In your arms - The Fooo Fanfiction

Kapitel 4: Mjölkrig

Vi går skrattandes fram till mitt radhus.

När vi plingar på, öppnas dörren av Lovisas 11åriga lillasyster Vendela.

Hon ska precis säga hej, när hon ser Omar och blir stående blickstilla.

"Hon är Foooer om du inte märker det!" Säger Lovisa och skrattar.

"Jo, jag kan se det!" Säger Omar.

"Omgomgomg" säger Vendela.

Omar kramar om henne och jag kan höra henne mumla någon snabb ramsa.

Jag kliver in i hallen, Lovisa och Omar följer efter och jag stänger dörren.

"Snälla Vendela, kan du flytta lite på dig? Jag är inklämd här!" Säger jag och Vendela flyttar sig snabbt.

Vi tar av oss våra jackor och skor och går sen in i köket.

"Hej, du är?" Frågar mamma snällt och sträcker fram handen mot Omar.

"Omar" säger han och tar mammas hand.

"Trevligt att träffas, jag är Emelies mamma Yvonne" säger mamma.

"Trevligt att träffas!" Säger han och ler, som vanligt är det ett busigt leende.

"Vänta, du sitter ju på Vendelas väggar!" Säger Lovisas mamma plötsligt.

Omar tittar förvånat på henne.

"Ja, Vendela har posters på dig på sina väggar!" Säger Lovisas mamma.

"Mamma" säger Vendela generat.

"Men det spelar väl ingen roll om han vet om det!" Säger Lovisas mamma.

"Jag heter Marina förresten!" Säger hon och sträcker fram handen.

"Omar" säger han och tar hennes hand.

"Ska vi baka eller prata?" Frågar jag.

"Baka såklart!" Säger mamma.

Men efter en halvtimmes pepparkaksdegskavlande så ger mamma och Marina upp.

De sätter sig i vardagsrummet och pratar istället.

Vendela blev extremt blyg när Omar kom så hon gick upp och sitter nu och leker med Wilma.

Omar tar en kavel börjar dansa en löjlig dans.

Jag och Lovisa tar upp varsin glasflaska som vi använde som kavel och börjar dansa med honom.

Jag tar upp en nypa mjöl och strör det i Omars mörkbruna hår.

Han märker ingenting men jag tar mina mjöliga fingrar och drar streck med dem över hans ansikte, det märker han.

"Du så få för det där!" Säger han, tar lite mjöl och kastar det på mig.

Det utlöser ett mjölkrig som slutar med ett extremt vitt kök.

"Vad har ni gjort?" Frågar mamma som kommer in i köket.

"Mjölkrig" säger jag.

Mamma suckar och skakar på huvudet.

"Ni får städa!" Säger hon.

"Visst" säger jag snabbt.

Mamma går tillbaka till vardagsrummet och jag tar fram trasor.

Jag ger en av dem till Omar och en annan till Lovisa. Jag tar den tredje och vi börjar torka upp mjölet.

Halvvägs så lägger sig Lovisa ner på golvet.

"Orkar inte mer!" Säger hon och sluter ögonen.

Jag tittar på Omar och vi himlar med ögonen.

När vi äntligen är klara ställer sig Lovisa upp.

"Vad ska vi göra nu?" Frågar hon.

"Förslagsvis ska vi väl göra något med degen?" Säger jag och flinar.

Omar nickar. Vi kavlar klart pepparkaksdegen och gör massor av konstiga pepparkakor.

"Lovisa, klockan är 22" säger Marina och kommer in i köket.

"Ska vi gå?" Frågar Lovisa.

"Ja, det är ganska sent" säger Marina.

"Jag kommer" säger Lovisa.

"Jag ska till stallet imorrn, hänger du med?" Frågar jag Lovisa.

"Of course! Ta med dig pepparkakor så kan vi fika!" Säger Lovisa.

"Det ska jag"

När Lovisa, Marina och Vendela har gått hem vänder jag mig mot Omar.

"Som du hörde så ska jag och Lovisa till stallet imorrn, vill du hänga med?" Frågar jag.

"Gärna" säger han.

"Najs! Vi möts här, imorrn klockan 11" säger jag.

"Då kommer jag då! Men jag måste gå nu! Ses imorrn!" Säger han, ger mig en kram, sätter på sig jackan och skorna och försvinner iväg i snökaoset.

**************************