One step too late

2 - Maraton och färgat hår

Jag börjar skaka. Hur vet dem vad jag heter? Hur vet dem överhuvudtaget vem jag är? Vad vill dem mig? Alla tankar flyger runt i huvudet på mig, samtidigt som männen börjar banka på dörren. Jag glömde bort för en sekund att dem var där.

- Öppna dörren, annars gör vi det.

Jag vill självklart inte öppna, varför frågar han ens? Jag vet att dom hur lätt som helst skulle kunna ta sig in här utan att jag låser upp och öppnar dörren, så jag får en idé. Jag springer in i mitt sovrum, där jag vet att det går en nöd-trappa ner till gatan, så om jag går ner för den kommer jag kanske kunna springa ifrån dem? Bättre att försöka än att bara sitta här när dom kommer in.

Jag hör ett högt brak, och antar att dom är inne i lägenheten. Jag hör speglar, vaser och böcker slås ner på golvet. Då öppnar jag fönster, klättrar ut och kastar mig mot trappan. Det är många steg, då jag bor ganska högt upp. Jag nästan ramlar nerför trappan, då jag springer eftersom att jag är rädd. Rädd för att bli tagen. Rädd för vad dom ska göra med mig. Rädd vad som kommer hända med mig. Rädd för framtiden.

Okej, jag kanske tar i nu, men man vet ju aldrig. Dem kanske bara vill prata? Eller inte. Om någon nu skulle vilja prata, då skulle dem väl inte hota med att slå ner dörren? Skulle inte tro det.

Mitt i mina tankar, avbryts jag. Jag har kommit ner på gatan, när någon tar tag i min handled och drar mig till sig. Sätter en hand framför min mun och näsa med en konstig tygbit. Jag håller automatiskt andan av någon anledning. När denna människa, som jag förmodar är ännu en man (med tanke på armarna och den kraftiga överkroppen), börjar gå framåt med mig ser jag två stora, svarta bilar. Mannen inser att jag håller andan.

Han tar tag om min midja med sin andra hand, hårt, så jag flämtar till och tar ett djupt andetag och inser att han fick mig att andas. Då börjar det långsamt skymma för ögonen, och jag blir sakta medvetslös. Han drar mig in i bilens baksäte och lägger mig ner.  Det sista jag märker är att mannen tar upp en mobil, en IPhone skulle jag gissa, och säger något, ganska otydligt, men jag lyssnar så gott jag kan.

- I got her.

   ______________________

Jag vaknar upp med huvudvärk. Jag letar igenom i mitt huvud efter vad som kan ha hänt mig. Jag minns hur jag sprang nerför trappan, utanför min lägenhet. Jag minns även hur jag kämpade med att hålla andan, men min kidnappare lyckades ändå få mig dra några djupa andetag. Efter det har jag ingen aning vad som hände. Allt är svart. Jag försöker sätta mig upp, och se vart jag är. Jag öpnnar mina ögon, och ser att jag ligger på en tunn, illaluktande madrass på ett betonggolv. Det är knappt något ljus i rummet, bara en lite glödlampa hängandes från taket i ett hörn. Jag vill ställa mig upp, så jag gör det. Eller snarare försöker. För, när jag har lyckats ställa mig upp viker sig mina ben igen och jag faller. Faller mot golvet med knäna före. Jag landar på knäna och ett högt skrik lämnar min mun. Det känns som om jag inte har några knän kvar. Smärtan gör så ont att jag svimmar.

Andres perspektiv

Jag hör ett skrik från nedervåningen. Jag tänker att killarna får fixa det där. Jag jobbar på mitt kontor just nu och dem vet att dem aldrig ska störa mig när jag jobbar. Både för deras egen skull och min. Jag fortsätter att gå igenom diverse filer när det knackar på min dörr. Utan att titta upp från papprerna mumlar jag ett  'Kom in'. Dörren öppnas och jag fortsätter arbeta. Någon harklar sig och vill ha uppmärksamhet. Jag tittar då upp, och ser då Ben, min högra hand. Han ser inte alls nervös ut, som de andra killarna hade gjort ifall dem hade stört mig i mitt arbete. Jag blir då irriterad.

- Vad? Halv-ryter jag.

Ben blir då förvånad att jag ryter på honom, ångrar sig lite att han kom in här men sträcker på sig och börjar prata.

- Din tjej här föll aldedes nyss och har skadat knäna. Säger Ben

Jag ler inombords, när han kallar Nina min tjej. Nu kan hon inte fly längre. Mitt ansiktuttryck är dock lika kallt som vanligt.

- Och? Vad vill du att jag ska göra åt det?

- Jag undrar bara vad vi ska göra med henne, hennes knän är ganska pajade och Adam är inte här.

Adam är våran kille i gänget som har ''utbildning'' inom sjukvård, och han är ute och reser med några andra i gänget på uppdrag.

Jag suckar, ställer mig upp och går ut genom dörren för att gå ner till källaren.

Ben är bakom mig, följer mig vart jag än går. När jag är framme vid källardörren vänder jag mig om och säger åt Ben att jag vill möta henne ensam. Han tvekar, men vänder sig sedan om går uppför trappan igen.

Jag öppnar dörren, och får syn på en tjej på en madrass. Hon har färgat håret sedan sensaste gången vi träffades. Jag fnyser. Trodde hon att hon verkligen skulle kunna hålla sig undan från mig?

När jag ser att hon inte rör på sig, förstår jag att hon är avsimmad. Jag tar upp henne i min famn och bär upp henne till mitt rum. Väl där lägger jag henne på min säng, går ut och låser dörren.