034: Monster?(Swedish)

Del.20

Jake, hon är mycket kraftfullare än vad vi trott".
"Hon kan inte kontrollera de!".
"Jake, lyssna på mig. Hon måste ha ett annat rum".
"Ett som liknar ett gammeldags fängelse? Ska hon ha kedjor i sig? Behandlas som en fånge?".
"Det gör hon redan...".
"Snälla Jake?".
"Mata henne mer isåfall, har du sett hennes kropp? Det finns inget kött och inga muskler bara ben och skinn".

Mina ögon öppnas sakta och jag ser runt i det mörka rummet. Inga möbler syns i mörkret, ingen hård säng eller hink med kallt vatten och tvål. Jag måste vara i ett annat rum?
Allting här är så litet. Rummet är trångt och alldeles för mörkt. Inga möbler bara kala väggar och en skål framför mig med mat. Min rygg är lutad mot en hård och kall vägg. Jag sträcker mig mot skålen och hör ristande ljud. Vad var det?
Jag struntar i ljudet och börjar äta upp maten i skålen. Det är som en räddning i det sista. Maten smälter i min mun och får min mage att fyllas.
"Tack" viskar jag i mörkret mot en lysande kamera.
Varför höll de koll på mig? Jag kunde inge göra något, inte fly. Jag var en fånge vart jag än kom.
"Hej gumman" hörs det i mörkret. Det är svårt att urskilja skepnaden i det nattsvarta rummet.
"De vägrade låta dig stanna kvar i ditt rum eller mitt" det är Jake. Han närmar sig utan att synas speciellt bra. Rummet är kyligt vilket får min kropp att skaka.
"Hur mår du?".
"Bra" får jag ur mig, det var en stor lögn. Nog den största lögnen jag någonsin sagt.

"Stackarn" viskar han och låter sin varma hand smeka min kind. Jag låter hans hand glida ner till min rygg och massera den. 
"Tack" viskar jag och känner hur min rygg njuter.
"Allt för dig, vän" han ler i mörkret. Jag ler tillbaka och känner hur hans hand glider längre och längre ner.
"Du kommer få mat oftare men inte ljuset som du brukade" säger han vilket får min hals att vrida sig ett halvt varv. Vad menar han? Ska jag bo i detta förskräckliga rum?
"Vad händer med 029?" viskar jag med skakig röst.
"Han får bo i ditt förra rum tillsvidare" svarar Jake med bestämd röst som om allt som hände mig var hans idé. Sedan försvinner Jake ut från rummet och lämnar mig ensam med en tom skål. Jag reser mig upp på mina vingliga ben och hör det ristande ljudet. Ljuset från glipan i dörren får mig att vilja gå dit. Så jag gör det.... men lyckas inte. Halvvägs dit känner jag hur något drar i mina handleder. Det är starka kedjor...
De gav ifrån sig det ristande ljudet och lät mig inte stiga ut i det lilla ljuset. Varje gång jag försökte streta emot fick de mina armar att ömma av ansträngning. Det var som när man föll med armarna före och tog emot sig med de.
"Jake" får jag ur mig och slår med händerna för att komma loss. Men misslyckas, kedjorna förbjuder mig att lämna väggens sida. De ger mina händer sår och röda linjer efter slagen.
Just nu kommer en känsla farandes inom mig.... varje gång jag lämnades ensam hemsökte min mamma mig och mitt hem mina tankar. Jag ville hem innerst inne men försökte glömma det eftersom det tog kål på mig. Hem! vad hade hänt med mamma? Och vad hade hänt med Nova? Var det sant att hon var död? Eller var bara det en fruktansvärd mardröm?