In your arms - The Fooo Fanfiction

Kapitel 3: Fridays are Forever

Jag vänder mig om och möter ett par mörkt bruna ögon.

Killen från bussen. Han som kommenterade min sångröst.

"Jävlar, ni är sjukt duktiga!" Säger han och kliver in i rummet.

Han har på sig en svart t-shirt, ett par gråa mjukisbyxor och svarta strumpor. Han rufsar till det redan rufsiga mörkbruna håret med en ljust brun hand.

"Tack" svarar jag och Lovisa i kör.

"Jag heter Omar, jag ska gå extra lektioner här på torsdagar med två tjejer, ni råkar inte vara de tjejerna?" Frågar han och ler busigt.

"Jo, det är vi! Jag heter Emelie, men jag blir oftast kallad Emil!" Säger jag sen och sträcker fram handen.

"Om du inte är en sån person som inte gillar att kramas så föredrar jag en kram!" Säger han och hans busiga leende blir bredare.

"Jag föredrar också kramar!" Säger jag och kramar om honom.

Han släpper mig och vänder sig mot Lovisa.

"Och vem är du då?" Frågar han snällt.

"Lovisa men kalla mig Isa!" Säger hon och ler.

"Ja, jag är Omar som du kanske hörde!" Säger han.

"Joo, jag hörde det!" Säger Lovisa och ger Omar en kram.

"Kan inte jag få filma när ni dansar den dansen?" Frågar Omar.

"Visst" säger jag. Lovisa nickar.

Jag sätter på Love on top.

Omar tar fram sin svarta iPhone och börjar filma oss.

Vi dansar som aldrig förr och dansen blir perfekt.

"Vad bra att ni redan har träffats!" Hörs våran danslärare Ellens röst från dörröppningen.

Hon går in och sätter sig i skräddarställning mitt på golvet i salen.

Vi sätter oss på samma sätt mitt emot henne.

"Ni skulle kunna bli en oslagbar trio!" Säger Ellen och skrattar.

"Hahha, ja om inte jag hade varit med i ett band så hade det varit supersmart!" Säger Omar.

Vänta, det var därför jag kände igen hans röst! Såklart har mamma haft på radion och jag har hört nån låt!

"Vad heter bandet?" Frågar jag.

"The Fooo" säger Omar.

"Jag visste det, jag har, ofrivilligt, hört eran låt It's time to make a wish" säger jag och skrattar. Jag kommer ihåg att det spelades en låt av The Fooo och låten hette It's time to make a wish.

"Vaddå ofrivilligt, ville du inte?" Frågar Omar och låtsas bli ledsen genom att pluta med underläppen.

"Jodå! Jag menade att jag inte satte på den" Svarar jag och Omar ändrar genast ansiktsuttryck från ledsen till strålade glad.

"Jag tänkte bara säga att ni kommer få gå extralektioner här på grund av att ni är de bästa eleverna vi har!" Säger Ellen.

"Oj!" Säger Lovisa.

"Ni är minst lika bra som de andra i The Fooo!" Säger Omar.

"Menar du ärligt det?" Frågar Lovisa och tittar storögt på Omar.

"Ja!" Svarar han.

"Min syrra är förälskad i er, hon har visat alla era videos flera hundra gånger! Och ni dansar sjukt bra!" Säger Lovisa.

"Tack! Dessamma! Hälsa till din syster!" Säger Omar och ler.

"Ska jag göra!" Säger Lovisa.

"Hörrni! Ska vi dansa eller prata?" Frågar Ellen.

"DANSA!" Ropar Omar och stutsar upp från golvet och gör en liten piruett.

Jag hoppar upp och gör en likadan piruett som Omar.

Vi ställer oss bredvid varan mitt i danssalen Omar nynnar på en låt och börjar dansa.

"Ska vi öva den?" Frågar Ellen och tittar på Omar.

"Om ni vill det så gärna!" Säger han och tittar på mig och Lovisa.

"Ja!" Säger vi i kör.

"Den heter Fridays are Forever, av oss i The Fooo" säger Omar och Ellen kopplar in sin mobil i högtalaren och låter Fridays are forever strömma genom rummet.

Omar dansar först hela dansen. Sen lär han oss stegen ett i taget.

2h senare har vi kommit en bra bit.

"Hörrni! Vi är färdiga för idag! Vi ses den 9 januari nästa gång!" Säger Ellen.

"Ses!" Ropar jag och Lovisa och rusar in i tjejernas omklädningsrum.

När vi har duschat och bytt om och går ut ur omklädningsrummet så möter vi Omar.

"Vi ska baka med våra mammor hemma hos mig, vill du hänga med?" Frågar jag.

"Sure! Vore kul!" Säger han.

"Jag ska bara fråga mamma!" Säger jag och tar upp min mobil.

"Hej" svarar mamma.

"Tjo, jag och Lovisa undrar om våran danskompis kan följa med hem och baka med oss?" Säger jag.

"Inga problem!" Säger mamma.

"Okej, hejdå!"

"Hejdå"

"Det gick!" Säger jag när jag har lagt på.

Både Omar och Lovisa pekar tummen upp.

Vi sätter oss på bussen och åker till stationen vid mig.

"När är ni födda?" Frågar Omar när vi kommer gående mot mitt hus.

"20 oktober 1998" svarar Lovisa.

"12 november 1998" svarar jag och möts av ett förvånat ansiktsuttryck från Omar.

"Sa du 12 november 1998?" Frågar han.

"Ja" säger jag.

"Jag är också född då!" Säger han.

"Coolt!" Säger jag och alla tre brister ut i världens gapflabb.