One step too late

4 - Knytnävar

Efter att Andre fick reda på att jag hade slagit Ben i bakhuvudet, fick jag också några slag, då jag tydligen hade "uppfört mig dåligt". Han hade släpat mig till den där jävla källaren, och bundit fast mig igen. Några slag, på käken, magen och armarna. Armarna var de värsta delarna. Min högra arm och axel blev skjuten på grund av att jag försökte rymma. Vadå dumt gjort?
Men jag tänker inte ge mig. Jag kommer slå tillbaka, även om det leder till konsekvenser.

Sedan förklarade Andre för mig att vi skulle till USA imorgon, där dom har deras högkvarter. Alla skulle tydligen njuta av kvällen, då dom ska börja jobba imorgon igen. Alla hade tydligen haft samma uppdrag de senaste veckorna, att hitta så mycket information om mig som möjligt.

Just nu ligger jag på ett av rummen i huset här. Jag har blåmärken över hela kroppen. Och Andre gjorde det med nöje. Han vill att jag ska lida så mycket som möjligt, veta att jag är hans igen. Att jag är tillbaka, och han vet att jag hatar det. Det njuter han också av.

Jag vill inte vara en del av deras kriminella vardag. En gång räcker, och då var jag inte ens medveten om det. Men efteråt, fick jag reda på allt. Vad jag egentligen hade hållit på med. Det var därför jag rymde från Andre från första början, för att han och hans gäng var så pass kriminella. Och jag hatar att han har tagit mig tillbaka. Att han har kidnappat mig. Jag kommer aldrig att älska honom som jag gjorde förr. Han har svikit mig för mycket för det.

Mitt i mitt tänkande och hatande, öppnas min dörr och Andre kommer in. Jag fortsätter låtsas som om jag sover. Jag vill varken se, höra hans röst eller prata med honom nu. Nope.

- Sluta låtsas Nina, jag vet att du inte sover.

Fuck. Vad ska jag göra nu? Jag vänder mig om, och märker att Andre står VÄLDIGT nära. FÖR nära. Jag känner hans varma andetag på mitt ansikte. Tittar ner på hans läppar, vilket Andre ser och börjar därför flina. Jag känner hur jag blir röd och vänder mig sedan om. Men andre hinner stoppa mig. Han tar tag om min midja, håller mig ner så att jag ligger ner på sängen. Han lutar sig sakta över mig. och jag inser vad han kommer göra, men jag kan inte röra på mig, jag agerar inte. Jag känner hans läppar snudda mina läppar. Han ska precis kyssa mig, när det knackar på min dörr. Andre vänder huvudet åt dörren, så hans mjuka, bruna hår piskar mig i ansiktet.

-Andre? Vi behöver dig här nere. Jason och Mike bråkar, med knytnävarna. Bens röst låter förvånansvärt lugn. Men gud vad jag älskar Ben just nu, jag menar vem vet vad som hade kunnat hända annars. Jag vill helst inte veta.

Andre vänder huvudet till mig igen, och ser in i mina ögon. Sedan, med en suck, ställer han sig upp igen och börjar gå mot dörren.

- Tro inte att du har sluppit undan, säger Andre utan att vända sig om.

När han har stängt dörren och gått till nedervåningen pustar jag lättat ut. Hans personlighet kanske är gräslig, och han kanske råkar vara en mördare, men utseendet.......

Efteråt vet jag inte vad jag ska göra. Festen är fortfarande igång där nere, och jag är uttråkad, men jag vill inte gå ner dit till dom. Istället så utforskar jag huset. Jag går utanför mitt rum, stänger dörren och börjar gå i korridoren som fortsätter till höger. Till vänster är en trappa, som  förmodligen för mig till partyt, så nej tack. Det är bara massa dörrar i hallen, som jag antar är rum eller sovrum. Jag öppnar vissa, som är sovrum. Inget intressant alltså. Jag fortsätter ett tag tills jag kommer till en större, annorlunda dörr. När jag öppnar så inser jag att det är ett kontor, och det måste vara Andres. Om jag går in här, kommer jag råka SÅ illa ut. Men av någon dum anledning så skiter jag i det, och går in. Det finns ett ganska stort skrivbord, en hylla med massa filer, mappar och löspapper. Jag drar mina fingrar längs bordet, vetandes om att Andre brukar sitta här och arbeta. Jag sätter mig i stolen, tittar på de utdragbara lådorna. Jag tar tag i ett av lådornas handtag, och tittar på ytterligare fler filer. Precis när jag ska ta upp de, hör jag någon harkla sig. Där, lutandes mot dörrkarmen, står Ben. Hans blick säger du-är-så-körd-vad-gör-du-här.