One step too late

6 - Väckarklockan Ben

Igår hade jag roligt, jag umgicks med Ben och vi hade verkligen kul. Sedan kom ju Andre hem, och stämningen försämrades en aning. Men det funkade i slutändan.

Dagen efteråt, idag, var inte lika kul. Andre har fått massa hot från olika gäng via mail, och andra över telefon. Andre blir så klart stressad och uttrycker det på ett läskigt sätt. Jag och dom andra i huset får ta ansvar och hålla oss borta från Andre, för att inte riskera att bli skadade.

- Ben! Ben, vart i helvete är du? Kom till mitt kontor, nu! Ryter Andre från nedervåningen.
Som vanligt, är jag med Ben. Vi sitter och snackar i hans rum. och spelar kort. En klassiker, enligt mig och Ben.
Ben ger mig en ogillande blick, och vill helst inte gå ner till Andre. Men han vet att han inte har något val.

- And William, I want to fucking talk with you too! So get your fucking ass down here or I will definitely make you unable to walk for a week! Ben går ut ur rummet och nerför trappan, för att inte bli ihjäl slagen av Andre på grund av hans gräsliga humör.

Självklart är jag väldigt nyfiken om vad Andre vill prata om, men jag väljer att inte gå ner. Även om det tar emot att inte gå ner. Jag fortsätter att blanda korten. för att distrahera mig från att gå ner från trappan. Det håller, tills Ben eller Andre säger mitt namn från nedervåningen.

- ...och hur tänkte du att det skulle gå till?

- Har du åsikter om planen, så är det bättre ifall du säger det nu, Ben, säger Andre lugnt men man hör irritationen i rösten.

Då kan jag inte hålla mig längre, då måste jag gå ner och få reda på vad dom pratar om. Så jag går nerför trappan, ner till nedervåningen och styr mina steg mot Andres kontor. När jag står vid dörren så tar jag tag om handtaget och tar ett djupt andetag. Det kittlas i magen på grund av nervositet. Jag öppnar till slut dörren och går in. Där sitter William och Ben på ena sidan av Andres bord. Framför de två sitter ursnygga Andre. Håret är rufsigt, han har förmodligen inte brytt sig om varken håret eller något annat idag. Vilket betyder att det är något allvarligt på gång. Jag ångrar nästan att jag gick in, för nu vet jag inte vad som väntar mig. Åh, dumma Nina.

- Och vad gör du här, Nina? Frågar Andre känslolöst, utan några reaktioner. Jag blir genast avslappnad.

- Jag hörde er nämna mitt namn, och ville mer än gärna veta vad ni pratade om, svarar jag så bestämt jag kan.

- Och du tar då dig friheten att bara gå in här?

- Ja, varför skulle jag inte? Jag gör väl som jag vill?

Det får Andre att bli arg, och ställer sig så pass snabbt upp så att stolen välter. Andre spänner sina käkar, som vanligt när han blir arg, och stirrar på mig.

- Du vet att du inte bestämmer här, jag bestämmer över allt och alla. Till och med dig.

- Can you please tell me what's going on right now? I can not understand what you say, frågar William.

- Okey, William and I are going, so you two can disscus your shit alone. We can have the meeting tommorow or later today, suckar en trött Ben. Trött på mig och Andre som alltid ska diskutera saker, även om vi vet vem som vinner i slutändan. Trött på mig och mina jobbiga kommentarer och svar.

Andre tittar på Ben och William när dom går ut genom dörren, och för sedan blicken till mig. Jag vet att han kommer skälla ut mig nu, så jag tittar ner i golvet. Jag känner hans ögon stirra på mig. Jag flämtar till, när Andres armar helt plötsligt ligger runt min överkropp. Han lutar sin panna mot min, och blundar.

Va? VA? Jag var nästan förberedd på någon typ av handling. Men detta?

- Du ser väldigt rolig ut när du är förvånad, vet du det? Andre märker hur förvirrad jag är, och påpekar det.