034: Monster?(Swedish)

Del.2

Efter telefonsamtalet igår hade jag haft gardinerna dragna för fönsterna och låst in mig på mitt varma rum. Jag sitter just nu på min säng och smsar mamma.

Till mamma:
När kommer du hem?

Jag lägger ifrån mig mobilen och ser mot fönsterrutan, känslan att vara betraktad var försvunnen. Dagsljuset smiter in genom gardinerna medan ett ljud hörs. Det knackar hårt på dörren. Jag springer mot min garderob för att gömma mig.
"Abigail?".
"Mamma?" frågat jag och skyndar mig mot min dörr. Den går upp och där står mamma med röda kinder.
"Vad är det Abigail?" frågar mamma osäkert och stirrar på mitt förvåna ansikte.
"Någon..." stammar jag. "Någon..... har skrivit till mig...". Orden som flög ut ur min mun lät som ett skämt och var lika osäkert som min mammas blick.
"Abbie... det är säkert bara någon som tagit fel nummer gumman". Jag nickar och tar upp min mobil för att skriva till den okända personen. Plötsligt dyker ännu ett meddelande upp på skärmen.

Okänt numr:
Jag varnar dig.... berätta inget mer

Jag ser förskräckt på skärmen och sedan mot dörren där mamma vände sig om för att gå.
"Mamma?" hon vänder sig om och ser på mig.
"Kan jag sova hos Nova idag?" frågar jag med ett brett leende på läpparna, försöker glömma vad personen just skrivit.
"Såklart men hälsa hennes föräldrar från mig" fnissar mamma och kramar om mig snabbt. Jag nickar och börjar packa ner kläder i en väska medan jag ringer Nova.
"Hej" säger Nova.
"Hej! Kan jag komma över?" frågar jag med säker röst.
"Alltid, sova?".
"Såklart" skrattar jag. Sedan lägger jag på och skyndar mig ner med mobilen i bakfickan på mina tajta jeans. Jag drar på mig den tjocka vinterjackan och slänger igen dörren efter mig.
"Bye mom" skrattar jag för mig själv. Snabbt springer jag emot Novas hus några kvarter bort. När jag kommer dit möts jag av en bekant blick, Nova! Vi Kramer om varandra och går sedan in i det ljusgråa huset.
"Kallt i dag asså" stönar hon och tar min snöiga jacka. Jag nickar och går in mot det tomma köket. På bordet står det en tom tallrik och på spisen en gryta med soppa.
"Du vet vad man ska ha när det är kallt" skrattar jag högt och häller upp soppa på min djupa tallrik.
"Vet.." fnissar hon och kommer in i köket.
"Alltid" skrattar jag och tar upp min mobil för att kolla Instagram. När jag gillar en bild på min kusin vibrerar mobilen till. En meddelande..... jag öppnar det och gapar stort. Det är en bild av mig med skeden i munnen...
Jag hoppar upp från stolen och skyndar mig mot det öppna fönstret. Nova kollar ner på sin mobil och skrattar åt ett klipp. Jag stänger snabbt fönstret och drar för gardinerna och hör ännu ett pling i mobilen och känner vibrationerna i bakfickan. Meddelande.... mina händer skakar av rädsla när jag tar upp mobilen. Änne ett foto..... på mig vid fönstret med en förskräckt min. Jag stirrar på skärmen. Det var inte fel nummer.... den personen som hade mitt nummer visste vem jag var!
"Nova, kan vi dra till stan eller?" frågar jag för att bryta tystnaden och för att komma ifrån min rädsla.
"Of course" säger hon och skiner upp. Nova försvinner mot ett av skåpen och tar fram ett kort.
"Time to..." jag avbryter henne.
"Fika" visste att hon mena shoppa, vilket jag inte var förtjust i eftersom Nova kunde byta klädesplagg varje sekund och prova i flera timmar och sedan komma hem med en enstaka tröja eller ingen alls.
"Visst" suckar hon och går mot hallen. Jag skrattar medan jag öppnar ytterdörren och ser mot busshållplatsen.
"När går bussen?" säger jag och tar min hand väska med kortet.
"Om fem minuter". Vi ler mot varandra och skyndar oss ut i snön. Snabbt kommer vi till busshållplatsen och väntar på den långsamma bussen.
"Jag ska ha varmchoklad" huttrar jag.
"Jag med" håller hon med medan hon stirrar på mobilskärmen. Bussen anländer och dörrarna öppnas sakta. Vi kliver på, innan dörrarna stängs hör jag några svagt prata.
"Vi har henne snart..." var det jag hörde innan dörrarna slog igen och bussen startade.
Jag sätter mig in mot fönstret och stirrar ut medan Nova pratar på om vad hon ska ha.
"En munk... nej kanske kladdkaka...." babblar hon. Jag skrattar och möts av en kamera. Den blixtrar till och snabbt försvinner den bort som om den aldrig funnits där.
"Såg du" säger jag högt. Nova fortsätter babbla på utan att se på mig. Det plingar till i mobilen och ännu ett meddelande...

Okänt numr:
Abigail... du kan inte gömma dig för mig... eller rättare sagt.... oss

Jag fryser till och stänger snabbt av mobilen, försöker undvika.
"...jag har kommit på" säger Nova och skrattar till. Hon kanske var udda... men världens bästa vän. Hon fanns alltid där och bjöd alltid på pizza! Haha, pizza....jo.... det är min favoritmat.
"Abbie! Kom nu" Nova avbrutet mina tankar och drar i mina armar. Plötsligt inser jag att bussen stannat och hoppar förskräckt upp och skyndar mig ut.
"Tack" säger jag till chauffören som nickar. Jag ler och möter Novas stressade blick.
"Seriöst, du får sluta vara i dina tankar" suckar hon och himlar med sina blåa ögon. Jag skrattar till och följer efter henne mot caféet.