One step too late

24 - Coloseum, Edward Cullen och olagliga klubbar

Ninas POV

Jag står i hallen som tillhör huset vi ska bo i dom kommande veckorna. Jag sparkar slarvigt av mig mina vita Nikes medans jag håller i Andres arm som stöd. Jag puttar in skorna mot väggen. På golvet är en röd matta placerad som täcker hela den långa hallen. Jag tittar mig omkring och blir fascinerad av alla kristallkronor som hänger från taket och slänger ut sitt ljus över oss. När man gått en bit in i hallen, möter man en stor, bred trappa som ser rejäl ut. Jag vänder mig om och fortsätter utforska det främmande huset.

Mitt emot trappan är ett ganska tomt sällskapsrum där soffor, bord och stolar är placerade lite här och var.

Mitt under min betraktning, känner jag hur ett par varma, stora händer placeras på mina axlar och hur ett ansikte gräver ner sig i mitt hår.

- Gillar du det? Andres andedräkt puffar sig mot min nacke, och gåshud sprider sig över min kropp.

Jag vänder mig om i hans armar och nickar ivrigt. Han ler åt mig och tar tag om min hand. Han drar mig ut genom sällskapsrummet för att sedan gå uppför trätrappan. Det är väldigt tyst, jag undrar vart dom andra tog vägen? Jag menar, dom andra måste Ju också vara i huset men vart är dom?

På grund av mina intressanta tankar så missar jag ett steg i trappan, som vanligt. Andre hinner precis fånga mig, och jag ler tacksamt. Han skakar bara på huvudet, jag antar att han är van.

När vi kommer uppför trappan så har vi ett val. Antingen går vi till höger och möts av dörrar, eller så går vi till vänster och möts av ännu fler dörrar. Jag antar att det är sovrum bakom dom gigantiska dörrarna.

Jag hinner inte säga något eller göra något val innan Andre drar mig genom den vänstra korridoren. Han öppnar en vit trädörr, och ljus träffar mina ögon. Jag inser inte hur mörkt det egentligen var i huset, förens jag klev om i rummet framför mig. Mina händer för jag till ansiktet för att täcka ögonen. Det har ett tag för mina ögon att vänja sig vid ljuset. När dom väl gjort det, öppnar jag dom helt och tappar hakan. Andre sätter sin hand på min lägre rygg och pushar mig framåt. En utav väggarna är klädda av glas så skogen utanför visas upp, resten av väggarna är vita, och en benvit matta är placerad på golvet. Det gråa trägolvet är kallt, och gör så mina fötter fryser. En dubbelsäng står mot en vägg med en grå sänggavel. Glasväggen ger en sorts Edward Cullen-känsla, det enda som inte skiljer sig är skivorna med musik och sen stora sängen.

Jag går fram till glasväggen och trycker i princip upp ansiktet. Kort efter så drar Andre ner mig i sängen, med mig under honom. Han tittar mig rakt in i ögonen, och verkar inte kunna slita bort blicken. Det går ett par sekunder utan att det händer något. Vi bara stirrar på varandra, tråkigt nog. Jag blir otålig. Jag lägger armarna om Andres nacke och drar ner honom till mitt huvud. Våra läppar möter sakta varandra, och rör sig tillsammans i samma takt.

Mina händer leker i Andres tjocka hår och hans armar slingrar sig om min midja. Han ska precis dra av sig tröjan, när....dörren öppnas och in kommer en okänd kille.

- Ciao! Finally I can meet la Bella ragazza! En kille med en väldigt feminin gångstil, och ljus röst, klampar in.

Andre suckar och vänder huvudet mot killen.

- Don't you see that we're busy, Antonio? Frågar Andre med en lätt irriterad röst.

- Oh, come on Andrew! Don't be so boring, säger Antonio. Killen går runt sängen och går fram till mig. En aning obekväm situation med tanke på att jag ligger under Andre.