In your arms - The Fooo Fanfiction

Kapitel 13: Livet i snabbspolning

Det är typ asviktigt att ni läser meddelanden efter kapitlen, det känns som att ingen gör det, men ibland (typ som nu) så har jag tävlingar där, och då måste man läsa meddelandena för att få reda på det! Bara så alla vet! <3 :*

Isas POV

Jag sitter med korsade ben och ryggen mot spegelväggen och kollar på min lillasysters idoler live. Eller jag kanske ska säga min låtsas syster. Det har visat sig att Vendela inte är min syster, och kvinnan jag kallade mamma, var min låtsasmamma.

Flashback

-Du skojar! Jag kan inte tro henne, vi ska inte få dansa bakom Isac Elliot.

-Nej jag skojar inte! Packa sakerna, jag kollar tågresor!

Jag hör ett klick och märker att Emil har lagt på. Plötsligt hör jag arga röster från undervåningen.

-Men, Patrik, vad ska jag göra, jag vill ha med henne, jag gör vad som helst!

-Lugna ner dig Marina, jag är hennes pappa, du har inget att säga till om!

-Vi sa att jag skulle vara hennes mamma...

-Nej, det var du som sa! Jag ville att hon skulle veta att du inte var hennes mamma, men att hon skulle få ha dig som mamma!

-Vendela dåh?

-Ta henne, jag älskar Vendela, men jag är inte hennes pappa! Men vad du än gör! Skada henne inte!

-Jag går, hejdå Patrik, vi ses kanske på något ålderdomshem.

Jag hör hur en stol skrapar mot golvet och hur mammas steg försvinner iväg. Men vänta...

-STOPP! RÖR ER INTE! STÅ PRECIS DÄR NI STÅR! Jag springer ned för trappan och drar med mig mamma till köksbordet.

-Nej du är inte min dotter, jag går när jag går! Vi ses i helvetet! Marina går ut i hallen och smäller igen dörren. Pappa lutar pannan i händerna och suckar tungt.

-Jag åker till Stockholm, jag kommer hem 8 januari! Säger jag och smyger iväg till mitt rum för att packa.

3h senare säger jag till pappa vad jag ska göra i Stockholm, han ser stolt på mig, jag går ut i hallen, drar på mig ytterkläder, drar ett stoneface över mitt ansikte och kliver ut i vintersolen.

Flashback slut

-Vad är det? Frågar Emil och sätter sig framför mig.

-Vad? Jag mår utmärkt!

-Nej, du döljer något.

-Det gör jag inte alls! Jag vet att jag borde berätta för Emil, men hon har haft så mycket problem och jag vill inte dra in henne i mina problem.

Emils POV

Jag öppnar den blå boken som ligger i mitt knä. Om inte Lovisa vill säga vad hon döljer så får jag väl rita det.

-Felix, har du en penna? Strax håller Felix en blyertspenna framför mitt ansikte. Och nej, jag avbröt dem inte, de hade vattenpaus.

Killarna sätter sig i en ring runt mig och Lovisa.

-Ska du rita? Frågar Ogge. Jag nickar innan jag tittar på bilden bredvid den tomma sidan. Det är en bild på Lovisa som sitter med huvudet lutat mot spegelväggen. I hennes hjärna är det tankar som har knutit ihop sig.

Jag blundar och låter pennan dansa.

-Shit, är det ända jag hör när jag ritar. Jag öppnar försiktigt ögonen och ser bilden som träder fram. Den är svårtolkad, det är ett ansikte, men vems vet jag inte.

Iallafall har det inget med Lovisas hoptrasslade tankar att göra. Jag känner det på mig.

-Bilden hjälpte mig inte, Lovisa, vad döljer du? Frågar jag.

-Inget. Jag ser på henne att jag inte kommer få något bättre svar. Men plötsligt rycks jag bort från omvärlden.

Future

Musiken dunkar högt i mina öron och den svarta väggen framför mig lyfts upp och publiken syns. Det är över 100000 pers och skriken ökar.

Plötsligt bländas jag av en stark blå strålkastare. Jag tar Elins hand på vänster sida och Frejas på högra. Freja tar Isas hand och tillsammans går vi ut på scen.

----

Jag ser ned på den lilla flickans ansikte, ljus hy, som porslin. Hennes hår är eldrött och hennes läppar röda som blod. Hon slår upp sina vackra ögon och jag förvånas över dess ljust lila färg.

----

Jag ser att hon slår ut med händerna mot den lilla pojken. Över hans handflata dansar ett eldklot. Hans hår är lika rött och levande som Svanas. Hans ögon brinner oranga och hans hy är lätt brun.

----

Min grånande hand fattar så hårt jag kan om Svanas varma starka.

-Jag kommer alltid minnas dig mor! Är det sista jag hör innan mina hjärtslag tystnar för evigt.

Future slut

Och sedan faller jag.

Ogges POV

-Ska du rita? Frågar jag. Emelie nickar och höjer pennan över det tomma pappret. På några sekunder ritar hon ett vackert ansikte, flygande hår och öppna ögon.

-Shit, jag tror att alla är så fascinerade så vi inte riktigt kan säga så mycket annat.

Emelie studerar bilden en stund. Sedan höjer hon blicken mot Lovisa.

-Bilden hjälpte inte, Lovisa, vad döljer du? Emelie lägger händerna på Lovisas knän.

-Inget. Lovisas svar är kort och tydligt. Ändå stannar Emelie upp, rycker till, och plötsligt faller hon bakåt och jag fångar henne i mina armar.

************************************

Hehehe jag vet, det blev två kapitel idag! Men jag behöver säga en sak och Jaa, eftersom jag har skrivit ett till kapitel så...

Aja, jag behöver en kille i novellen, ni får kommentera Namn, intresse (han kommer dansa men ngt annat!), utseende och gärna personlighet! <3 han kommer vara 15 så... Whatever!

Bonne chanse! (<--- Det ska vara franska, men jag vet inte hur man stavar! Det ska stå lycka till! <3) ;)

Let's go, crazy crazy crazy! <3