Maya Scar och Natt Fängelset

Jag håller tummarna får att Alyssa inte gillar blå

Percy och jag gick in i Sarahs och Alyssas rum.
Jag hade rätt, det var tomt därinne. Alyssa var ute och haffade killar.

Percy gick bort till ett litet bord där två necessärer stod med utstickande läppstift. Han plockade ut ögonskuggor och allt annat jag inte kan namnet på och började spreja med den blåa hårsprayen.

Jag sprang bort till (jag antar) Alyssas halva av rummet och började leta efter min penna. Det var nog störst chans att hon hade tagit den, eftersom att Sarah är ganska feg när det gäller sånt.
Visst hade jag rätt: Den mörkgröna pennan låg kastad på hennes säng.

Jag suckade nöjt och stoppade den i fickan på mina byxor. 

Sen började jag tänka ut vad jag skulle göra med hårsprayen. Men eftersom att jag är ganska kvick tänkt bestämde jag mig snabbt för att spreja hennes dyra märkes kläder blå.

Jag slet upp hennes byrå lådor och började spreja så mycket som möjligt. Särskilt på hennes vita kläder. Jag skrattade förtjust.
När Alyssas kläder var helt blåa tänkte jag också vandalisera Sarahs garderob men insåg då att hårsprayen var slut.
Jag svor tyst för mig själv men var ändå stolt över mitt konsverk.

" Maya! " väste Percy "Jag är klar. "
Jag hade nästan glömt bort att han var där.
" Är både deras smink täckta med blått? "  viskade jag.
Han nickade.
" Jag har kvar ganska mycket i flaskan, ska jag spreja något annat? "

Jag tänkte efter.
" Nej, jag har en annan idé. " bestämde jag mig " Ge mig flaskan. "

Jag ryckte flaskan ur Percys händer och sprejade ett stort M på ena väggen och ett P på väggen mittemot.

Percy såg nervös ut. Jag flinade åt honom och skulle just kasta ur mig några kaxiga kommentarer när Sarah kom ut ur duschen med bara en handduk runt sig.
" Tjuvar! Inbrott! " skrek hon.

Jag tog tag Percy i handleden och drog ut honom snabbt ur rum 567. När vi väl var ute släppte jag taget om honom och flög nästan nerför trapporna till vårt rum.
Jag hade så mycket adrenalin i kroppen och sprang så fort att jag tappade luvan i vinden.

Percy låste upp dörren till vårt rum (han hade nyckeln, jag skulle ha tappat den) och slet upp den. Jag sprang in efter honom och låste dörren efter mig.
Med en duns kastade jag mig på sängen och började garv skratta.

" Det där var kul! Det måste du erkänna!" sa jag när jag hade lugnat ner mig.

Percy såg helt vettskrämd ut. Har han seriös aldrig brytit mot någon regel?

" Jag har aldrig känt mitt hjärta dunka så här hårt. " flämtade han.
" Det är då du vet att du har kul. " sa jag och log ett snett leende.
Men ska jag vara ärlig, så tror jag att Percy hade fått en hjärtattack.

Efter ett tag bestämde jag mig för att ta en dusch

Jag tog ut min fläta och såg på mitt långa hår. När jag hade utsläppt så räckte håret ungefär 5cm över min navel, fast när det var uppsattet såg det ut att vara en decimeter över den istället.
Jag stirrade på min spegelbild. Jag hade fått pappas mörka ögon. Fast de såg inte lika japanska ut som hans. Jag hade inte hans svarta hår, utan en mörk brun färg som kanske var min mammas.
Min mun var liten. Jag hade inga stora fylliga läppar, som Alyssa skryter att hon har (vilket hon inte har). Men det gör inget. Jag skulle bara se fånig ut. Mitt födelsemärke som ligger över vänstra sidan av min läpp hade blivit mindre, bara som en prick. Förut hade det varit mer som en fläck.

Pappa brukade skoja med mig och säga att jag var en Ameripan, en blanding mellan Amerikan och Japan.
Självklart så skämdes jag inte alls över att vara en kvarts japan, men jag har alltid känt mig som en amerikan.