In your arms - The Fooo Fanfiction

Kapitel 6: I've got a Twin

Jag tänkte bara påpeka att Omar inte bor i Åsa i den här fanfictionen, han bor i Göteborg!
**************************
När jag återfår medvetandet ligger jag fastspänd i en vit säng.

Så fort jag rör på mig svider det i hela kroppen.

"Hej Emelie" säger en doktor och tittar på mig över kanten på sina glasögon.

"Hej" säger jag med raspig röst.

"Du måste ligga stilla ända till imorgon, sedan kan du leva ett normalt liv igen!" Säger doktorn och klappar mig på kinden.

"Min syster?" Frågar jag.

"Hon blev hämtad av sin pappa igår, eftersom din vän ringde polisen och meddelade att du hade ringt och sagt att din mamma tejpade fast dig och din syster och sedan tände eld på huset, så letar polisen efter din mamma! Vi vet dock inte vem du ska få bo hos"

"Jag kan bo hos min kompis!" säger jag.

"Kanske det, apropå kompis, din kompis sitter utanför och vill komma in, ska vi släppa in henne?" Frågar doktorn.

"Ja"

"Emil!" Säger Lovisa lättat när hon kommer in och sätter sig bredvid min säng.

"Hej" säger jag och ler stort mot henne.

"Omar är uppe i Stockholm för att vara med i en intervju, den är nu!" Säger Lovisa.

"Kan man titta på Tv?" Frågar Lovisa doktorn.

"Jadå!" Säger doktorn, hon ger Lovisa en fjärrkontroll och höjer mitt ryggstöd så att jag sitter upp.

TVn tänds och Lovisa zappar fram till kanalen där killarna sitter.

****Omars POV****

"Hej killar" säger programledaren.

"Hej" svarar vi i kör.

"Jag vet att ni har varit med i flera olika intervjuer, men er första var här, på Nyhetsmorgon" säger programledaren.

"Ja det är sant" säger Felix och ler charmigt. Eller iallafall tycker publiken det, för de börjar jubla.

Programledaren fortsätter att ställa frågor och vi har extremt roligt.

"Som sista fråga tänkte jag fråga, har ni någon hemlighet som ni skulle kunna avslöja?" Frågar programledaren och ler nyfiket.

Jag känner att mitt halsband är tyngre än det brukar.

Kanske borde jag avslöja det nu, tänker jag.

"Jag har en som jag skulle kunna avslöja!" Säger jag.

"Ja berätta"

"Det är en hemlighet som bara min mamma, pappa, jag och lite av min släkt vet om, inte ens ni!" Säger jag och pekar på killarna.

"Vaddå?" Frågar Oscar nyfiket.

"Jag har en tvillingsyster" säger jag.

"Vad heter hon?" Frågar programledaren.

"Ja, hon blev döpt till Emeelie, men hon kan lika gärna heta något annat idag!" Säger jag och knäpper av mig den tunna kedjan jag har om halsen.

"Hur menar du?" Frågar Ogge.

"Hon försvann" jag kan höra hela publiken dra efter andan när jag säger det.

Killarna tittar befallande på mig.

"Mamma berättade att hon en morgon kom in i vårt rum, det var år 2000 och vi var 2 år och bodde i Venezuela, och när hon kom in så var Emeelie borta, fönstret var krossat" säger jag.

"Vad hemskt" säger Oscar.

"Hon hade ett sådant här halsband, fast på hennes stod det Emeelie" säger jag och håller upp halsbandet som jag alltid har om halsen.

Det hänger ett litet hjärta på kedjan, inristat i hjärtat står det Omar Rudberg med snirkliga bokstäver.

Jag känner att jag får tårar i ögonen och jag känner Felix arm om mina axlar.

"Du är stark bror, som har klarat av det!" Säger han och kramar om mig.
**************************
20 december (dagen efter, på morgonen)
**************************
Jag vaknar av att tåget stannar.

"Göteborg central" säger högtalarrösten.

Jag tar min ryggsäck och kliver av tåget.

Lovisa och Emelie kommer gående mot mig på stationen.

Jag kramar om dem.

"Hur mår du Emelie?" Frågar jag.

"Bra!" Säger hon och ler busigt.

"Vi måste till stallet, men vi kan väl ses imorgon?" Frågar Lovisa.

"Självklart!" Säger jag.

"Här, öppna inte innan du kommer hem! Kom ihåg att det är mitt, jag luras inte!" Säger Emelie och ger mig en liten svart tygpåse.

"Okej" säger jag oförstående.

"Ses imorrn!" Säger Lovisa och tjejerna springer iväg.

Jag stoppar påsen i fickan och ringer mamma och ber henne komma och hämta mig.
**************************
Jag känner att den här novellen inte är så bra! Men den blir bättre om några kapitel! <3

Kommentera gärna! <3