innan jag öppnar den så vänder jag mig om och säger ''jag älskar dig'' sen öppnar jag dörren och går ut.

När jag kommer ut så ser jag att Sara och Alex kommer mot mig.
Båda kommer och kramar om mig riktigt hårt och jag bara börjar gråta mer.

''Förlåt men jag klarar inte av att se henne så här, det är för smärtsamt'' säger jag och bryter kramen.

''Det är okej gumman, vill du att vi åker hem nu?'' frågar Sara.

Jag nickar och vi börjar gå mot utgången.
När vi kommer till bilen så hoppar Alex och jag in i baksätet igen men den här gången drar Alex mig till han så jag nästan sitter i hans knä.
Han sitter och håller om mig och jag lägger ansiktet i hans nacke och snyftar.

Vi sitter så här hela vägen hem men någonstans på vägen så blir jag så trött så jag somnar i Alex famn.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ganska tråkigt jag vet!

Ska försöka uppdatera så snabbt som möjligt!

Tack så jätte mycket för 2,3 k❤️