In your arms - The Fooo Fanfiction

Kapitel 9: Gott nytt år!!

Jag skakar på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.

-Vad hände? Frågar den mörkhåriga killen som sitter på huk framför mig.

-Inget, jag bara fastnade i mina tankar! Säger jag.

-Okej, säger Omar och ställer sig upp.

-Vad är det här för rum? Frågar jag och tittar på det extremt tomma rummet.

-Mamma gjorde iordning det 2005 när vi flyttade hit, hon har alltid trott att du ska komma tillbaka, vilket hon fick rätt i! Säger han.

-Ska vi äta? Frågar han när jag inte svarar och tittar på mig med sina mörkbruna ögon.

-Visst, säger jag och följer efter honom ner till köket.

Maten är tydligen inte riktigt klar så jag och min minst lika hypade tvilling går ut i snön och gör snöänglar.

När vi kommer in igen ringer min mobil. Jag tar upp den.

"Isa the Blondie one"

Står det på skärmen och jag svarar.

-Hallå bästiee! Säger jag.

-Hej, jo Emil, mamma har sagt till mig att jag ska säga till dig att du tyvärr måste flytta ut imorrn. Jag vet inte varför men mamma tycker att det blir för mycket när du bor här!

-Jag förstår, jag ska försöka hitta någon stans där jag kan bo! Säger jag och försöker hålla rösten stadig.

-Okej, hejdå Bästiee!

-Hejdå Bästiee!

Omar ställer sig framför mig och lägger händerna på mina axlar, samtidigt som jag långsamt låter handen sjunka tills den hänger slappt utmed min sida.

-Vad har hänt? Frågar Omar oroligt och tittar på mig.

-Jag är hemlös, jag kan inte bo kvar hos Isa, hennes mamma tycker det blir för mycket! Säger jag och utan att jag vet riktigt varför, rinner en tår sakta längs med min kind.

-Vänta här! Säger Omar och går ut i köket. Jag hör honom prata med våran mamma, men jag kan inte koncentrera mig på vad de säger.

----

En vecka senare

----

Nu har jag bott i det tomma rummet hos Omar och vår familj i en vecka. Under denna vecka har vi firat jul med hans, och min, måste verkligen börja se det som min egen, släkt och jag har träffat hans bästa vänner Albin och Mira.

Dem är helt underbara! Speciellt Mira, vi klickade direkt.

-Omar, Vafan, kan du inte bära lite mer, jag tappar den snart! Säger jag och kliver upp på sista trappsteget. Omar står i mitten av trappan och puttar på garderoben som vi försöker få upp till mitt rum.

-Jag försöker! Säger han och skrattar.

-Aaaah, skynda, jag tappar den! Skrattar jag. Egentligen vet jag inte varför jag skrattar, det är jättetråkigt men samtidigt extremt roligt!

-Chilla, frustar Omar.

-Ska ni ha hjälp? Hörs Miras röst och jag kan se att hon kommer gående i trappen.

-Ja gärna, hjälp Omar, han har helt tappat den lilla styrkan han hade! Säger jag.

Mira skrattar och hjälper Omar att putta upp garderoben samtidigt som jag styr så att vi får in den i mitt rum. Vi ställer den på plats på vänster sida om dörren, om man står med ryggen mot dörren.

-Girlpower! Säger jag och gör high-five med Mira när vi märker att Omar inte hjälpte till utan stod bredvid.

-Hade killarna varit här hade vi fått upp den direkt! Säger Omar.

-Aa, för att ni skulle va 4! Säger Mira och vi gör high-five igen.

Omar suckar och himlar med ögonen. Jag och Mira skrattar och tillsammans alla tre bär vi upp resten av möblerna som kom med en stor lastbil tidigare på dagen.

När vi ställer den sista möbeln, en byrå, är rummet nästan fullt. När jag och Mira börjar packa upp mina saker suckar Omar djupt och går iväg.

----

Nyårsafton (morgon)

----

-Eeemeeelieee! Hör jag Omars pigga röst ropa, jag drar på mig ett par svarta slappa byxor och en vit magtröja och går ut ur mitt rum.

-Yep, vad ville'ru bror? Frågar jag och tittar på den mörkhåriga tröjlösa killen som hjular fram till mig.

-Gott nytt år! Jag sticker upp till Stockholm idag! Säger han.

-Yaha, see u in...? Säger jag frågande.

-8 Januari, säger han och lägger armarna om min midja.

-See u sis! Säger han och studsar sedan ned för trappan.

Jag himlar med ögonen och går in i mitt rum igen. Men jag hinner bara ta ett kliv in innan mamma ropar på mig nedifrån köket.

-Jaaa! Svarar jag.

-Kom ner! Jag har gjort frukost! Säger hon.

-Komet! Skrattar jag.

-Vad menar du med komet? Frågar hon.

-Det är mitt sätt att uttrycka kommer! Säger jag och gör en kullerbytta innan jag stället mig upp, går ned för trappan och in i köket.

************************************

Jomen det vart vel ganska bra ändå! Jag är ganska nöjd! <3 kommentera gärna!

Och juste, jag vill bara förmedla att i novellen har Omar inga syskon (utom Emelie) (jag vet inte heller om han har några i verkligheten)

Whatever! Kommentera och vota! <3

Juste! Jag rekommenderar starkt att ni går in på! @Lollz01 och läser hennes fanfiction Wont Let you down... och I promised you...

Dom är jättebra! :) ;) så läs dem!

Om det är så att ni har en novell som ni vill tipsa om så får ni gärna kommentera! Jag spenderar ganska mycket tid på buss på varje vardagsmorgon så det vore najs att ha något att läsa!

Pöss pöss så ses vi i nästa kapitel! <3