034: Monster?(Swedish)

Del.11

"Jag visste det" skriker Mr. Blacks. Jag öppnar mina ögon utan att känna värmen.
Branden är släckt.
Jag hade släckt den.
"Släpp ut mig" viskar jag med tårarna rinnandes. Snälla, släpp ut mig mimar jag och lägger mig ner av ansträngning.
"Ta henne Jake" hörs det innan allting blir svart.

Jag vaknar av svaga röster och andetag mot min hals. Jake lutar sig över mig och stirrar på mig när jag sover. Allting känns obehagligt och varje gång han rör mig ryser mig kropp till.
Jag öppnar mina ögon häftigt och möter min spegelbild i spegeln. Utan hår.... inget hår på mitt huvud bara ett brännmärke från elden.
"Godmorgon" suckar Jake som nu himlar med ögonen eftersom jag vaknat. Han visste att jag hatade när han rörde mig det var därför han gjorde det och gjorde det tusen gånger värre. Hans varma händer emot min kropp, han starka armar och muskulösa kropp fick mig att skaka varenda gång.
Det brusar från högtalaren och det hörs ett högt pip och sedan rösten.
"Jake, ta henne till labb rummet".
Jag vänner mitt huvud mot väggen, vågar inte möta hans blick.
"Kom flicka" sportar han ut och tar tag runt min handled. "Du kanske får en belöning efteråt".
Belöning? Mat? Jag ställde mig upp och följde snabbt efter honom. Han öppnade dörren till labb rummet och jag satt mig på den hårda bristen.
"Så där" suckar Jake och stoppar in en spruta i mitt ben. Jag blundar hårt, försöker stå ut med smärtan. Varför gjorde de såhär mot mig? Vad hade jag gjort de för att förtjäna detta?
"034" säger Jake och slår mig över kinden för att möta hans ilskna blick. Min kind färgas röd medan en bekant röst hörs.
"Ge henne sörjan" det är Mr. Blacks han har ett lurt leende vilandes på läpparna. Vad han än tänkte skulle vara ett obehagligt och smärtsamt ögonblick i mitt liv.
"Jake, efteråt ger du henne mat och gör vad du sedan vill med henne" suckar Mr. Blacks. Sörjan förs mot min mun vilket gör det svårt för mig att säga emot. Men om jag hade gjort det skulle belöningen försvinna och min mage vara tom i resten av dagen. Mina ögon är trötta och mina armar ömma efter alla sprutor. De värker av smärta och mitt huvud av rösterna och maskinerna.
"Så där ja'"säger kvinnan och möter min blick. Hennes bruna ögon är sorgsna, tyckte hon synd om mig? Men jag hinner inte göra något innan något trycks mot min nacke vilket får mig att andas tungt och strävt. Kvinnan slutar trycka och lägger bort en speciell pistol.
"Nu har hon det i sig".
"Bra, då kam vi spåra henne ifall hon lyckas rymma". Ett chip! de vad det de hade satt i mig. Mina nacke värker och mina andetag är strävare än någonsin. De är tunga och mitt hjärta hoppar över ett slag. Plötsligt känner jag starka armar runt mig, det är Jake. Han bär mig tillbaka till mitt rum och lägger mig ner på metall sängen. Den är lika kall och hård som alltid vilket gör min rygg svag.
"Här" Jake räcker fram en tallrik med mat, varmt nybakat bröd, mjölk och choklad. Han visste nog att jag älskade choklad men det hade jag aldrig berättat, det var bara som om han visste.
"Jake" säger jag svagt, rädd för vad han kanske gör.
"Vad?" frågar han surt.
"Hur?" jag vill fråga hur han vet det men inget mer kommer ut.
"Vad menar du?" han ser på mig med sorgsna ögon.
"Jag kan allt, kanske för mycket" viskar han tyst men ändå att jag kan höra.
Jag ser ut som ett frågetecken och vänder min blick mot chokladen som förs mot min mun. Smaken är fantastisk, den gör att mina minnen kommer tillbaka.
"Jag är så ledsen" säger han plötsligt och tar hårt tag i min handled. Plötsligt ger jag ut ett svagt skrik och känner smärtan i handleden. Han skär med kniven tills såret är tillräckligt stort. Sedan tar han fram ett rör och låter blodet droppa. Han möter mig förskräckta, smärtsamma blick med ett leende. Han var ond.... han var.... allt jag hade. Allting jag hade kvar var han, ingen familj, inget liv, ingen kropp, ingen Mona bara en ond 20-årig man som fick mig att blöda och skrika. Han var allt jag hade.
"Varför?" kommer det ur min mun.
"Mr. Blacks" är det enda han säger och ler lurt. Hur kunde han le?

Men skit under för nu ska vi ha kul" skrattar han och tar mig på handleden vilket får mig att blunda av smärta. Det värker och pumpar. Det känns som om min handled ska gå av och mitt blod ska tömmas. Men plötsligt stannar blodet pågrund av ett band som sakta färgas rött. 
"Nej...." säger jag tyst för mig själv och förstår vad det innebär.
"Kom hit 034" skrattar Jake och går emot mig. Jag ställer mig upp utan att tvivla, orkade inte få slagen. Jag går sakta mot honom med tunga steg tills jag känner han andetag emot min hy. Min kropp ryser av obehag medan han biter sig löst i läppen.
"Stackars lilla 034 är så oskyldig" spottar han sarkastiskt ut. Jag kollar vidrigt på honom försöker att inte kräkas på honom.
Plötsligt säger han:
"Vill du sova i en mjukare säng?". Han kollar mot min metall säng. Jag nickar. Han visste vad jag ville ha, det var som om han kunde allting om mig. Men det spelade inger roll vid detta tillfället. Jag kunde stå ut med att sova kort och dåligt varje natt men.... en mjuk säng var himlen.

———————————————————————-

Hej! Jag ska försöka uppdatera mer och jag tackar också för alla läsningar! Trodde inte så många skulle läsa så är skiiit tacksam! Plus läs gärna mina andra böcker under tiden! /hemligae