Den nya killen

Kapitel 18

~~~ AMANDA ~~~

Jag vet inte hur många timmar jag har varit i detta huset nu. Och jag kan inte fatta att jag har blivit kidnappad! Just nu sitter jag fast spänd mot en stol och kan inte röra mig. Jag hör röster från en våning upp och jag kan svära på att jag har hört rösterna innan men jag vet bara inte vem de tillhör. Jag hör någon gå ner för en trappa och jag börjar genast få panik. Dörren öppnas och in kommer killen. ( jag kan fortfarande inte se hur personerna ser ut för maskerna )

''Hej Amanda, det var ett tag sen'' säger personen och går fram till mig. Jag kan inte säga något för jag har tejp för munnen men nu vet jag iallafall att jag har träffat personen innan. Jag bara blängde surt på honom.

''Haha, jag ser att du inte har förändrats. Har du någon aning om varför vi har tagit dig'' fortsätter han samtidigt som han går runt stolen jag sitter på och drar handen över min kind. Jag vänder bort huvudet så han inte ska kunna röra mig. Jag kollar bara rakt fram och tänker inte vissa något tecken på att jag är intressant att veta varför. Men jag vill sååå gärna veta men tänker inte vissa det.

''Inte det nej. varför så tyst'' han ställer sig framför mig och drar bort tejpen från min mun så jag ska kunna prata. Men jag har inte tänkte ge mig så lätt. Men eftersom jag är jag så kan jag inte hålla det. ''varför är jag här'' frågar jag surt och kollar bort.
'' ja du kära vän, det kommer du få se senare''

''Vem är du?'' Frågar jag och försöker kolla om jag kan få fram något tecken på vem han är. '' det kommer du också få veta så småningom'' Sa han och gick mot dörren.
''Jag ska gå upp och fundera på om du ska få någon mat idag. Men eftersom du inte svarade mig innan så tror jag att jag redan har bestämt mig, godnatt Amanda'' sa han och skrattade sen gick han ut genom dörren låste den efter sig och gick upp för trapporna sen blev det helt tyst. Va det redan kväll? Hur länge har jag varit här. Jag känner hur min mage kurrar inte så konstigt eftersom jag inte har ätit på hela dagen idag. Jag suckade och bestämde mig för att sova så att detta ska ta slut nån gång.

~~~ ALEXANDER ~~~

Jag har precis kommit hem från polisen och jag var så arg för att när jag skulle skicka in en anmälan så svarade dem bara att personen måste ha varit borta i 24 timmar innan sökandet börjar. Skojar dem med mig eller. Jag satt i soffan och försökte komma på vart Amanda kan ha tagit vägen. Hon har ju varit borta i snart 9 timmar eller något. Mina tankar avbryts av att det ringer på dörren. Jag springer dit för att se om det är Amanda som har kommit tillbaka men när jag öppnar dörren så var det inte Amanda utan att det var Felicia.

''Vad gör du här Felicia?'' Sa jag surt mot henne.

''Hej på dig också Alexander, jag har saknat dig'' sa hon och försökte krama om mig men jag bara vänder ryggen till så att hon inte kan. Ha förlorare. Hon bara lossas som om det inte har hänt och fixar håret istället.

''Får jag komma in?'' frågar hon och försöker ta sig förbi mig men jag bara blockar vägen för henne så hon går rakt in i mig. När ska hon lära sig??

''Vad vill du Felicia'' sa jag och blängde på henne men det enda hon gjorde var att flinade och lutade sig mot dörren.

''Jag är här för att ta dig tillbaka, vad tror du?'' Sa hon som om det vore självklart.
Jag bara började skratta åt henne och stängde dörren. Jag kollade ut genom titthålet och ser att hon fortfarande har flinet på sitt ansikte. VA? Hon vände sig om och gick mig sin bil. Okej något är inte rätt. Jag bestämde mig för att följa henne och se vad hon har för sig. Jag hoppade in i min bil och följer efter henne men var noga med att hon inte skulle se mig. Jag kände igen den här vägen den känns som om jag har kört här innan. Efter ungefär 30 minuter så ser jag att hon stannar bilen så jag stannar bilen bakom några buskar och väntar på att hon ska hoppa ut. När hon väl hoppar ut så går hon in i ett hus. Jag snabbar mig och hoppar ut och smyger till husen. Jag känner igen detta huset men jag kan inte säga vart jag känner igen det ifrån. Jag smyger fram mot dörren och går försiktigt in i huset. Nu vet jag var det var för hus. Det var detta huset jag och Felicia alltid kom till när vi var tillsammans för att vara ensamma. Men varför är Felicia här? Jag hör några röster från en våning upp men jag hör också snyftningar från en trappa ner så jag bestämmer mig för att gå ner och se vem det är. Jag smyger försiktigt ner till källaren. När jag kommer till dörren så ser jag att det är låst. Jag tittar runt för att se om jag kan hitta några nycklar och till min förvåning så hänger det ett par nycklar bredvid dörren. Jag låser upp dörren och öppnar den försiktigt. När jag kommer in så är det kol mörkt i rummet och jag ser inget men jag hör att det är någon som gråter tyst. Jag går försiktigt runt i rummet och råkar stöta till en sak så den ramlade till golvet. Snyftningarna slutade och det blev helt tyst. Innan jag hinner reagera så sätter nån en hand för min mun och slår till mig i huvudet så jag svimmar.

******

Jag vaknade och hörde röster runt omkring mig. Var är jag? Jag började tänka och kom på vad som hände. Det var fortfarande mörkt i rummet men jag kunde se att det stod 2 personer framför mig. Jag försökte ställa mig upp och det gick inte för jag var fast spänd i en stol. När hände detta? Personerna framför mig måste ha märkt att jag hade vaknat för de slutade prata och kollade på mig. Jag kunde inte säga vilka det var för de hade masker för ansiktet.

''Jasså du är vaken nu'' sa en killröst och tittade på mig.

''Vem är ni?'' Frågade jag irriterat.

''Ja du Alexander, det ska du snart få reda på men först kan vi väl säga hej till en person'' jag kollade konstigt på honom medan han tog fram en annan stol bakom mig. Jag vände mig om och såg att det var en annan person som satt fast i en stol men jag såg bara ryggen på person så jag visste inte vem det var. Killen med masken drog fram den andre stolen så den stod framför mig men jag såg fortfarande inte personen för den hade en påse på huvudet.

''Är du redo'' frågade kille mig. Jag bara nickade till svars och såg när personen tog bort påsen för personen som satt på stolen. När jag såg vem det var så bara gapade jag men kände mig glad samtidigt. på stolen framför mig var Amanda. När hon såg mig så log hon ett svagt leende och man sig på henne att hon var riktigt trött.

''A-Alexander?'' Frågade hon och försökte hålla sig vaken.

''Ja det är jag gumman, jag är här nu, du är säker'' sa jag och försökte lugna ner henne för hon var uppstressade. Precis när hon skulle säga något så blev hon avbruten av killen som hade dragit fram henne.

''Jaja, så nu har ni träffats'' Sa han och flinade. Han tittade bort mot den andra personen som stod bredvid honom och den andra personen bara nickade. båda personerna började sakta ta av sig maskerna och när jag sig vem det var så var jag chockad.

''Felicia?'' Frågade jag. Jag kan inte fatta att hon har kidnappat mig och Amanda. Jag kollade på den andra personen, killen, men jag hade ingen aning om vem det var.

''F-Felix?'' hör jag Amanda säga.

''Överraskning'' sa han och flinade mot henne. jag kollade på Amanda och hon såg rädd ut. Vem var den här killen och hur kan Amanda känna honom?

''Hur känner du honom?'' frågade jag Amanda och kollade på killen igen.

''Ehh... d-det är mitt e-ex.''

~*~**~*~*~*~*~*~*~*~*~~**~*~*~*~*~**~*~*~*~*~*~*~***~*~*~*~*~*~*~*~*~

De flesta hade gissat på att det var Felicia och killen från restaurangen som hade kidnappat Amanda men det var det inte.

Vad tror ni hände mellan Amanda och Felix?

Kommentera och rösta ❤️