034: Monster?(Swedish)

Del.15

Jag hade gråtit.... jag hade inte hållit mitt löfte om att de aldrig skulle se mig gråta någon mer. Såklart jag hade det, jag kunde inte stå emot smärtan. Men det skulle jag... bara vänta Mr. Blacks.
Mina ben dinglar nedanför stolen. Efter det som hänt igår hade jag blivit inlåst i glasrummet eftersom de skulle testa mig.
"Här har vi vår lilla skurk" skrattar Mr. Blacks. Jag ler för mig själv, skurk?
"Jake du kan ta in de" min blick vänds mot Jake som släpar in tygdockor som han sedan ställer mot väggen.
"Tack" viskar Mr. Blacks i Jakes öra och skickar ut han från rummet.
"Så 034, vi har hört om din lilla brand inne i rum 22" började han.
"Det var inte med meningen...." försöker jag men avbryts.
"Det var fantastiskt" inombords sprider det sig en känsla av lycka. Jag var glad att de äntligen tyckte om det jag hade gjort, men de tyckte om att jag hade mördat. Mördat två oskyldig människor.
"Och nu ska du fokusera på dockorna där och få de att brinna". Jag nickar och ställer mig upp och går fram. I mitt huvud viskar orden: aldrig gråta. Nu skulle jag aldrig gråta, aldrig igen!

"Kom igen" härjar de utanför dörren. De ser på mig med nyfikna blickar. Jag fokuserar blicken i dockorna och känner plötsligt värmen inom mig. Men plötsligt börjar min hud smärta till. Längs mina handleder brinner det eldar, de är små nästan som om de var rinnande.
"Shit" viskar Mr. Blacks.
"Gö det" befaller han mig.
Jag ser på elden och blundar hårt, försöker tränga bort smärtan. Sedan drar jag bak mina armar och låter de sedan flyga framåt som om jag slog i vatten med underarm. Elden lämnar min hud och sprider sig snabbt över dockorna.
"Wow" viskar jag till mig själv och ser på mina händer och låter de tränga fram en liten eld på handflatan.
"Det är fantastiskt, helt fantastiskt" säger Mr. Blacks imponerat.
"Lås in henne i ditt rum Jake". Elden i min handflata skäcks och min blick vilar på de brinnande dockorna.
"Släck de" skriker rösterna inom mig. Jag gör det, drar ihop med händerna och känner en omänsklig styrka inom mig.
"Titta" tjuter en kvinna med papper i handen. De alla vänder sig om och stirrar förskräckt på mig.
"Jag sa aldrig åt dig att släcka de" får Mr. Blacks ur sig. Jag sväljer hårt och stirrar på de brända dockorna.
"Förlåt" viskar jag och ser ner i golvet.
"Jake"Mr. Blacks drar in Jake och försvinner bort.
"Förlåt" viskar jag.
"Nej nej, det var fantastiskt" säger Jake och klappar mig på axeln. Jag nickar bara och följer  efter honom gill hans rum.
"Du Jake" hörs det från dörren. "Ge henne lite mat och du vet vad". Min kropp fryser till. Vad menade han? Du vet vad? Vad skulle han göra med mig?
"Här" chokladen slängs i mitt knä och jag slutet upp den och tar en tugga. Chokladen smälter i min mun pågrund av värmen i min kropp, verkar som om den inte lugnat ner sig ännu.
"Gott?". Jag nickar pt Jake och han ler falskt.
"Du vet att.." börjar han medan jag bara fortsätter tugga. "Att du straffas för de misstag du gör". Jag nickar bara utan att släppa blicken från chokladen som förs mot min mun.
"Abbie". Jag flyger upp av han grepp runt min hals.
"Vad" får jag ur mig medan mina andetag är sträva.
"Ner på knä". Jag ser på han och känner mina hjärtslag i bröstet. Sedan släpper han mig och låter mig stiga ner på knä.
"Du lyder mig" han tar tag runt min nacke och jag ser in i hans gnistrande ögon.
"Tur för dig att du fortfarande ser bra ut" spottar han ut och släpper taget runt min nacke som snabbt går till min handled. Han ser på ärren efter knivarna och ler för sig själv.
Sedan drar han fram kniven men istället för att skära över hela handleden stoppar han in den. Kniv spetsen får mitt skinn att spricka och öppna upp sig. Det klara blodet rinner sakta ner för min handled medan han tar ut kniven lika snabbt som han satt den i mig.
"Tack" viskar han mig ömt i örat och tar fram ett rör. Blodet låter han rinna in i det sedan tar han bort röret och låter min handled vila på hans.
"Här" han virar ett band runt min handled och ler. Jag ser upp i taket utan att bry mig om vad hans säger sedan. Jag låter mina ögon vila och låter tanka flöda runt ända tills jag känner hur min kind färgas röd. Ett slag... två slag..... tre.....
Jag kvider till och öppnar mina ögon. Jake stirrar ilsket på mig och tar tag runt min nacke.
"Lyssna!" spottar han ut och ger mig kniven.
"Gö det" han visar sin arm.
Jag skakar på huvud, vad tänkte han nu? Jake drar till sig min hand och skakar på huvudet.
"Skyll dig själv" han tar kniven och drar till sig min hand. Han skär snabbt i mitt finger, försiktigt blåser han på det med ett leende på läpparna. Blodet rinner sakta ner.

Jake skrattar tyst och drar till sig mitt finger. Han fångar upp blodet och slickar av det. Jag håller för min mun för att inte skrika eller kräkas. Det såg fruktansvärt äckligt ut och smärtade.
"Gott" skrattar han ut och biter sig löst i läppen. "Jag ska ha mer". Han får min kropp att rysa till. Han skrämde mig än vad han någonsin gjort just nu! Mer?
"Abbie, just kidding" skrattar han och torkar sig runt sin mun. Jag pustar ut och torkar min panna som är full av svett.
"Eller?" Jake ler och låter mitt finger fortsätta blöda. Sedan drar han med mitt finger över mitt ansikte.
"Ser bättre ut nu" gapskrattar han medan jag sitter tyst och bara stirrar på honom. Sedan när jag tröttnat på hans skratt ser jag ner i min handflata och känner värmen. En flamma visar sig, den är kokhet men liten. Jag stänger handflatan och elden försvinner.
"Godnatt" säger Jake och lägger sig i sin stora, mjuka säng.
Jag ser på sängen, den hade varit så mjuk mot min rygg. Jag ville dit....
"Kommer du?" säger han utan att öppna sina ögon. Jag stirrar bara på sängen, vet vad hav kanske gör.
"Jag lovar att inte skada dig" säger han snällt och tittar på mig med ett öga. Jag nickar och går sakta dit. När mina händer möter sängen lyser jag upp. Den är varm och mjukare än förut. Jag låter min rygg värmas av den mjuka sängen och drar på mig täcket som är lent.
"Tack" viskar jag och slutet ögonen. Även fast Jake låg på andra sidan av sängen kunde jag känna hans kroppsvärme vilket fick mig att känna trygghet men ändå rädsla. Tänk om han gör något när jag sover!
"Jag skadar dig inte" säger han som om han läst mina tankar och tar min hand under täcket. Jag låter honom hålla den men öppnar inte ögonen, vill inte lämna min dröm. Sedan somnar jag in med min hand i hans.