034: Monster?(Swedish)

Del.12

Den mjuka sängen fick min kropp att sjuka ner. Allting i Jakes rum var som om man levde i ett slott. Han hade handfat, toalett, dusch, hyllor, garderob, större säng än vad jag någonsin sett.
"Gillar du det?" frågar han och sätter sig intill mig. Jag nickar utan att säga någonting.
"Sov du..." viskar Jake och försvinner mot toaletten. Jag ser efter honom och gosar mig ner i sängen. Den är så mjuk.... så skön. Jag blundar men slog snabbt upp ögonen och möttes av Jake med bara mjukisbyxor. Han har inga vassa saker på sina axlar som han brukar, bara bar överkropp. Inga läskiga figurer och tryck på sina kläder. Han har inga spetsiga, blodiga skor, bara fötter. Han ser mycket snällare ut, vilket fick mig att känna mig i säkerhet.
Men ta inget föregivet eller döm på utseendet, för han var ond. Han var verkligen ond.

Jake skyndar fram till mig och hoppar över mig. Snabbt försvinner känslan om att vara säker och övergår till rädsla. Han sliter av mig klänningen som en varg efter blodigt kött. Han börjar klättra upp för mig. Min bara kropp fryser av kylan och ryser av hans händer som sjunker ner längs min kropp. Men vad han än gjorde så stretade jag inte emot. Orkade inte, kunde inte, vågade inte. Jag lät honom bara fortsätta tills jag plötsligt kände hans hand där den inte fick vara.
Jag hoppar ut sängen fast jag ville stanna kvar och känna den mjuka madrassen. Jag skyndade mig mot dörren med bara underkläder. Jag slog upp dörren och såg snabbt på Jake som rest sig från sängen. Nu skyndade han sig efter mig medan jag sprang för mitt liv. Aldrig att jag ville ha honom på det sättet..... aldrig att han fick klä av mig.... inte röra mig.
"Kom hit din skitunge" skriker han efter mig. Jag springer snabbare så snabbt mina ben kan springa tills jag ser mitt rum. Jag slår upp dörren och hör hur den slår igen bakom mig och jag andas ut. Jag hör hur dörren går i lås och pustar ut. Men plötsligt hör jag hans skrik:
"Öppna den förbaskade dörren!". Kamerorna ger ut ett rött ljus och högtalaren piper till.
"Öppnas".
Jag skyndar till väggen, försöker gömma mig men kan inte. Finns inga gömställen, bara utrymmen för mig att fortsätta svälta och dö långsamt på.
"Kom hit din lilla hora" skriker han och går ilsket mot mig med knytnäven spänd. Han tänker inte..... jag skulle aldrig trott att han var snäll..... jag skulle aldrig litat på honom... aldrig! För sedan är det enda jag minns är hans knytnäve mot mitt ansikte och blod som rinner ifrån mig.... och all smärta i min kropp och hans hårda grepp om min hals. Skulle jag dö? Nej, jag skulle fortsätta lida...

————————————————————————

Mina ögon slås upp och jag möts av ett starkt ljus. Jag hör svaga röster och hör maskiner. Jag känner stick i mina armar och reser mig skata upp. Vad hade hänt?
"Hon är vaken" en kvinnas röst hörs. Jag kollar runt och möts av förvånade blickar. Sedan kollar jag mot väggen och ser min spegelbild. Mitt ansikte är täckt av torrt blod, mina ögon är rödsprängda och min kind blå. Plötsligt hörs en bekant röst. Jake.
"Där är den lilla horan" spottar han ut. Jag hostar och får ut blod från min mun. Vad hade hänt med mig? Minnena från igår var suddiga, det ända jag kommer ihåg är hans slag och blod på golvet.

"Nämen är du vaken nu" skrattar Mr. Blacks. Jag ser ner i mitt knä som är svullet. Jag har på mig en vit lång klänning som är ren och luktar choklad. Den fick mig att försvinna från verkligheten och till ett annat ställe där jag var fri.
"034 idag ska du få möta de andra" mina tankar bryts och jag ser upp på Mr. Blacks. Jag nickar och försöker förstå vad han nyss har sagt. Andra? Fans det fler som mig? Andra barn och tonåringar? Vuxna som kunde hjälpa mig ut härifrån?
"Men ta henne först till rum 2" jag fryser till is. Rum 2? Mer tester?