Emils POV
Jag kliver av vid min station, går de 2 minuterna det tar att gå till cafet.
Jag drar på mig förklädet och ställer mig i kassan. Det är en till tjej i min ålder som jobbar här, Klara. Jag hälsar på henne sen går hon runt i cafet och torkar av alla bord. Vi turas om att stå i kassan och gå omkring och servera folk.
Jag gäspar och sträcker på mig samtidigt som Klara vänder på skylten vid dörren. Marcus, en kille som jobbbar i köket, kommer ut med bakelser och ställer dem på disken.
Dagen gå och det kommer ganska myket folk. En normal dag. När vi har stängt, diskat och städat så går jag ner till bussen.
Jag kliver av och går de 500 meterna upp till vårat hus. Jag kliver med raska steg längs den tråkiga grå gatan. Mitt på tar jag sats och gör en handvolt. Dock trillar min engelska-bok ut ur ryggsäcken och jag måste ta upp den.
Jag kliver upp för de 3 trappstegen utanför vårt hus och öppnar dörren. I hallen står bara Omars vita sneakers, mina lila och mina svarta. Mammas rosa träningsskor står inte i hallen, och pappas skor står inte heller där.
Jag går fram till vår lilla garderob, där står mina, Omars, mammas och pappas andra skor, men mammas rosa skor, och pappas blå är borta.
-Bror! Jag ropar rakt ut i huset.
-Ja, vad vill du syster? han kommer springandes ned för trappan.
-Vart är mamma och pappa?
-Jag vet inte, jag har skypat med Felix och Isa i en timme, och innan det var de hemma! Omar tittar på mig med orolig blick. Jag går ut i hallen och ser mammas svarta iphone ligga bredvid pappas Samsung, på hallbordet.
Det ligger en lapp på hallmattan. Jag tar upp den och läser.
Hej mina cuentas! Jag och er pappa har åkt till Venezuela i en vecka. Hoppas ni får det bra!
Älskar er! Mamma
Jag tittar förvånat på Omar som läst brevet över min axel.
-Ja, jag antar att vi är själva. Han låter lite fundersam.
Jag lägger armen om hans midja.
-Okej tvilling, vad ska vi hitta på?
-Jag ska upp till Stockholm, Daff skulle säga nått, men jag kommer tillbaka i övermorgon!
-Najs! Åker du idag? Han nickar som svar på min fråga.
-Hälsa Isa från mig! Jag ger honom en kram från sidan. Han besvarar den och lägger sitt huvud på min axel. Han tar bort sin arm från min midja och pekar på min guldiga skor. Jag trampar av mig skorna och han drar snabbt på sig dem igen.
Han vänder sig mot mig med ett busigt leende på läpparna.
-Du är knäpp syrran! Han pussar mig på pannan, kramar mig, tar sin sportbag och går ut. Jag stänger dörren efter honom och tar med mig min väska upp till mitt rum.
Jag slänger en blick på klockan. 17.32. Jag studsar nedför trappan och ner i köket. Efter en snabb matlagning, som består av att koka lite nudlar i en kastrull, tar jag med mig min skål upp till mitt rum. Jag ställer skålen bredvid min hopfällda dator.
Jag öppnar den och klickar mig in på youtube. Jag sätter på en av Clara Henrys videos. Samtidigt som jag förgäves försöker att inte spotta ut nudlar över min dator, på grund av att jag skrattar, så blir det långamt mörkare utanför.
När klockan slagit 22 diskar jag av min skål och gör mig iordning för att somna. Jag går in på spotify och sätter på You and Me av Joan Franka, en låt jag lyssnar på när jag ska sova.
Jag slänger mig i sängen och sluter ögonen. Jag måste ha somnat för nästa gång jag öppnar ögonen har det blivit ljust i mitt fönster.
Jag slänger benen över kanten och går ut till badrummet. Jag duschar snabbt och går tillbaka till mitt rum.
Jag drar fram en tunn svart magtröja och ett par svarta jeans i boyfriend-modell. När jag har satt på mig kläderna och tagit min dator under armen, går jag ner till vår ytterdörr. Jag stoppar fötterna i Omars vita sneakers och öppnar dörren.
Och möts av ungefär 20 tjejers chockade ansiktsuttryck.
*************************************
Ja! Kommentera gärna! <3 vinnaren i min förra tävling är @NiikeAlmqvist
Tack för ditt bidrag! <3 love så ses vi i nästa kapitel everybody! <3 :*
YOU ARE READING
In your arms - The Fooo Fanfiction
FanfictionEmelie eller Emil som hon gärna blir kallad, är en helt vanlig 15 årig tjej som gillar att dansa och att sjunga. Hon visste redan att hon var adopterad men har aldrig direkt haft en tanke som går tillbaka till hennes biologiska föräldrar. Men en da...