One step too late

25 - The future is now

Sista kapitlet för hela boken! Läs gärna a/n längst ner<3

Toni bara ger mig glaset och säger åt mig att dricka upp. Och vätskan, vad det nu än var, smakade skit. Men starkt var det.

Omedvetet så står jag uppe på dansgolvet efter ett par minuter och dansar med Toni. Någon låt från 2014 spelas och alla sjunger med.

Det slutar med att jag är så påverkad av drinkarna som Toni har hällt i mig, att jag inte ens hoppar ifrån honom när han tar tag om mina kinder och pressar sina läppar mot mina.

Och jag gör samma sak.

Sedan hör jag, långt, långt borta, ett pistol som avfyras.

Ninas POV

Jag skulle göra ett snabbt besök på damtoaletten. Andre sa åt mig att skynda mig, för han saknade mig redan. Då fnittrade jag åt honom och stapplade iväg mot tjejrummet.

Jag hade gjort det jag skulle, stod och tvättade händerna när jag hörde ett pistolskott. Jag tittade upp, och lyssnade efter skrik. Jag hörde ingen som skrek, men dessutom så hörde jag hur någon vrålade:

- NO!!

James. Det var James röst. Mina ögon spärrades upp och jag sprang ut ur badrummet. Jag trodde inte mina ögon, när jag hade puttat upp toalett-dörren stod framför vårt bås som jag hade varit i fem minuter tidigare.

Andres överkropp låg över glasbordet med glassplitter över hela huden. Jag fick panik, och sprang över till dom andra. Men Alex han ta tag om mig och stoppade mig från att slänga mig över Andres livlösa kropp.

Jag hör hur någon vrålar ut ett hjärtskärande skrik. Rösten verkar rädd och orolig.

Jag försöker slå mig ur Alex grepp, sliter och drar. Tillslut lyckas jag och springer mot Andre. Jag knäar framför kroppen och lägger mitt huvud mot Andres bröst, och mina ögon går vida.

Hans bröst rör sig inte. Han andas inte. Han lever inte.

Det är då jag inser att den oroliga och rädda rösten som skriker tillhör mig.

* * *

Jag har ingen lust att göra någonting längre. Jag sitter i mina svarta mjukisbyxor med en utav Andres svarta tjocktröjor. I en stol placerad vid glasväggen i vårat - mitt rum. Solen lyser inte. Det är mulet och regnet står som spön i backen. Precis som mina tårar.

Men jag måste ha lust. Tydligen så har jag ett stort uppdrag och val framför mig som påverkar min framtid mycket. Andre bestämde att jag, JAG, ska leda hans gäng efteråt. Hur, hur ska jag ska jag kunna leda ett kriminell gäng? Jag kommer ju bli överkörd. Dom andra i gänget kommer tycka att det är fel att en tjej styr och sen står jag här med ett krig om vem som ska bli den nya ledaren. Eller, så tar jag det andra valet och väljer att åka hem och glömma bort all kriminellt skit?

- Du kan inte sitta så där för resten av livet Nina.

Bens röst ekar genom rummet och jag hör hur han kommer närmare mig. Men jag orkar inte vända mig om. Jag har ingen lust.

- Kom, säger han och tar tag om min hand. Han försöker dra upp mig ur stolen, och han lyckas. Våra trappsteg ekar i den mäktiga hallen. När vi kommer ner så står förvånansvärt alla i gänget i köket. Dom ler halvt åt mig och Ben när vi går förbi dom. Vi går igenom köket och fortsätter till mitt kontor.

När jag kliver in så stannar jag mitt i steget. Att ta över Andres plats kommer vara svårt, och mestadels jobbigt. Men jag måste göra det. Detta är Andres önskan och jag tänker uppfylla den. Allt för Andre.

Jag ställer mig framför det välkända skrivbordet, där många make out-sessions har pågått. Jag ler en aning och drar fingrarna mjukt över träet.

Tillslut när alla står framför mig så lutar jag mig med hjälp av händerna mot bordets yta. Jag harklar till mig och försöker låta hård.

- Now when we have lost the dear leader of our family, somebody has to take his place.

Alla killar tittar på varandra spänt och tror att det är någon av dom. Om det vore så enkelt.

- Andrew had a last wish. He wanted a strong person to replace him. Someone who could take care of his family. Therefore, he has chosen..... me, Nina Mary Bocks.

* * *

Idag, fem år senare, har alla accepterat mig som ledare. Det tog ett tag för alla dom andra hundra gängmedlemarna att förstå att en kvinna ska leda deras kära gäng. Det gick trögt för dom att förstå, men det gick till slut. Jag har träffat i princip alla och många var framåtriktade. Dom flesta saknar Andre, men vi har lyckats gå vidare allihopa.

Antonio hänger fortfarande efter Ben, och vad jag vet så är dom tillsammans. Dom är ganska gulliga, men Ben har svårt för att säga att han är gay. Men jag försöker övertala honom att säga det då och då.

Ben är fortfarande högerhand åt ledaren, alltså jag och det funkar riktigt bra. Vi planerar kommande attacker och rån. Världen har fått reda på Andres död och den var överallt ett tag. Radio, nyheter och sociala medier. Dom dramatiska rubrikerna i början fick mig att förstå hur hårt jag faktist led av Stockholms Syndromet.

"Kidnapparen och gängledaren Andrew Bocks lämnar över ledarskapet till hans kidnappade flickvän" och "Kidnappade Nina Jacobsson, nu känd som Nina Bocks, övertar ledarskapet från Andre Bocks"

Vi alla saknar Andre. Men jag tror att han väntar på mig och ser på mig medans jag tar hand om hans liv och familj.

Slut

Sista kapitlet! Jag hatar och älskar mig själv för detta kapitlet. Trodde att det skulle vara svårt att döda Andre, men det var det inte? Jag kände att ingen (vad jag har läst) bok här på Wattpad med den genren som OSTL har, har haft någon kvinnlig ledare för ett gäng? Så det behövdes!!! Verkligheten kanske inte ser ut så, men på Wattpad är allt möjligt.

Älskade att skriva den här boken, och min kärlek till den är obeskrivlig! Jag hoppas att ni gillar boken lika mycket som jag gör..... :)

Glöm inte att checka in min nya bok sen som jag ska börja med!

Stort tack till Aborrenn som har kommenterat och röstat på nästan varje del av denna bok, du har peppat mig så otroligt mycket!! Du är guld!💘💘

Hoppas vi ses i min nästa bok!

/Billie <333333