One step too late

12 - Andre är ganska trött på dig

Ninas POV

Andre och jag står i vårt rum. Han har dragit fram resväskan, och slänger i det lilla som jag hade med mig hit. Kläder, necessär och ett par skor. Han verkar stressad, men det är ju imorgon jag åker? Eller ja, det är ju egentligen inatt. Klockan är ungefär två på eftermiddagen och jag är fortfarande trött. Jag skulle döda för att få slänga mig i sängen just nu. Det är väldigt frestande, då jag står precis bredvid sängen. Men jag är inte sovtrött, mer chilltrött? Jag menar, jag skulle aldrig kunna somna just nu.

Andre väcker mig ur mina tankar när han stänger resväskan så hårt att det smäller. Han tittar på mig, och han ser inte riktigt glad ut.

- Vad är det? Frågar jag och korsar armbågarna försiktigt.

Han svarar inte direkt, utan bara tittar på mina armar. Han går fram till mig, och sätter sig på sängen framför mig. Han sätter sig ganska bredbent, om ni förstår vad jag menar.

- Kom hit, säger Andre och tittar ner på golvet.

Jag går fram till honom, och ställer mig mellan hans ben. Han placerar sina stora händer på mina höfter, och lutar sig mot mitt bröst. Han andas tungt, och det märks att han är trött. Dom har jobbat ganska hårt dom senaste timmarna, om inte dagarna.

Det slutar med att vi lägger oss på sängen, och somnar. Fast det är lite tidigt, så det är bara Andre som somnar. Jag kan inte sova, även om jag blundar och anstränger mig. Jag har en konstig känsla i magen, som om något dåligt ska hända. Jag drar mig försiktigt ur Andres armar och kliver upp ur sängen. Jag fryser lite, så jag tar på mig en av Andres svarta hoodies över min gråa t-shirt.

Sedan styr jag mina steg ner mot vardagsrummet. Jag slänger mig på soffan, och sätter på tv:n. Ett avsnitt av någon kriminalserie visas, och jag byter genast. Jag vill inte ha mer kriminalitet än vad jag redan har i mitt liv. Jag hoppar runt mellan kanalerna, och det slutar med en skräckfilm. Konstigt, att det visas sånna filmer mitt på dagen?
Jag tror att filmen heter Annabelle, men jag är inte säker. Jag hatar verkligen skräckfilmer, och har bara sett typ en i hela mitt liv. Jag tänker att jag ska utmana mig själv en aning och ser en bit av filmen. Det visas en scen där en kvinna står i ett rum, men massa dockor i olika storlekar placerade på hyllor.

Jag har hunnit se ungefär halva filmen, när jag känner att någon står bakom mig. Jag hör hur en pistol klickar, och hur den placeras mot mitt bakhuvud. Jag tittar på tv-skärmen, och ser Bens reflektion, och hur han småflinar. Han har inte märkt att jag ser honom, så jag kastar in min armbåge i hans mage. Ben skriker till och jag skrattar ondskefullt. Han viker sig dubbelt på grund av smärtan, och jag slänger mig mot honom. Han landar på trägolvet och jag sitter på honom. Jag kastar ett slag mot hans kind, men han blockerar det. Ben vänder på oss, så jag ligger under honom.

Han fattar tag, med endast en hand, om Nina handleder och håller dom över mitt huvud. Sedan tar han sin andra hand och... kittlar mig?

- Ger du upp nu? Skrattar Ben.

- Nej, aldrig! Säger jag halv- skrattande och knockar honom.

Han lägger sig på golvet och håller om sitt ömma huvud. Jag kan nästan känna hur ont det där måste ha gjort.

- Aw, Ben are ya getting beat up by a girl? Hånskrattar plötsligt Alex, en kille i gänget med sin amerikanska slang.