One step too late

10 - Tjejer, vapen, svaga?

Ninas POV

Jag känner hur hjärtat bankar snabbt mot mina revben. Min puls går i högvarv och jag andas fort och skakigt. Mina händer skakar smått, vilket verkligen inte är passande i denna situationen. Jag står med en pistol i båda händerna, riktandes mot Jacob Brown. Han trycker sig själv mot väggen, som om han tror att väggen ska suga in honom och få honom att försvinna.

Jag stirrar på honom, och hans blick vilar på pistolen.
Han ser nästan självsäker ut i ansiktet, men jag vet att han är nervös. Jag menar, vem skulle inte vara det?

- You aren't believing that I'm able to shoot you, are you? Frågar jag, nästan förolämpat.

- Of course I am Nina, you are a girl! And I'm sure that you never even have held a gun.

Han vet vem jag är. Hur? Vad gjorde jag för fel?

Men sedan inser jag vad han har sagt, och jag känner hur jag kokar. Varför skulle en tjej inte kunna avfyra ett vapen?

- Girls like you can not live in this world of criminality, you are too weak for that.

- You better stop saying that girls aren't strong, for your own safety, svarar jag och säkrar av pistolen.

- Come on, you know it's true! Säger Brown, och hånler åt mig.

Jag vet att han letar efter en reaktion, och han får en. Jag skjuter honom i benet, och hör snabba fotsteg mot mig. Jacob skriker, och ramlar ner på marken. Jag ser Ben och Jason springa mot mig? Jason var inte med i bilen, så vad gör han här?

Flashback

- Du vet vad du ska göra nu, eller hur? Frågar Andre i baksätet.

Ben kör, för Andre ville kunna prata med mig utan att bli störd.

- Ja, svarar jag och tittar ut genom rutan.

Andre tar min haka i sina händer och får mig att titta honom i ögonen.

- Ja, jag vet hur planen lyder.

- Bra, säger han och flinar lite.

Andre lutar sig tillbaka samtidigt som hans hand vilar på mitt lår.
Hans andra arm har han lutad mot bilrutan och ser fundersam ut.

- Vad tänker du på? Frågar jag nyfiket.

- Hur Jacob Brown kommer reagera.

- Vad menar du?

- Oroa dig inte, jag har allt under kontroll.

- Men...

- Nina, jag sa oroa dig inte.

Jag nickar besviket, och låter honom vinna denna gången.

Ben öppnar bildörren åt mig, och låter mig gå ut. Vi står på en parkeringsplats, nära en klubb. Musiken dunkar och lokalen lyser upp. Plötsligt, tar någon tag om min handled, och drar mig närmre. Jag tittar upp, och Andre virar sin arm runt min midja.