Emils POV
-Isaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag drar snabbt in lite luft i lungorna för att inte svimma.
-Jaaaaaa! Hon kommer springande mot mig i korridoren i det extremt stora danshuset, där jag och Isa har tillbringat de senaste 5 dagarna.
-Vart är Oskari och Liam? Jag hade tillbringat 2h med att springa omkring i huset och försöka hitta de två år yngre pojkarna.
-Ingen aning! Vart är Isac? Isa hade varit på spaningsuppdrag som innebar att hon skulle hitta Isac.
-Jag svarar precis som du, ingen aning.
Isas POV
Emil kränger av sig sin vita ryggsäck och drar fram en sliten blå bok. Samma bok som hon ritade i när hennes hjärta stannade.
Hon tar upp en penna, sätter sig med korsade ben på golvet i korridoren, slår upp en sida i boken och låter pennan dansa över sidan.
Bilden som framträder är en bild på en ganska stor villa. Ett vackert staket omgärdar den lilla trädgården. Det sitter en liten platta i staketet.
-Kom! Emil stoppar tillbaka boken och pennan i väskan, slänger väskan över axeln och tar min hand. Hon drar med mig genom danshuset, ut på gatan och stannar framför en karta.
-Exuse me, can i ask you where this street is? Hon håller upp sin bok och mannen hon frågade pekar och förklarar vägen.
-Thank you! Hon tar min hand och drar med mig genom Helsingfors slingrande gator.
Det går upp för mig nu varför hon pratade engelska. Hon kan ju inte finska, och det är inte så många i Helsingfors som pratar svenska.
-Så äntligen! Emil stannar utanför ett vitt hus. Det är identiskt med det huset hon ritade.
-Emil, hur... Hon avbryter mig.
-Isa, jag förklarar för dig när vi sitter på flyget till Göteborg! Jag nickar och hon öppnar grinden.
Isacs POV
Jag hör hur det plingar på dörren till mitt hus. Liam tittar förvånat på mig.
Jag hör steg på undervåningen när, förmodligen mamma, går för att öppna.
-Hei! Jag går försiktigt till trappan för att höra vem det är som kommer.
-Hello, we just wonder if Isac is home? säger... Emil... Shit, jag trodde inte att Emil och Isa skulle hitta hit. Jag trodde att de skulle ringa och fråga vart vi va.
-Are you Ellioteers? Mamma frågar dem vänligt, såklart, det frågar hon alltid.
-No, we are going to dance Behind him on Fooo-experience!
Jag smyger tillbaka till mitt rum och drar med mig Liam och Oskari. Vi tar våra skor i händerna och klättrar ut ur mitt fönster.
Isas POV
Jag följer efter Isacs mamma upp för trappan. Emil står kvar i hallen och ritar i sin bok.
-Isa, kom vi ska till ett annat ställe! Jag hör att hon stoppar boken i sin väska.
-Thank you but Emelie want us to go to another place! Jag ler mot Isacs mamma, travar ned för trappan och ut genom dörren efter Emil. Hon drar med mig till ett stort shoppingcenter.
-Vad gör vi här? Jag tittar förbryllat på henne.
-Isac, Liam och Oskari är eller ska hit! Hon ler åt mitt förbryllade ansiktsuttryck.
Isacs POV
-Päin, Päin! (Vänd, Vänd) Jag föser Liam och Oskari åt ett annat håll. När vi kom fram till shoppingcentret så såg jag Emil och Isa ståede med ryggarna mot oss.
Vi springer iväg mot ett fabrikområde. Min mobil ringer i min ficka och jag tar upp den.
{Samtal från: Emil :)}
-Hej Isac, vart är ni?
-Vi är.... Eh.... På väg till danssalen! Jag vänder mig mot Liam och Oskari, Liam gör tummen upp.
-Okej vi kommer dit! Hon lägger på och vi springer vidare. Men vi svänger in på en lång gata utan avtagsvägar. Efter 500 meter kommer vi fram till en vägg.
-Cul! (Återvändsgränd) jag, Oskari och Liam vänder och springer tillbaka. Men möts av Emil och Isa som står i slutet av vägen.
-Trapped! De flinar stort mot oss.
************************************
Jamen tjo! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra! Ska jag hoppa till konserten elr har nån en ide om vad som ska hända?? <3 kommentera elr kika: The_T_00
Seeee uuu! <3
YOU ARE READING
In your arms - The Fooo Fanfiction
FanfictionEmelie eller Emil som hon gärna blir kallad, är en helt vanlig 15 årig tjej som gillar att dansa och att sjunga. Hon visste redan att hon var adopterad men har aldrig direkt haft en tanke som går tillbaka till hennes biologiska föräldrar. Men en da...