One step too late

9 - En för nära relation?

Ninas POV

Jag vaknar med en arm runt min midja. Jag vänder på mig, och möts av två ögon som stirrar ut mig. Innan jag hinner reagera tar han tag om mig, så jag ligger under honom. Jag är fortfarnade trött, så jag fattar inte riktigt vad som händer. Jag blinkar och blinkar, men det är fortfarnade suddigt i mina ögon. Tillslut ser jag klart, och Andre flinar ovanpå mig. Han har flyttat armarna så att han lutar sig mot armbågarna.

- Det var du inte beredd på, va? Flinar han stort och hånar mig.

- Jag är ju nyvaken, vad tror du? Säger jag surt.

- Jag tänkte bara kolla dina reflexer, säger han.

Då lutar han sig ner, för att kyssa mig. Jag spelar med, och lutar mig fram. Där ser jag min chans, och slänger mig så vi vänder på oss.

- Jag tänkte bara kolla dina reflexer, säger jag och flinar åt Andre.

Andre tittar på mig, och ser nästan lite stolt ut. Jag ler åt honom.

- Okej, flytta på dig, Jag måste duscha, säger Andre.

- Du är en så dålig förlorare!

- Nej, jag vill bara duscha.

- Visst, men jag låter dig gå.

Andre ställer sig upp, går mot badrummet och stänger inte efter sig. Jag hör hur vattnet börjar rinna och jag lägger mig ner i sängen igen. Jag blundar, och tänker på hur jag har det här. Jag blir ju inte illa behandlad direkt, om man bortser av Andres raseriutbrott. Då blir han galen. Han har ärrat mig för livet, men det slutar med att jag förlåter honom. Varenda jävla gång. Jag blir arg, utav bara tanken på detta. Han kan leka runt med mig, utan att jag reagerar. Jag är för svag, jag måste bli säkrare i mig själv. Jag måste stå för mina åsikter mot Andre. Jag bestämmer mig för att bli starkare, både fysiskt och psykiskt.

Det går tio mintuer, och jag tänker på som bara den. Jag peppar mig själv, och säger till mig själv att jag kan klara detta. Utan att märka det, kommer Andre ut ur duschen, med en handuk om midjan. Han rycker upp mig ur sängen, och tittar på mig.

- Varför svarar du inte när jag pratar med dig? Frågar han och spänner käkarna.

- Va? Jag hörde inte ens att du pratade med mig.

- Jag stod ju en fucking meter ifrån dig? Säger Andre irriterat.

- Oops, säger jag med en ljus ton.

- Va?

Sedan förstår jag vad jag gjorde, och ångrar mig genast. Jag biter mig i läppen eftersom jag blir nervös. Andre struntar i det, och andas fort och argsint.

- Du ska inte vara kaxig mot mig, Nina. Det slutar inte bra då, det trodde jag du visste vid det här laget.

- Jag gör vad jag vill, du bestämmer inte över mig, säger jag och kastar min handflata mot hans kind. Han hinner dock ta tag om den, och tar ner den. Han stirrar på mig, och jag är körd. Så körd.

- I alla fall, jag har goda nyheter åt dig, säger Andre.

Han slog inte tillbaka?

- Va? Frågar jag förvånat.

- Ja, du ska börja jobba igen. Samma jobb som förrut, nu när vi har information om The Breakers.