034: Monster?(Swedish)

Del.5

...... ett fruktansvärt skrik. Skriket gav mig gåshud och fick min kropp att skrika. Vem var det?

"Släpp mig" skrek någon med ljus röst. Plötsligt slås mina ögon upp och jag ser runt i det mörka rummet. Kala väggar i betong, en kall, metall säng och en bricka! Mat! Jag rusar fram mig brickan och förens då märker jag en flicka framför mig. Hon har tårar ner för kinderna och är blek som ett spöke. Vi stirrar rädda på varandra innan vi hör ett pipande ljud.
"034 detta är 035!" kommer det ur högtalarna. Jag stirrar på henne medan hon ler försiktigt.
"Vem är du?" frågar jag svagt och biter tag i det mjuka brödet.
"Mona" svarar flickan som är lite yngre än mig. Hon har stripigt svart hår och mörka ögon, hon har en ljusblå klänning som är tunnare en vanliga känningar. På klänningens kanter sitter det vita sträck och runt hennes handled ett rött armband.
"Jag är Abigail...." viskar jag och ser mot en kamera i högra hörnet av rummet. Varför filmar de oss?

"Välkommen!" hörs en bekant röst bakom mig och den svarta, metalldörren slås upp. Mona skyggar bakåt och skakar sitt huvud.
"034 och 035!" säger mannen som jag mött tidigare.
"Jag är Jake Stone" säger mannen medan Mona gömmer sig bakom mig. "Var inte rädd 035". Då ser jag hennes handled. Siffror lika som mina fast annat nummer: 035. Jag ryser till och möter Jakes kalla blick.
"Jag ska ge er en rundtur" säger han och tar tag i min hand. Jag kämpar inte emot utan följer efter honom utan att tveka. Mona håller sig bakom mig medan vi lämnar rummet och kommer ut till en mörk korridor som plötsligt lyser upp. Lamporna i taket skakar när de tänds och det syns flera olika metalldörrar.
"Här är några rum" förklarar Jake och gör en gest mot dörrarna. "Här bor 031,032, 033, dock inte 036 längre, och ni såklart
Mona tar tag i min hand medan Jake drar mig bort mot ett ljust rum längre bort.
"035 ni får lov att vänta utanför" piper det från högtalarna. Mona stelnar till och möter min skräckslagna blick. Jake öppnar dörren snabbt och puttar in mig så att jag faller ner på golvet. Sedan hinner jag se Monas skräckslagna blick och Jake som håller hårt runt hennes nacke.
"Välkommen 034!" piper det i högtalarna.
Jag reser mig upp och ser mot dörren som låser sig. Snabbt skyndar jag fram och bankar på dörren, rädd för vad som kunde ske.
"034! Slå dig mer på bristen där borta" hörs en mörk, ilsken röst. Jag vänder mig tvärt om och möter en man med vitt, kort hår och svarta glasögon.
Jag går sakta emot bristen och sätter mig ner, bäst att lyssna.
"Varför är jag här?" frågar jag med ilska i rösten.
"Har ingen berättat?" suckar han och går mot ett litet bort med verktyg.
Jag skakar på huvudet och stirrar på hans täckta händer. Mannen tar upp en spruta och ser på mig med ett obehagligt leende.
"Du är här för att vi behöver dig.... " säger mannen och sprutar en vätska upp från sprutan och mumlar några ord.
"Va?" frågar jag skrämt.
"Kära 034 lyssna på mig....." börjar mannen och närmar sig med sprutan i sin högra hand. Rädslan inom mig för min strupe att vika sig.
"Du är på ett laboratorium..." säger mannen tillslut och sticker snabbt in sprutan i min arm. Jag skriker av smärtan och ser på mannen med tårfyllda ögon.
Varför stretar jag inte emot?
Sprutan kommer ut ur mig och jag andas ut.
"Bra jobbat flicka..." säger mannen och smeker min kind.
"Rör mig inte!" fräser jag utan att tänka mig för. Mannen ser på mig med ilska i blicken.
"Vad sa du?" säger han ilsket.
"Jag sa... rör mig inte" säger jag lika ilsket.
"Jake!" ropar mannen med ett obehagligt leende mot mig. Jake öppnar dörren och ser på oss. Han möter min skräckslagna, ilska blick.
"Ta henne till rum 22". Jake lyser upp och skrattar högt och ilsket.
"Ännu ett misstag... gumman....." säger mannen när Jake drar tag i min arm.

Jag vänder mig om mot mannen och möter hans humoristiska blick. Var detta kul? Vad var det för fel på de?
"In!" skriker Jake och slänger in Mona vilket får mig att kämpa emot honom.
"Mona!" ropar jag när Jake slänger igen dörren och ett klick hörs.
"Abigail!" hörs det från andra sidan dörren och sedan slängs jag över Jakes axel.
"Släpp mig" jag stretar emot och bankar på Jakes rygg. Efter några minuter slängs jag ner från hans rygg och hamnar på mage. Han slänger igen dörren efter sig.
"Vad vill du mig?" säger jag skrämt och skyggar bakåt. Jake går med hårda steg emot mig och tar tag i mitt långa hår.
"Du ska lyda!" skriker han och slår mitt huvud mot golvet. "Gå ner på knä" skriker han och jag sätter mig smärtsamt på knä, känner hur han drar sina fingrar genom mitt sträva hår.
"Duktig flicka" viskar han och drar upp mig från golvet. Han drar fram mig mot ännu ett stort metallbrist och sätter mig där.
"Jag ska bara ta några prover på dig" säger Jake och sätter fast handbojor på mig som sitter fast i bordet.
"Vad... ska du... göra?" stammar jag. Rädslan tar mig och får mitt huvud att värka ännu mer.
"Det kommer bara att sticka" säger han lugnt och drar fram ännu en lång spruta. Snabbt sticker han den i min bara arm. Jag ser in i hans ögon försöker stå ut med smärtan men misslyckas, tårarna brinner bakom ögonlocken. Jag låter de falla medan Jake drar sin hand på min kind för att torka de.
"Rör..." hans finger avbryter mig. Det pekas emot mig och han har ett ilsket ansiktsuttryck.
"Vad?" frågar han med retsam ton.
"Rör...". viskar jag och känner hur sprutan tas ut och hur han slår sin starka hand över min kind.
"Vad?".
"Inget" viskar jag och ser bort mot dörren.
Jake nickar belåtet och tar på mina kläder, han drar av min tröja och räcker fram en likadan blå klänning som Monas.
"Byt!" är det enda han säger när han går bort mot ett stort skåp. Jag sätter på mig den tunna klänningen som går till knäna. Mina bara armar värker av smärtan från sprutan. Jake vänder sig snabbt om och tar mina förra kläder och lägger de i skåpet. Sedan går han emot mig med ett tjockt rep.
"Detta kommer att svida lite..." han öppnar upp min käke och stoppar repet i min mun så att de går runt huvudet. Han lägger försiktigt ner mig medan jag känner smaken av repet.
Jag försöker prata men lyckas bara få ut saliv.
"Blunda" säger han högt och stänger mina ögon. Jag gör som han säger och känner en stöt mot min hud. Mina tänder skakar och min kropp skriker på hjälp. Vad gjorde han? Och varför kändes det så obehagligt? Fler stötar går igenom min kropp och får mig att skrika av smärta. Mina ögon är trötta och jag vill bara falla ihop när stötarna försvinner. Mitt huvud skakar av den obehagliga händelsen och mina tänder skakar.
"Duktig flicka" Jake sätter mig upp och tar av repet. Repet är fullt med saliv och skakar av stötarna.
"Bra jobbat Abbie" skrattar han. Jag försöker hålla mina ögon öppna och lyckas. Jake drar sin hand på min kind och kysser min handled försiktigt.
"Du belönas för det du gör som är rätt men bestraffas för de fel du gör" viskar han ömt i mitt öra. Jag backar ifrån honom och skakar av rädsla. Vad hade de gjort mot mig? Varför gjorde de så här?