034: Monster?(Swedish)

Del.14

Ny del! Hoppas ni gillar boken! Och tack för alla läsningar, det betyder mycket för mig.❤️/ hemligae

Jag hade beslutat mig att lyda Jake, skaffade jag inga vänner dog de inte och de skulle inte försvinna. Men allting hade varit lättare om jag inte hade de medlidande känslorna för 012, jag svek henne. Jag svek alla.
"Abbie". Min kropp ryser till. Den enda som kunde mitt smeknamn var... Jake.
"Abbie" hans steg närmar sig. Plötsligt öppnas dörren och Jake kommer in med två, vältränade män. Shit, ekar det inom mig. Vad skulle de göra mig?
"Vad....händer" stammar jag fram.
"De ska bara..." Jake avbryter sig själv och skickar männen på mig. De tar tag i mina armar, håller de som om jag vore ett gosedjur. De sliter i min armar tills jag kvider till. De tar tag i mina armbågar och går ut med mig.
"Ta henne dit" hörs Jake röst efter oss.
"Var?".
"Vi ska ta dig till rum 22" säger en man med stubbat skägg. 22? Där jag varit första dagen när Jake gett mig stötar vilket jag trodde jag skulle dö av. Varför skulle jag dig? De skulle väll inte använda den mackapären på mig?
"Vart skulle Jake?" får jag ur mig innan vi hinner fram till dörren. De låter mina fötter träffa golvet och öppnar sakta dörren.
"Det bryr sig väll inte en liten unge som du om.. om du inte skulle vara..." min kropp spänner sig. "Kär...". Orden som lämnat mannens läppar fick mitt att stänga ögonen i panik. Kär? Aldrig, han gjorde mig rädd. De säger bara så för att sinka dig Abigail, ekar det i mitt huvud. Lyssna inte på de!
"Jag är inte kär" fräser jag utan att tänka mig för.
"Aj aj, det där kommer inte att hjälpa dig ur detta, snarare förvärra allt" skrattar de. De puttar in mig i rummet och mot metall bordet. Jag vägrar sätta mig ner utan låter min rygg vila mot kanten.
"Sitt ner unge" fräser en till. Plötsligt ser jag mackapären Jake haft första dagen i männens händer. De plockar fram repet och olika slangar.
Nej, nej, nej.... jag vill inte! Alla ord ekar i mitt huvud. De går mot mig med bestämda steg tills de är några meter ifrån mig. Jag skyggar bakåt och ser på den dödliga mackapären. Den glänser i ljuset och närmar sig för varje steg de tar. Men snabbt viker den undan och läggs ner på metall bordet. Männen börjar koppla ihop olika saker och lägger fram huvud bonaden. Jag ser förskräckt på den och skakar på huvud. Jag kanske är rädd för sprutorna och att de smärtade men denna mackapär var fruktansvärd. Jag är räddare för den mer än någonting annat, vilket kanske verkar konstig.
"Lägg dig här".
Jag möter deras kalla blickar. Aldrig, tänker jag.
"Lägg dig här" säger de ilsknare. Jag ser på de utan att säga ett enda ord. Men plötsligt börjar de skrika tyst.
"Lägg dig". Jag hoppar till och svarar:
"Nej, den gör ont". Jag kvider till av minnena.
"Kom igen skitunge, gör som vi säger annars tvingar vi dig".
Jag backar medan de närmar sig.
"Sluta" viskar jag. "Snälla".
"Ge dig" skrattar de ilsket och försöker ta tag på min arm men misslyckas. De slänger med armar mot mig för att försöka ta tag i min och dra mig ner på bordet. Men de misslyckas om och om igen. Men plötsligt kommer de för nära.... jag möter väggen och hör ord inom mig. Vad har jag gjort? Varför hade jag fortsatt bakåt om det fanns en vägg jag hade bara kunnat springa ut genom dörren.
"Haha du är en lustig flicka" viskar de och smeker min kind.
Plötsligt gnistrar lamporna till. Lamporna ger ifrån sig ett oljud och släcks.
Sedan tänds de och slocknar det upprepar sig hela tiden. Plötsligt känns en starkt våg igenom mig. Jag hör ljud inom mig och möter männens blickar som är fulla med hat.
"Ta henne" viskar den med stubbat skägg men snabbt blir deras bild svart. Mörkret kom och sedan ljuset tillbaka. Mörkret byter plats med ljuset varje sekund.
"Var är du?" hörs det från mörkret som snabbt byter till ljus. Sedan byts ljuset till mörker. Vad händer egentligen?
"Vi lovade Mr. Blacks" klagar de i det bytande ljuset. Mr. Blacks? Låg han bakom detta också? Men mina tankar bryts av en arm som tar tag runt min hals. Snabbt dras jag ner på metallbordet och binds fast. De binder runt mina kroppsdelar och runt min mun.
"Nej, nej" skriker jag smärtsamt. "NEJ!".

Plötsligt händer det, min rygg fylls av svett och min nacke av värme. Min kropp börja koka inombords.
Och repen börjar brinna! De brinner! Mina ögon får orangea flammor i sig.
Allt jag sedan minns är att männen skriker av smärta när elden tar de och hur jag springer ifrån det brinnande rummet med vakter efter mig.
"Jake!" jag springer in i honom och han kramar om mig utan att veta vad som hänt. Sedan blev allting suddigt och rött.