034: Monster?(Swedish)

Del.8

För varje dag som gick fick jag skeden i munnen och smaken av den vidriga sörjan.
De slog mig, fortsatt ge mig sprutor för vad? Varför hade jag hade jag gjort för att förtjäna det?
Frågorna snurrar i mitt huvud när jag ligger helt still och ser upp i betong taket. Men avbryts när dörren slås upp och Jake kommer in med ett flin på läpparna.
"Varsågod!" säger han och sätter en spegel i rummet och en hink med vatten och tvål. Han slänger till mig en handduk och lämnar rummet sedan. Jag skyndar mig fram till vattnet och klär av mig för att tvätta mig ren. Tvålen är som min räddning. Den tvättar min blodiga, smutsiga hud. Jag tvålar in mitt långa hår och ser mot spegeln. En gång såg jag okej ut nu ser jag ut som ett monster, blek, mörka ringar under ögonen, smalt ansikte,
för smal och sorgsen. Mina rödsprängda ögon får mitt utseende att bli ännu mer skrämmande. Jag stirrar på spegeln och tvättar ur mitt hår och torkar min blöta kropp. Sedan drar jag på mig klänningen och stirrar åter upp i taket, väntar på att någonting ska hända. Vilket det gör, dörren flyger upp och in kommer Mr. Blacks. Han ser ilsket på mig och sparkar till hinken med vatten så att den faller omkull.
"Kom med mig" säger han hotfullt medan jag går sakta emot honom med huvudet i golvet.
"Se på mig".
Jag möter hans blick försiktigt men viker snabbt av.
"Kom här" spottar han ut och tar tag i mitt huvud. Han drar i min nacke och släpar mig med honom mot rummet jag fick sprutor i. När jag kommer in möts jag av medlidande blickar, ilskna och hotfulla. Mr. Blacks släpar mig till bristen och drar fram en sax och rakapparat.
"Du har alldeles för långt hår" säger han känslolöst och rycker i mitt hår vilket får mig att skrika till lätt. Jag är mycket håröm precis som mamma....
"Gör det annars gör jag det" ingen rör sig. Mr. Blacks himlar med ögonen och sätter på apparaten vilket skrämmer mig. Han sliter tag  i mitt  hår medan han klipper av hälften. Det faller mot golvet medan mitt huvud trycks emot bristens kant. Jag stirrar på håret och känner apparaten mot mitt huvud och hör dens skräckinjagande ljud. Mitt hår faller från mitt huvud framför mig. Det är mörkt brunt och lockigt... men nu finns inget hår på mitt huvud.
"Bättre" säger Mr. Blacks och drar upp mitt huvud och visar mig i en spegel. Håret som jag alldeles nyss tvättat var borta... Vad hade han gjort?
"Sörjan" säger Mr. Blacks och kör in skeden med sörjan. Jag sväljer det och känner den vidriga smaken. Det smakar fruktansvärt men var bättre en slagen jag fick om jag inte åt det. Allting var bättre en slagen.... till och med sprutorna som fick min hud att skrika.
"Ta henne till sitt rum" säger Mr. Blacks till Jake och han skyndar sig emot mig och bär mig bort.

Dörren öppnad till mitt rum och jag slängs ner på golvet med huvudet först.
"Jag är så ledsen men han behöver det" säger Jake och går fram till mig. Han vänder på mig och kysser min handled utan siffror sedan känner jag smärta i handleden. Den vassa, lilla kniven får blodet att droppa på golvet. Jake låter blodet falla ner i ett rör och ler för sig själv. Smärtan släpper inte utan förvärras. Jake möter min kalla, sorgsna blick.
"Var inte orolig du ska belönas..." säger han och sätter ett band runt min handled för att stilla smärtan. Bandet färgas rött och kniven som han skärt mig med ger han till mig.
"Gö det" säger han och ser på sin handled. Jag skakar på huvudet, rädd för vad som kan hända.
"Gö det" befaller han och blundar hårt. Jag funderar och ser på den vassa kniven. Jag kunde döda honom..... men ville det inte eftersom han räddat mig flera gånger undan Mr. Blacks.
"Gör det" säger han hotfullt och tar på min käke. Jag suckar och skakar av rädsla. Sedan  närmar jag mig hans handled och låter kniven glida. Jake stönar av smärta och böjer sig emot mig.
"Ah.... duktig flicka" viskar han mig ömt i örat. Jag ser på det röda blodet som droppar ner från hans handled. Känner hur jag bara vill falla ihop men tillåter inte min kropp göra det.
"Kom närmare " viskar Jake. Jag närmar mig honom, lyder. Hans andedräkt känns emot min nacke men snabbt skyggar jag bort. Jag backar emot väggen sittandes.
Jake ler som om detta var en lek. Men det var det inte..... för mig... inget av detta var en lek för mig som det var för de andra.... jag fick stå ut med smärta... dö i rädsla sakta inombords... utan någon. Bara helt
ENSAM