One step too late

15 - Blöta handukar, blod och rufsigt hår

Bens POV

Jag står vid diskbänken och torkar tallrikar med en grå köks-handduk. Jag och Nina har käkat middag, och jag får diska. Men jag kommer ge igen.

Nina sitter på barbordet och skrattar åt mig. Då tar jag handduken, och slår till henne hårt på låret.

- Jävlar! Varför gjorde du så? Utbrister Nina och håller för sitt röda lår.

- Sluta retas, flinar jag.

- Meh, gnäller hon. - Förresten, när tror du att Andre och dom andra kommer tillbaka?

- Ärligt talat så vet jag inte, det kan ta timmar eller dagar. Vi får helt enkelt se.

Nina suckar till svars, och jag hänger upp handduken på torkning när jag är klar med den sista tallriken.

Vi sätter oss ner på varsin stol. Jag ser hur Nina öppnar munnen, men stänger den. Och öppnar den. Och stänger den.

- Vad händer... Vad skulle ni göra ifall ni blev hotade? Alltså, ifall någon hotade med saker så att ni tillslut inte hade något val?

Jag tittar misstänksamt på henne. Vad kom denna fråga ifrån, och varför vill hon ha svar på den?

- Jag vet inte, spåra personen eller liknande. Sedan hota med liknande saker, varför undrar du?
Säger jag och tittar henne länge i ögonen. Hon blir nervös när jag frågar, och hennes blick är överallt i rummet.

- Jag bara undrar? Jag vill ju lära mig hur ni gör och så, säger hon och ler lite halvt.

- Om du säger så, säger jag och höjer mitt ena ögonbryn.

Sedan sätter vi oss och kollar på någon random film. Vi åt middag ganska sent, runt nio, och filmen har pågått i ungefär en och en halv timme. Nina har nu somnat i soffan, eller rättare sagt på mig. Det knackar plötsligt hårt på dörren, och jag flyttar snabbt men försiktigt på Nina. Hon gnyr till, och sätter sig upp. Hon gäspar. Jag går mot dörren, och öppnar den. Det första jag märker är hur en av Andres bilar står parkerade slarvigt på uppfarten. Konstigt, han brukar vara noga med sånt. Sedan inser jag att det betyder att han är här. Jag kliver då ut över tröskeln, och får ser ungefär hela gänget som åkte imorse, lutandes mot den vita husväggen. Blodiga, slagna och svaga. Vissa lutar sig på varandra som stöd. Andre tittar på mig irriterat. Han har blivit slagen ganska rejält, och det rinner blod från ena sidan av huvudet.

Jag ska precis ropa på Nina, men hon hinner först.

- Ben, vem var de... Andre?! Va..., börjar hon, men Andre stoppar henne.

- Låt oss komma in först, innan frågorna blir ställda, säger han lugnt. Nina nickar förstående, och öppnar dörren så mycket som det går. Killarna går in och styr stegen mot alla badrum vi har i huset. men jag, Andre och Nina stannar kvar i hallen. Nina slår armarna runt Andres hals. Han omfamnar henne försiktigt, noga med att inte bloda ner henne.

- Berätta vad som hände, säger jag när vi börjar gå in i köket. Nina har placerat Andre på en stol, och gått iväg för att hämta toapapper. Vi hör hennes steg, och hon är snabbt tillbaka i köket igen.

- Sitt still, säger hon och ställer sig på höger sida av Andre. Hon tar toapappret, och sätter det mot Andres huvud. Medans Nina tar hand om Andre, så förklarar han.