Maya Scar och Natt Fängelset

Nu har jag mitt vapen

Det natten kunde jag inte sova. Jag låg och vred mig i sängen utan att hitta en bekväm position. Efter två timmar att inte göra någonting gav jag upp. Jag skulle ju inte bli mer sömnig för att jag låg i sängen så jag kunde lika gärna kliva upp.
Jag kikade ut genom fönstret, det var tyst och mörkt ute så jag antar att alla sov.

Från en av byrå lådorna tog jag fram en svart huvtröja med luva och satte på mig den över min t-shirt. Det såg lite ut som om jag inte hade några byxor på mig eftersom att tröjan slutade alldeles under shortsen.

Försiktigt öppnade jag dörren ut i hopp om att den inte skulle gnissla eller knarra. Kusten var klar och jag gick ut.
Egentligen hade jag ingen aning om vad jag skulle göra på lägret i mitten av natten men det slutade med att jag bara satt på samma kulle som Thalias tall stod på.

Därifrån hade man en utsikt över hela lägret. Helmånen lyste och speglade sig vackert i vattnet tillsammans med miljontals stjärnor.
Igen såg det ut som att stjärnbilderna rörde på sig och som jag förstod kunde bara jag se det. Jag vet inte om det var så eftersom att Nyx är min mamma eller bara för att jag var galen, men det spelade ingen roll,  det var så vackert ändå.

Mina tankar åkte vidare.
Jag tänkte på duellen som varit ikväll, när jag slagits mot Percy. Såret på kinden hade jag tvättat så gott jag kunde så det inte skulle bli infekterat, men jag hade ändå bestämt mig för att be Will titta på det imorgon.
Allas blickar hade varit på mig och jag förstod vad det tänkte. Att jag inte borde få vara här. Jag suckade tungt. Men de hade rätt, jag ville ju ändå inte vara kvar.

I mitt huvud började jag planera när och hur jag skulle ta mig härifrån. Ibland kunde jag inte låta bli att muttra till mig själv. Jag visste inte om det här var tillåtet eller om det ens gick att lämna lägret, men regler är till för att brytas och jag skulle iallafall försöka.

Jag var så insatt i mina egna tankar att jag inte märkte när Ash satte sig bredvid mig.
" Hej. " sa han.
Jag hoppade till och himlade med ögonen.
" Varför dyker du bara upp sådär? " muttrade jag irriterat.
" Förlåt, också för där med att knuffa in dig i duellen. " mumlade han.
Jag svarade inte och det blev tyst en stund.
" Vad gör du ens här ute? " frågade Ash för att starta ett samtal.
" Vad gör du här ute med mig? " sa jag emot.
" Ger dig sällskap och..." Svarade han men blev tyst i mitten av meningen.
" Ja?"
" Inget. Eller alltså...folk vill få ut dig ur lägret. Ingen gillar dig typ. " sa han.

Jag fnös och var nära på att börja skratta. Ash tittade konstigt på mig.

" Jag vet det. Men det gör inget. " suckade jag och log trött.
" Gör inget?! Det är klart det gör något! " protesterade Ash.
Jag skakade på huvudet.

Jag tror inte att jag någonsin sa det, men Ash var min vän och jag litade på honom. Därför så tyckte jag att han förtjänade att veta om mina planer.
Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta.

" Ash, jag...jag vill inte vara här längre. Halvblodslägret är inte mitt hem, och kommer aldrig att bli. " berättade jag och såg hur Ash fick en rynka mellan ögonbrynen "Jag vet inte riktigt när, men om inte för lång tid ska jag härifrån. Det blir bättre för mig och de andra. "
Ash tittade allvarligt på mig.
" Du kommer inte klara dig utanför lägrets skyddande bubbla. Vem som helst kan ge sig på dig därute. Det är farligt och du kommer dö. " sa han.
" Jag vet. Men jag kommer isåfall dö lycklig och fri, det kommer jag inte göra här. Varje morgon får jag klaustrofobisk känsla och känner mig instängd. Tänk efter Ash, du får inte gå utanför lägret, bara vara på samma ställe hela tiden och göra samma sak varje dag. Drar inte det dig till vansinne? " undrade jag spände blicken i hans ögon.
Han bet sig i läppen innan han svarade.
" Det här lägret har varit mitt hem i flera år, Maya. Jag kan inte lämna allt det här bakom mig. " muttrade han.
Jag suckade.
" Jag förstod det, men jag kräver absolut inte att du ska följa med eller något sånt. " sa jag " Du måste dock lova att inte berätta det här till någon. "
" Maya, du får inte åka. " bad Ash och kliade sig besvärat i nacken.