One step too late

7 - Våld löser allt

Ninas POV

Ännu en gång sitter jag i en bil, med Andre, Ben och Dan. Vi har två bilar bakom oss, med resten av gänget. Vi ska till någon fest, som vi tydligen var tvungna att gå på. Jag har fått strikta instruktioner att hålla mig till Andre eller någon annan i gänget, jag får tydligen inte klara mig på egen hand.

Jag var tvungen att ha på mig en klänning, en dyr sådan. Killarna har på sig kostym. Och jag hatar att säga det, men Andre ser ursnygg ut.

Jag gillar inte ens att ha på mig klänning. Jag trivs helt enkelt inte i det. Jag har hellre på mig jeans. Men Andre tvingade mig att ta på mig klänning, och jag hade inget att säga till om. Självklart är jag sur på honom, och jag ska inte prata med honom på hela kvällen. Barnsligt jag vet, men Andre hatar att bli ignorerad. Han blir irriterad av att man struntar i honom eller inte pratar med honom. Jag har använt den taktiken förut, så jag vet hur jag ska spela.

När Andre stannar bilen, och alla andra går ur, tar han tag om min handled. Jag vänder mig om, och ger honom en sur blick.

-Du uppför där inne va? Om inte, kommer jag antingen låsa in dig i bilen eller låta Ben åka hem med dig. Där inne i huset finns det högt uppsatta personer, och det menas med chefer över väldigt farliga och mäktiga gäng, säger Andre.

- Okej, säger jag och försöker öppna dörren. Den är låst, så jag ger Andre ännu en arg blick. Andre flinar, går ut ur bilen och öppnar min dörr. Han tar tag om min midja, och drar mig till sig. Kontrollfreak.

När vi kommer in genom dörrarna, slås lukten av dyra parfymer och lyxighet mot mig. Andre hade sagt till mig att vi skulle på fest, inte en tråkig middag. Människorna i den stora hallen har på sig dyra kläder. Männen har kostym, och kvinnorna har på sig långa, urringade klänningar. Jag letar efter ansiktsuttryck, för att se vad dom känner. Och ingen ser direkt glad ut, om jag ska vara ärlig. Alla tjejer står nära män, ingen står själv. Och dom pratar inte alls. Männen står bredvid dom och diskuterar med varandra, ser det ut som. Dom ler lite ibland, mot andra tjejer och männen.

Där ändrar jag min plan. Jag vill inte se ut som dom tjejerna, som bara lyder och gör exakt som männen säger. Jag tänker inte låtsas framför Andre, och ärligt talat tror jag inte att han kommer behandla mig som dom andra männen.

- Så, vad gör vi här egentligen? Frågar jag Andre uttråkat, och vi hade precis kommit in genom dörren.

- En av våra närmsta vänner håller i festen, och vi måste delta i den. Som du säkert fattar, svarar Ben.

Jag nickar, och Andre tar tag om min arm, så vi håller armkrok. Han börjar gå mot några män i kostym, och jag följer efter.

- Andrew, nice to see you again man! Säger en man, och skakar hand med honom. Det finns fler män, och dom alla hälsar på varandra, omfamnar varandra med bro-hugs, eller liknande. Sedan vänds blickarna mot mig. Alla männen stirrar på mig, vissa ger mig blickar som jag äcklas av. Speciellt en kille, som ser väldigt ung ut. Dom flesta männen här är nog över 30, men denna kille är nog som mig, 19- 20 år. Jag rynkar på ögonbrynen lite svagt och han tittar bara ännu mer på mig. Den enda som ler mot mig, är Ben. Men det gör han 24/7 iallafall.

Jag gömmer mig lite bakom Andres rygg, för att undvika allas ögon. Andre märker det, och flinar lite åt mig. Han flinar för att jag viker ner mig, och att han ska vara tvungen att skydda mig.

- Oh, don't be shy girl! We are taking care of each other in this house. Don't worry, säger en man övertygande, men jag litar ändå inte på honom.

- Okey, säger jag tyst, men ångrar mig genast angående min plan. Jag skulle ju framstå som tuff!

Männen skrattar åt mig. Till och med Andre och Ben, och jag känner mig lite sviken av Ben. Så jag ger honom en sur blick, och han blinkar bara med ena ögat till mig.