034: Monster?(Swedish)

Del.6

Drömmarna jag haft de senaste dagarna har varit mörka och fått min rädsla att växa. Jag antog att det var det de ville, få oss rädda.
"Abigail" hörs Monas röst.
"Aa?" säger jag tyst.
"Vad vill de oss?" frågar hon och går emot mig med tunga steg.
"Jag vet inte" svarar jag ärligt och får henne i knät. "Hur gammal är du egentligen?".
"Jag är 12 år...." suckar hon och torkar bort sin tår. 12! Hon var tre år yngre än mig och stod ut med samma skit!
"12..." suckar jag och skakar på huvudet.
"Vi måste rymma!" kommer det ur min mun men jag avbryts att ett pip.

Dörren slås upp och in kommer Jake med ett brett leende på läpparna.
"035, du ska till rum 22" säger han med ett flin mot mig. Jag ryser till och tar hennes hand.
"Jag klarar mig.." snyftar hon. Jag skakar på huvudet emot Jake och han går fram mot mig.
"034 du ska med mig" jag hoppar till. Aldrig, inte efter vad han har gjort emot mig... Jag skakar på huvudet och ser Mona gå bort med den vithåriga mannen vid hennes sida, hon är alldeles tyst och stretar inte emot.
"Kom" säger Jake och drar upp mig på hans axel. Jag suckar och säger.
"Jag KAN gå själv".
Inget svar. Jake öppnar en dörr och slänger mig på något mjukt. En mjuk säng.... efter att ha tillbringat nätterna på en hård mental säng var detta det bästa man kunde få! Jake ler och tar fram några slangar och nålar. Sedan tar han ett stort mjukt band och går fram till mig.
"Dra upp" han pekar på klänningen och jag skakar på huvudet.
"Dra upp eller ta av hela".
Jag skakar av kyla och smärta när han drar av min klänning så att jag bara sitter i underkläder.
Jake ser på mig och nickar. Han drar till sig en slang med en nål på toppen, han stoppar den försiktigt in i mig. Det känns som ett stick och sedan tejpar han för och låter mig sitta med nålar och slangar. Jake drar fram en huvudbonad av slangar och gnistrande trådar. Han sätter den på mitt huvud och trycker på en knapp. Jag skakar av smärta, försöker stå ut. Mina tankar töms och jag börjar fokusera på den onda bonaden jag bär.
När den slutar att gnistra stänger Jake av den och tar ur slangar och nålar. Sedan går han fram till mig och puttar mig ner så att jag ligger rak på rygg. Jake tar en mjuk trasa och torkar min onda mage. Jag stönar svagt av smärta, försöker att inte få hans uppmärksamhet.
"Sådär" säger han när han är klar. Han drar fram en spruta och sticker den i mitt högra ben. Jag skriker sv smärta, var inte beredd på detta. När han drar ut sprutan syns en slemmig vätska och blod rinner ner för mitt ben.
"Tack" suckar han och tar fram ett rör som blodet får droppa ner i. Jag kämpar mot smärtan medan blodet torkar.

"Drick!" säger han och ger mig ett glas med choklad. Jag skiner upp och dricker snabbt upp min belöning. Smärtan slutade värka och Jake går nu sakta till mig och sätter sig intill mig. Han kysser min handled där siffrorna står. Jag ser mot den kala väggen och känner hur någonting inom mig går itu.

Hoppet försvann..... allt mitt hopp om att få lämna detta labb var borta. Jag känner min längtan efter mamma och Nova. Vad hände med henne egentligen? Och varför mår jag så dåligt?

Jag vaknar av mina tankar och ser att jag ligger i en dålig position.
Jake lutar sig över mig och kysser min hals utan att jag stretar emot. Plötsligt vaknar min kropp till liv och undviker hans kyssar. Varför gjorde han så här emot mig?
"Sluta!" skriker han. Jag möter han blick med hat och fäller en tår. Jag ville hem! Plötsligt känner jag hur min kind skriker av smärta och färgas röd. Han hade slagit mig....

"Ta henne till hennes rum" säger Jake till en man som går förbi med svart mask. Han nickar och tar min arm och min klänning. Jag följer efter den svartklädda mannen och slängs in på rummet. När jag ställer mig upp drar jag på min klänningen och brister ut i gråt.

Jag sitter på knä och bara låter lina tårar rinna tills jag hör Monas skrik. Jag hör slag och hennes stön av smärta. Vad gör de med henne? Jag skriker högt efter henen och skyndar mig mot dörren. Det lilla fönstret i dörren gör det svårt för mig att se de.
"Sluta!" skriker jag när plötsligt Monas ansikte syns. Det är blodigt och hennes ögon är rödsprängda.
"Sluta!" skriker jag. "Låt henne vara!".
De stannar upp och tar tag i Mona och drar henne mot mig. De visar upp henne samtidigt som blod rinner ur hennes mun.

"Gö det inte!" skriker jag ner de möter min blick, vet vad de tänker. Mona stönar av smärta när knytnäven träffar henne i magen.
"Sluta" skriker jag och faller ner på golvet. Dörren slås upp och Mona faller över mig.
"Mona" gråter jag och tar henne i min famn. "Allt är bra nu de kommer inte att röra dig" säger jag och låter mina tårar glida längs min hals.
Mona hostar och sluter sina ögon. Hennes andetag slutar... och hennes hjärta stannar. Jag skriker av sorg och borrar huvudet i hennes långa hår. Tårarna slutar inte rinna... de bara väller ner. Vad har de gjort mot henne? Jag somnar in med Mona i knät och blod i ansiktet. Drömmarna är inte vackra, mörka och onda.